Ole Paus
| Ole Paus | |
 | |
| Födelsenamn | Ole Christian Paus |
|---|---|
| Född | 9 februari 1947 Oslo, Norge |
| Bakgrund |  Norge |
| Genre | Visor |
| Roll | Sångare, musiker, låtskrivare, författare, skådespelare |
| Instrument | Sång, gitarr |
| År som aktiv | 1970 – |
| Skivbolag | Nor-Disc, Polydor, Sonet, Zarepta, Hete Blikk, EMI, RCA, Karussell, Norsk Plateproduksjon, Kirkelig Kulturverksted, Petroleum Records |
| Relaterade artister | The Pussycats, The Real Ones, Jonas Fjeld, Ketil Bjørnstad, Kari Bremnes, Mari Boine |
Utmärkelser
Spellemannpriset för vissång (1976) Spellemannpriset, juryns hederspris (1998) Lytterprisen (1999) Tekstforfatterfondets hederspris (2002) Leif Justers ærespris (2012) Årets spellemann (2013) Booth-prisen (2013) Solprisen (2014) Anders Jahres Kulturpris (2018)[1] Kommendör av Sankt Olavs orden (2022) | |
Ole Christian Paus, född 9 februari 1947, är en norsk trubadur, författare och kompositör.
Han tillhör släkten Paus och är son till general Ole Otto Paus och far till kompositören Marcus Paus. Hans farfar Thorleif Paus var godsägare i Skåne.
Många av Paus' verk har en satirisk vinkling, men han har också tolkat psalmer.
Diskografi (urval)
- Album
- Der ute - der inne (1970)
- Garman (med The Pussycats) (1972)
- Blues for Pyttsan Jespersens pårørende (1973)
- Ole Bull Show (1973)
- Zarepta (1974)
- Lise Madsen, Moses og de andre (med Ketil Bjørnstad) (1975)
- Ekte Paus (1975)
- I anstendighetens navn (1976)
- Paus-posten (1977)
- Nye Paus-posten (1977)
- Sjikaner i utvalg (1978)
- Siste Paus-posten (1978)
- Leve Patagonia (med Ketil Bjørnstad och flera artister) (1978)
- Kjellersanger (1979)
- Noen der oppe (1982)
- Bjørnstad/Paus/Hamsun (med Ketil Bjørnstad) (1982)
- Svarte ringer (1982)
- Grensevakt (1984)
- Muggen manna (1986)
- Stjerner i rennesteinen (1989)
- Salmer på veien hjem (med Kari Bremnes og Mari Boine Persen) (1991)
- Biggles' testamente (1992)
- Mitt lille land (Promo) (1994)
- Jeg kaller det vakker musikk: Hjemmevant utenfor - Ca. 40 Beste (1994)
- Hva hjertet ser (1995)
- Stopp pressen! Det grøvste fra Paus-posten (1995)
- To rustne herrer (med Jonas Fjeld) (1996)
- Pausposten Extra! (1996)
- Det begynner å bli et liv (med Oslo Kammerkor) (1998)
- Damebesøk (med Jonas Fjeld) (1998)
- Den velsignede (2000)
- Kildens bredd (med Ketil Bjørnstad) (2002)
- Tolv rustne strenger (med Jonas Fjeld) (2003)
- Profeten - Kahlil Gibran (med Ketil Bjørnstad) (2003)
- En bøtte med lys (2004)
- Sanger fra et hvitmalt gjerde i sjelen (2005)
- Jul i Skippergata (2006)
- Den Store Norske Sangboka (2007)
- Paus synger Paus (2009)
- Dugnad for Haiti - Live fra Operaen (med flera artister) (2010)
- Mitt lille land (med flera artister (2011)
- Avslutningen (2013)
Bibliografi
- Tekster fra en trapp (1971)
- Det går en narr gjennom byen med ringlende bjeller (1974)
- Endelig alene (1984)
- Milunia (1985)
- Hjemmevant utenfor (1994)
- Reisen til Gallia (1998) (med Ketil Bjørnstad)
- Kjære Kongen (2002)
- Blomstene ved Amras (2004)
- Isengaard (2006)
- Fortellingen om Josef (2008)[2]
Revyer
- Ikke gjør som mora di sier (1987)
- For fattig og rik (1988)
- Norge mitt Norge (1991)
- Sammen igjen (1992)
Opera
- Heksene (libretto av Ole Paus, musik av Marcus Paus) (2007)
Priser
- Spellemannprisen 1976 i klassen vissångare
- Gammleng-prisen i klassen visor, 1995
- Spellemannprisen 1998, juryns hederspris
- Lytterprisen, 1999
- Alf Prøysens Ærespris, 2001
- Spellemannprisen 2014, årets spellemann
Se även
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Ole Paus.- Ole Paus officiell webbplats
- Rockipedia: Ole Paus
|
- ^ läs online, www.uio.no .[källa från Wikidata]
- ^ Paus, Ole. Fortellingen om Josef (2). Kagge Forlag AS. Oslo. ISBN 978-82-489-0830-2