Oleg Vidov
| Oleg Vidov | |
 | |
| Född | Oleg Borisovich Vidov 11 juni 1943 Vidnoje utanför Moskva, Sovjetunionen |
|---|---|
| Död | 16 maj 2017 (73 år) Westlake Village utanför Los Angeles, Kalifornien, USA |
| Utbildad vid | Allryska statliga kinematografiska institutet |
| Aktiva år | 1961-2014 |
| Maka | Natalia Vasilievna Fedotova (1970-1976; skilda) Joan Borsten (1989-2017; hans död)[1] |
| IMDb SFDb | |
Oleg Vidov (ry:Олег Борисович Видов), född 11 juni 1943 i Vidnoje utanför Moskva, död 16 maj 2017 i Westlake Village utanför Los Angeles i Kalifornien,[2] var en rysk-amerikansk skådespelare, filmregissör och producent.
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Oleg Vidov var son till läraren Varvara Vidova och Boris Garnevitj, en soldat som hon träffade under andra världskriget och som var gift med en annan kvinna. När han återvände till fronten tappade föräldrarna kontakten.
1946 följde Oleg Vidov med sin mor till Süchbataar i Mongoliet, där hon skulle undervisa barnen till sovjetiska specialister som arbetade där. 1948 följde Oleg med sin mor till Leipzig i dåvarande Östtyskland, där hon blev korrekturläsare på ett förlag som nytryckte rysk litteratur som nazister tidigare förstört. 1951 skickades modern på nya uppdrag i Rumänien och Kina och Oleg fick då bo hos sin moster Njuta i Alma-Ata Kazakstan, vars make Kolja fördömts av Stalins hejdukar och skickats till och dog i Gulag. I Alma-Ata följde Oleg med sin moster på biograf och kunde se amerikanska filmer som Diligensen, Vredens druvor och Johnny Weissmüller som Tarzan. Dessa var krigsbyten från Joseph Goebbels propagandaministerium och Oleg började drömma om en karriär inom filmen.
1954 tog Njuta med sig Oleg till Moskva, där han kunde återförenas med sin mor, som nu utsetts till första skolinspektör. Efter att ha utsatts för avundsjuka som undergrävde hennes auktoritet flyttade Varvara, Oleg och Njuta till byn Tomilino utanför Moskva, där de inledningsvis delade bostad med fem andra familjer samtidigt som Varvara arbetade som lärare. Oleg fick även träffa sin far, Boris Garnevitj, som blivit viceminister.
1957 besökte Oleg Vidov Mosfilm men fick veta att man måste ha kontakter för att bli skådespelare. Han deltog sedan vid byggandet av Ostankinotornet. Sovjetunionen hyllade arbetare och bönder och han bar arbetarkängor, vilket han bedömde som en fördel, när han 1962 ansökte och blev antagen till att studera vid Allryska statliga kinematografiska institutet, VGIK. Innan Vidov tagit examen fick han huvudrollen i Snöstormen, baserad på en novell av Aleksandr Pusjkin och fortsatte med Sagan om tsar Saltan, baserad på en dikt av Pusjkin, och som gjorde stor succé. Efter att två regissörer vädjat om att Vidov skulle få fortsätta sina studier vid VGIK accepterades detta.
1967 gjorde Vidov internationell succé med en huvudroll i Den röda kappan. Producenten Dino De Laurentiis erbjöd sedan Oleg ett sjuårigt kontrakt med två filmer om året, men han tilläts inte resa till väst. Han tilläts dock resa till Jugoslavien för att medverka i Slaget vid Neretva.
1970 gifte sig Vidov med Natalja Fedotova och paret fick sonen Slava.
Vidov började studera vid VGIK:s regissörslinje och hans sista film på VGIK, Järnvägsövergången, baserades på eget manuskript och utspelade sig i Tomilino, där väntan och frustration blev stor sedan staten vägrat bygga en järnvägsövergång. Efter att filmen gjorts byggdes en järnvägsövergång.
1976 skilde sig Vidov från Natalja, som han bedömde hade blivit alltför materiell. Natalja var nära väninna till generalsekreterare Leonid Brezjnevs dotter Galina, vilket Vidov bedömde som orsaken till att hon vid domstolsförhandlingar erhöll vad de gemensamt ägde och till att han sedan kände sig förföljd och hotad.
1983 gifte Vidov sig med Verica Stamenković i Moskva. Hon kom från Jugoslavien och sex månader senare fick han utresetillstånd till Belgrad. I Jugoslavien spelade han kosack i Den svarta drakens hemlighet och lärde känna kollegan Marjan Srijenc vid inspelningen av Ungdomsorkestern. Srijenc bodde i Österrike och passerade ofta gränsen vid filminspelningar. 1985 följde Vidov med honom som passagerare och vid den jugoslaviska gränsstationen var polisen främst intresserad av en fotbollsmatch på TV och när det blev mål tittade de inte inte ens på passen när Srijenc och Vidov körde in i Österrike. Vidov beviljades sedan asyl i USA och blev amerikansk medborgare[3][4].
I USA gifte Vidov sig med Joan Borsten[5], som överlevde honom och 2020-2021 producerade dokumentärfilmen Oleg - en sovjetisk filmstjärna (Oleg: The Oleg Vidov story).
Filmografi i urval
[redigera | redigera wikitext]- 1964 - An Ordinary Miracle
- 1964 - The Blizzard
- 1967 - Den röda kappan
- 1969 - Slaget vid Neretva
- 1970 - Waterloo
- 1974 - Moskva, lyubov moya
- 1985 - Jenseits der Morgenröte
- 1988 - Red Heat
- 1988 - Wild Orchid
- 1996 - Jackie Chans First Strike
- 2000 - Tretton dagar
- 2005 - Vita huset (TV-serie)
- 2005-2006 - Alias (TV-serie)
- 2011 - Criminal minds (TV-serie)
Källor
[redigera | redigera wikitext]- Oleg Vidov på Internet Movie Database (engelska)
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ ”www.OlegVidovFilm.com”. www.OlegVidovFilm.com. https://www.olegvidovfilm.com/eng-antenna-post. Läst 12 januari 2023.
- ^ ”Russian actor Oleg Vidov dies in U.S. at age of 73”. Arkiverad från originalet den 16 maj 2017. https://web.archive.org/web/20170516205257/https://www.rbth.com/news/2017/05/16/russian-actor-oleg-vidov-dies-in-us-at-age-of-73_763799. Läst 16 maj 2017.
- ^ Oleg - en sovjetisk filmstjärna (Oleg: The Oleg Vidov story), dokumentärfilm från 2021 proucerad av Joan Borsten och regisserad av Nadia Tass
- ^ https://www.olegvidovfilm.com/about-oleg-vidov
- ^ https://variety.com/2017/film/people-news/russian-actor-oleg-vidov-dies-1202429047/
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]- Oleg Vidov på Internet Movie Database (engelska)
|