Nyzeeländsk bisamand

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Nyzeeländsk bisamand
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Andfåglar
Anseriformes
Familj Änder
Anatidae
Släkte Biziura
Art Nyzeeländsk bisamand
B. delautouri
Vetenskapligt namn
§ † Biziura delautouri
Auktor Forbes, 1892[1]
Synonymer
Biziura lautouri
Hitta fler artiklar om fåglar med

Nyzeeländsk bisamand[2] (Biziura delautouri) är en utdöd fågelart i familjen änder inom ordningen andfåglar. Den är endast känd från subfossila lämningar och har tidvis betraktats som samma art som den nu levande bisamanden i Australien.

Upptäckt[redigera | redigera wikitext]

En tars av fågeln hittades bland ett stort antal ben från moafåglar vid Enfield, nära Oamaru på den nyzeeländska Sydön. Mars 1892 beskrev Henry Ogg Forbes, direktör vid Canterbury Museum i Christchurch, arten Biziura delautouri efter Dr H. de Latour som hjälpte till med att ta fram typexemplaret. I en senare vetenskaplig artikel användes stavningen Biziura latouri[3] men delatouri har prioritet.

Långt senare hittades mer subfossilt material vid Marfells Beach, nära Lake Grassmere längst i nordost på Sydön. Detta troddes då, 1969, härröra från den australiska nu levande arten bisamand.[4] Fler fossil har senare hittats vid sjön Poukawa och Waikuku Beach på Nordön.[5]

Den nyzeeländska bisamanden var mycket lik sin nu levande släkting bisamanden.

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Den nyzeeländska bisamanden var mycket lik den australiska bisamanden. Den var tydligt större, men jämförelser kompliceras av att storleksskillnaden mellan könen hos bisamanden är stor. Nyzeeländsk bisamand hade också relativt kraftigare ben och kortare vingar än bisamanden, vilket tyder på att den även om den var fullt kapabel att flyga troligen var mycket mer begränsad i sina rörelser.[5] Kombinationen av det subfossila materialets skillnad i storlek, form och proportioner bekräftar att den nyzeeländska bisamanden trots allt är en egen art.[5]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

De två platser där benlämningar huvudsakligen funnits är båda större våtmarker, vilket tyder på att den nyzeeländska bisamanden hade liknande ekologiska krav som den australiska bisamanden. Denna är mycket vattenberoende och återfinns i stora, permanenta träsk, sjöar och vikar med djupt vatten att födosöka i.[5] Kerry-Jayne Wilson spekulerar att arten troligen levde av kräftor, större insekter, mollusker och fisk – större bytesdjur än andra änder.[6] Den dog ut kring 1500-talet på grund av jakt.[7]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Forbes, H.O. (1892). ”On a recent discovery of the remains of extinct birds in New Zealand.”. Nature 45 (March): sid. 416–418. doi:10.1038/045416e0. 
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-02-14
  3. ^ Forbes, H.O. (1892). ”Preliminary notice of additions to the extinct avifauna of New Zealand.”. Transactions and Proceedings of the New Zealand Institute 24 (May): sid. 185–189. 
  4. ^ Scarlett, R.J. (1969). ”The occurrence of the musk duck, Biziura lobata (Shaw), in New Zealand”. Notornis 26: sid. 57–59. 
  5. ^ [a b c d] Worthy, Trevor H. (2002). ”The New Zealand musk duck (Biziura delautouri Forbes, 1892).”. Notornis 49 (1): sid. 19–28. Arkiverad från originalet den 2008-10-18. https://web.archive.org/web/20081018060302/http://www.notornis.org.nz/free_issues/Notornis_49-2002/Notornis_49_1_19.pdf. 
  6. ^ Wilson, Kerry-Jayne (2004). Flight of the Huia. Christchurch: Canterbury University Press. ISBN 0-908812-52-3. , p.114.
  7. ^ Tennyson, A.; Martinson, P. (2006). Extinct Birds of New Zealand. Wellington: Te Papa Press. ISBN 978-0-909010-21-8. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]