Ringand

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Ringand
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Aythya-collaris-001.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningAndfåglar
Anseriformes
FamiljÄnder
Anatidae
UnderfamiljAythyinae
SläkteAythya
ArtRingand
A. collaris
Vetenskapligt namn
§ Aythya collaris
Auktor(Donovan, 1809)
Utbredning
Aythya collaris range map.png
Hitta fler artiklar om fåglar med

Ringand[2] (Aythya collaris) är en liten nordamerikansk dykand som sällsynt påträffas i Europa.[3]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Ringanden är en liten (37–46 cm) dykand med kort kropp och stort, karakteristiskt huvud: hög och brant panna, med krönet på hjässan långt bak och antydan till tofs som skapar en kant mellan huvud och nacke. Näbben är karakteristiskt trefärgad: grå med ett vitt band och svart spets. I flykten syns grått vingband, ej vitt som på liknande viggen.[4]

Den vuxna hanen liknar viggen med glansigt lila huvud samt svart på bröst, rygg och "akter". Flankerna är dock grå, ej vita, med lite vitt i överkant och bredare vitt i framkant. Dess kanelfärgade nackring som gett den dess engelska namn Ring-necked Duck är oftast svår att observera.[4]

Den bruna honan bestäms lättast på huvudform och näbbtäckning. I dräkten är den mer lik brunandhonan än vigghonan, med ljus strupe, ljust kring näbbroten, ljus ögonring och ofta en ljus linje bak från ögat.[4]

Läte[redigera | redigera wikitext]

Från honan hörs grova, raspande läten. Hanens spelläte är en låg och väsande vissling.[5]

Utbredning och levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Ringanden är en flyttfågel som häckar i sjöar och dammar i skogiga område i norra USA och Kanada, huvudsakligen i Northwest Territory. Den övervintrar i södra Nordamerika i sjöar, dammar, floder eller vikar. Hona och hane bildar par enbart för häckning. Boet är en skål byggd på vatten i tät växtlighet bland vass och buskar. Honan lägger 8-10 ägg, ett varje dag, och ruvar i 25-29 dagar. Hon stannar med ungarna tills de kan flyga.[6][7][8]

Föda[redigera | redigera wikitext]

Ringänder är omnivorer och födosöker både genom att dyka och hitta saker på vattenytan. Ungarna är beroende av föda från djurvärlden, så som insekter, daggmaskar, iglar och sniglar. När de blir större byter de diet till undervattensväxter och vildris men även sniglar.[6][7][8]

Ringand i Europa[redigera | redigera wikitext]

Eftersom ringanden är en utpräglad flyttfågel är den en sällsynt men regelbunden gäst även i Västeuropa. I Storbritannien kan till och med småflockar uppträda, till exempel fem vid Loch Leven i Skottland i september 2003[9] och fyra stycken vid Standlake i Oxfordshire.[10] I Sverige ses ringanden årligen, med knappt 50 fynd totalt, det första 1975 i Motala ström.[11]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, och tros öka i antal.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] BirdLife International 2012 Aythya collaris Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 6 januari 2014.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-02-14
  3. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
  4. ^ [a b c] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 32. ISBN 978-91-7424-039-9 
  5. ^ Sibley, David Allen (2003). The Sibley Field Guide to Birds of Western North America. Alfred A. Knopf, New York. sid. 82. ISBN 0-679-45120-X 
  6. ^ [a b] Bellrose, F. C., Hohman, W. L., Eberhardt, R. T., & Johnsgard, P. A. (n.d.). Duck Species Profile - Ring-necked Duck. Retrieved from ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 5 november 2012. https://web.archive.org/web/20121105183707/http://www.deltawaterfowl.org/research/bios/ringnecked/index.php. Läst 17 december 2012. 
  7. ^ [a b] National Wildlife Federation, eNature with support from Ducks Unlimited, & The Pew Charitable Trusts. (2007). Boreal Songbird Initiative: Ring-necked Duck. Retrieved from Boreal Songbird Initiative website: http://www.borealbirds.org/birdguide/bd0402_species.shtml
  8. ^ [a b] Ring-necked Duck Facts, Figures, Description and Photo. (n.d.). Retrieved from Ducks Unlimited website: http://www.ducks.org/hunting/waterfowl-id/ring-necked-duck
  9. ^ Parkin, David T; Knox, Alan G (2010). The Status of Birds in Britain and Ireland. London: Christopher Helm. sid. 55. ISBN 978-1-4081-2500-7 
  10. ^ http://www.bbc.co.uk/news/uk-england-oxfordshire-32188373
  11. ^ Ringand BirdLife Sveriges raritetskatalog.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]