Moafåglar

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Moafåglar
Status i världen: Utdöd
Haasts örn anfaller moafåglar
Haasts örn anfaller moafåglar
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Strutsfåglar
Struthioniformes
Familj Dinornithidae
Släkten
Se text
Hitta fler artiklar om fåglar med

Moafåglar (Dinornithidae) är en familj utdöda fågelarter på Nya Zeeland. Modern taxonomi erkänner sex släkten med totalt tio arter varav de två största kallas jättemoa (Dinornis robustus och Dinornis novaezelandiae) och nådde en höjd omkring 3 meter och en kroppsvikt på cirka 250 kilogram. Moafåglarna var de dominerande växtätarna i skogarnas ekosystem på Nya Zeeland. Minst en örnart specialiserade sig på jakt på moafåglar, Haasts örn, och utvecklades till att bli världens största örn men dog ut i takt med att dess bytesdjur minskade i antal. Kivifågeln anses vara en någorlunda nära släkting till moafåglarna.

Utrotning[redigera | redigera wikitext]

Storleken hos 4 olika arter av moa, i jämförelse med en människa

Uppgifterna om när moafåglarna egentligen dog ut varierar, men den mest utbredda uppfattningen är att de flesta arterna försvunnit före år 1500, men att några av de mindre arterna fanns kvar ytterligare några hundra år. Utdöendet antas ha orsakats av jakt och habitatförstörelse efter det att människan kommit till Nya Zeeland, även om viss forskning pekar på att fåglarna tycks ha varit på tillbakagång redan före maoriernas ankomst till Nya Zeeland.

Vetenskapen upptäcker moan[redigera | redigera wikitext]

När européer kom till Nya Zeeland fick de höra historier om jättelika fåglar som kallats moa och som en gång strövat omkring i dalarna, men man undersökte aldrig bevisen på att fåglarna faktiskt existerat. Ett 15 cm långt fragment av ben upphittat av en maorier i en flodbädd gavs 1839 till en naturintresserad textilhandlare, John W. Harris. Hans farbror, John Rule, som var kirurg i Sydney, skickade benfragmentet vidare till Richard Owen, då vid Hunterian Museum vid Royal College of Surgeons i London (senare biolog, anatom och paleontolog vid British Museum).

Richard Owen på ett fotografi först publicerat 1879 då han står bredvid ett skelett av den största kända moaarten, Dinornis giganteus, samtidigt som han håller i det ben som han undersökte 40 år tidigare.

I närmare fyra år funderade Owen på vad benbiten kunde vara. Han kom fram till att det var ett lårben från ett stort djur, men kunde inte bli klok på dess låga vikt eller struktur. Till slut tillkännagav Owen för en skeptisk omgivning att benet härrörde från en jättelik utdöd fågel liknande strutsen, och gav fågeln namnet Dinornis. Många hånade Owen men hans slutsatser har stått sig mycket väl i ljuset av de talrika fynd som senare gjort att man kunnat rekonstruera fullständiga skelett av moafåglar.

Flera dussin arter beskrevs under senare delen av 1800-talet och tidiga 1900-talet men åtskilliga visade sig vara synonymer. Senare forskning, framför allt baserat på DNA-analys av museiföremål, pekar på att endast tio arter funnits, varav två av jättestorlek. Moafåglarna förefaller ha haft uttalad könsdimorfism med mycket större honor än hanar, så pass att könen tidigare klassificerats som skilda arter.

I juli 2004 ställde Londons Natural History Museum ut Owens första moafragment i samband med högtidlighållandet av 200-årsdagen av Owens födelse och till minne av Owen såsom museets grundare.

Rapporter om överlevande stammar[redigera | redigera wikitext]

Modeller av moafåglar på Otago Museum i Dunedin

Det finns visserligen ingen trovärdig orsak att tvivla på att moafåglarna verkligen är utdöda men trots detta förekommer regelbundna påståenden om att några kan ha fortlevt undangömda i den svårtillgängliga vildmarken i sydvästra Nya Zeeland. En rapport 1993 om att moafåglar siktats avfärdades allmänt som bluff och teorier om existerande moafåglar anses pseudovetenskapliga.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Denna artikel är baserad på en översättning från engelska Wikipedia.