Olof Kexél
| Olof Kexél | |
 Kexél avporträtterad 1774 av Per Krafft d.ä. (Swedish) | |
| Född | 28 november 1748[1] Kalmar domkyrkoförsamling[1], Sverige |
|---|---|
| Död | 4 mars 1796[1] (47 år) Jakob och Johannes[1], Sverige |
| Medborgare i | Sverige |
| Sysselsättning | Översättare, författare[1][2] |
| Redigera Wikidata | |
Olof Kexél, född 28 november 1748 i Kalmar, död 5 mars 1796 i Stockholm, var en svensk skald.
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Kexéls föräldrar var adjunkten vid domkyrkan i Kalmar, sedermera kyrkoherden i Norra Möckleby på Öland, Per Kexhelius och Sara Svebilia. Efter att ha genomgått Kalmar skola blev Kexél student vid Uppsala universitet 1761 samt disputerade 1765 pro exercitio, då han på disputationen kallade sig Kexhelius.
Tre år senare inskrevs han som auskultant i kommerskollegium och kallades då Kexelius, men ändrade namnet samma år till Kexél. Kexél, som redan i Uppsala deltagit i stiftandet av det vittra samfundet Apollini sacra, framträdde även snart i huvudstaden på den litterära banan. Vid slutet av år 1768 började han ge ut en veckoskrift, Hatten, varav endast fem nummer kom ut 1768–69.
Tryckfrihetsåtal
[redigera | redigera wikitext]En flygskrift, Prästmannaöde i Sverige, 1768, för vilken han stod som ansvarig utgivare, men vars verkliga författare skall ha varit den bekante hävdatecknaren Anders Botin, ådrog honom en tryckfrihetsprocess, varvid han dömdes till böter, 300 daler silvermynt. Kort därefter råkade han ut för ett nytt åtal med anledning av en skrift, Bref om Mössornas ursprung och uppförande, 1769, med samma påföljd som det förra.
Ekonomiska problem
[redigera | redigera wikitext]Hans affärer hade dessutom blivit alldeles förstörda genom borgensförbindelser som han ingått för en vän, boktryckaren Vilhelm Momma d.y., och mot slutet av 1770 eller början av 1771 lämnade han riket och kom inte tillbaka förrän 1773. Vid sin hemkomst anställdes han som ordonateur vid kungliga teatern, befordrades därefter till sekreterare vid direktionen för kunglig maj:ts spektakler och erhöll efter Bellmans död dennes plats såsom sekreterare vid kungliga nummerlotteriet 1795. De skulder, han ådragit sig i ungdomen, hade satt hans affärer i sådan oordning, att de aldrig kunde återställas. Penningknappheten blev därför hans följeslagare genom livet och drev honom alltjämt ut på litterära strövtåg.
Författarskap
[redigera | redigera wikitext]Bysatt för skuld, utgav han Mina tidsfördrif på gällstufvan, 1776–77, ny upplaga 1798, innehållande små berättelser, anekdoter och liknande. Denna samling ansågs vara av ett sådant för religion och sedlighet menligt innehåll, att den åtalades inför Öfre borgrätten och ådrog författaren dryga böter, nämligen 300 daler silvermynt för själva skriften och 20 daler för hans under försvaret avgivna spetsiga förklaringar, varjämte hela samlingen skulle dras in och alldeles förbjudas. Andra samlingar i samma anda är: Mina tidsfördrif på högvakten, 1780, och Bacchi handbibliotheque eller nya tidsfördrif på gällstufvan, 4 del. 1784–86, ny upplaga 1793–98. Dessutom gav han ut Kungliga svenska teaterns almanach för åren 1779 till 1789.
För övrigt är Kexél bekant som en bland stiftarna av ordenssällskapet Par Bricole 1779.
Olof Kexéls skrifter är samlade och utgivna av Per Adolf Sondén i två delar 1837 samt av Per Hanselli 1852.
Bibliografi
[redigera | redigera wikitext]- Sterbhus-kammereraren Mulpus eller Caffehuset i Stora kyrkobrinken, 1776, gick för fulla hus på Humlegårdsteatern[3]
- Michel Wingler eller bättre vara brödlös än rådlös, 1788. Även spelad på Drottningholmsteatern 1942
- Kapitain Puff eller Storprataren, 1789, en av den svenska teaterns största succéer [4]. Den blev den 17-årige Lars Hjortsbergs genombrott. Den spelades på Intima teatern 1917 och på Munkbroteatern 1957.[3]
- Bergslagsfröken eller rivalerna, 1789
- Välgörandet på prof, 1790
- Folke Birgersson till Ringstad, 1793 [efter Jacques Marie Boutet de Monvels Raoul sire de Créquy]
- Namnsdagen, 1795
- Översättningar
- Antoine-Léonard Thomas: Äreminne, öfver herr Henric Frans Daguesseau, canceller af Frankrike (Stockholm, 1768)
- Barthélemi Imbert: Zamaleski: historisk berättelse (Stockholm, 1781)
Samlade och valda skrifter
[redigera | redigera wikitext]- Olof Kexéls skrifter. Utmärkta och klassiska arbeten af svenska författare ; 8-9. Stockholm: Förlagsföreningen. 1837. Libris 1992571 - Samlade av Per Adolf Sondén.
- Samlade skrifter. Svenska vitterheten, 99-3173382-9 ; 6. Upsala: Hanselli. 1852. Libris 2086028 - Utgivna av Per Hanselli.
- Olof Kexél 1748-1796: stiftare av Sällskapet Par Bricole : bibliographia : dikter och prosa. Stockholm. 1975. Libris 877307 - Utgivna av Gösta Lundström.
Källor
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d e] Olof Kexél, Svenskt biografiskt lexikon, Svenskt Biografiskt Lexikon-ID: 11448, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Charles Dudley Warner (red.), Library of the World's Best Literature, 1897, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Myggans nöjeslexikon, band 9 Kexél, Bra Böcker 1991
- ^ Kungliga Dramatiska Teatern 1788-1988, Sörenson, Näslund, Bra Böcker 1988
Vidare läsning
[redigera | redigera wikitext]- Gösta Lundström: Olof Kexél i Svenskt biografiskt lexikon (1975-1977)
- Sörlin, Bo; Sondén, Per Adolf (2002). Olof Kexéls liv och leverne: en biografi huvudsakligen hämtad ur P.A. Sondéns samling av författarens skrifter .... [S.l.]: [s.n.]. Libris 9391658
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
|