Premonstratensorden

Från Wikipedia
(Omdirigerad från O. Praem.)
Ordensdräkt för en munk i premonstratensorden

Premonstratensorden är en romersk-katolsk orden för regulära kaniker, stiftad 1120 av Norbert av Xanten, ärkebiskop i Magdeburg och stadfäst 1126.[1]

Det första klostret anlades i närheten av staden Laon i Frankrike och kallades Prémontré (lat. præmonstratum, d.v.s. "förutsägelse") där Norbert i en uppenbarelse fått en särskild äng utpekad som platsen där klostret skulle ligga. Även en kvinnlig gren stiftades 1121.[1]

Då orden hastigt vann stor utbredning, indelades den i provinser, kallade cirkarier, var och en med en föreståndare, som benämndes cirkator. Abboten i Prémontré utövade högsta uppsikten över alla till orden hörande kloster.

Man verkade särskilt bland slaverna öster om Elbe.[1]

Den blev en av medeltidens mest betydande och under sin glanstid förfogade orden över 30 cirkarier. Från 1200-talet förvärldsligades den och fick allt mindre betydelse. Orden upplöstes sedan genom franska revolutionen.

I Norden fanns premonstratenskloster i bland annat Lund, (senare Bäckaskog), Östra Tommarp, och Övedskloster i Skåne, vilka alla under medeltiden tillhörde Danmark, där främst Børglums kloster var ett viktigt kloster. Ytterligare ett kloster, Dragsmarks kloster, var beläget vid den bohuslänska kusten.

På ett generalkapitel i Wien 1883 kunde orden åter konstituera sig. År 1913 hade den fem cirkatier, flest i Österrike, Belgien och Nederländerna.

Ordensdräkten är vit.[1]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Band 21. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 1197 


Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Premonstratensorden, 1904–1926.