Nyckelpigor

Från Wikipedia
Nyckelpigor
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamSexfotingar
Hexapoda
KlassInsekter
Insecta
UnderklassBevingade insekter
Pterygota
OrdningSkalbaggar
Coleoptera
UnderordningAllätarbaggar
Polyphaga
FamiljNyckelpigor
Coccinellidae
Vetenskapligt namn
§ Coccinellidae
Underfamiljer[1]
Hitta fler artiklar om djur med

Nyckelpigor (Coccinellidae), en familj i ordningen skalbaggar. Det finns mer än 4 500 arter i världen.

Utseende

Nyckelpigor har ett karakteristiskt utseende med sina ofta färgrika täckvingar, vanligen med ett tydligt prickmönster. Färgen varierar betydligt; oftast ingår några av färgerna svart, rött, gult och brunt. De är tämligen små skalbaggar, längd mellan 1 och 10 millimeter, med korta ben och antenner och nästan halvklotformig kropp.

Vanor

De flesta nyckelpigor lever av rov. Bland större arter är bladlöss det vanligaste bytet, mindre föredrar ofta sköldlöss. Några få, släktena Subcoccinella och Cynegetis, är växt- eller svampätare.

Nyckelpigor lägger ägg. De fullbildade, rovlevande nyckelpigorna har hög konsumtion av blad- eller sköldlöss, men överträffas klart av de stora, klumpiga men lättrörliga larverna.

Nyckelpigornas klara färger kan ses som en varningssignal. Skalbaggarna kan nämligen avsöndra en gul vätska från benens leder, en vätska som förutom att den är giftig också har en påfallande besk smak. Vissa rovinsekter och fåglar äter dock ändå nyckelpigor.

Ekonomisk betydelse

Många nyckelpigor används inom biologisk bekämpning för att hålla efter bladlöss och sköldlöss. Å andra sidan finns det arter, till exempel Subcoccinella vigintiquatuorpunctata, tjugofyraprickig nyckelpiga, som kan uppträda som skadedjur på sockerbetor och klöverväxter.

Familjärt namn

Både den sjuprickiga nyckelpigan och den tvåprickiga nyckelpigan (Adalia bipunctata) kallas ofta gullhöna.[2] Namnet nyckelpiga är kopplat till Jungfru Maria.[3]

Folktro

I svensk folktro ansåg man att nyckelpigan (eller gullhönan som man ofta kallade den) spådde väder. I Bohuslän yttrade man följande ramsa när man såg en nyckelpiga: ”Gullhöna, gullhöna, flyg, flyg, flyg, så blir det sommar å gott, gott vä’r.” I Värmland var det emellertid tvärt om: om gullhönan flög blev det regn.[4]

Bildgalleri

Källor

  1. ^ Fauna Europaea
  2. ^ Gullhöna i Johan Ernst Rietz, Svenskt dialektlexikon (1862–1867)
  3. ^ http://www.dn.se/kultur-noje/spraket/nyckelpigan-ett-litet-dygdemonster/
  4. ^ Ebbe Schön: Folktrons ABC (Carlsson Bokförlag, Stockholm 2004), s. 115.

Externa länkar