Kommerskollegium
| Kommerskollegium | |
| Departement | Utrikesdepartementet |
|---|---|
| Ansvarigt statsråd | Anna Hallberg |
| Säte |  Drottninggatan 89, Stockholm |
| Kommun | Stockholm |
| Län | Stockholm |
| Organisationsnr | 202100-2007 |
| Föregångare | Kollegium för Kommerserna (1637) |
| Inrättad | 1651 |
| Generaldirektör | Anders Ahnlid |
| Antal anställda | 90 |
| Instruktion | SFS 2012:990 |
| Webbplats | www.kommerskollegium.se |
Kommerskollegium är Sveriges myndighet för utrikeshandeln, inre marknaden och handelspolitik. Till Kommerskollegiums uppgifter hör utredningar, yttrande och förslag angående frågor som hanteras inom EU, WTO, OECD, UNCTAD, ECE och liknande internationella organisationer. Kommerskollegium arbetar med att minska och förebygga handelshinder, analysera handelsutvecklingen, förse Sveriges företrädare med analyser och beslutsunderlag före, under och efter handelsförhandlingar samt underlätta för företag i utvecklingsländer att delta i den internationella handeln.
Kommerskollegium ansvarar för tillsynen av Sveriges handelskamrar.
Historik[redigera | redigera wikitext]
Ämbetsverket Kommerskollegium bildades 1651 som en utbrytning ur Kammarkollegiet och ansvarade då för frågor som rörde handel, industri och sjöfart. En speciell myndighet som handlade handelsärenden grundlades redan 1637 men stod vakant större delen av sin existens från 1644–1651. Med undantag för en kortare period under ett pestutbrott har Kommerskollegium alltid funnits i Stockholm, först i slottet Tre kronor och därefter bland annat på Riddarholmen. Åren 1840–1900 sorterade myndigheten under Civildepartementet, 1900–1920 under Finansdepartementet, 1920–1982 under Handelsdepartementet och från 1983 under Utrikesdepartementet.
Kommerskollegium har haft en rad uppgifter som på olika sätt berör handel, industri och sjöfartsfrågor. Till "nyttiga fabrikers understöd" inrättade riksdagen år 1739 "Riksens ständers manufactur contoir" och en särskild "manufaktur-fond". Kontoret lades ned 1766 och uppgifterna överfördes till Kommerskollegium. Under 1700-talet fick Kommerskollegium även ansvar för tillsyn av spinnhusen, fiskerinäringen och fåraveln.
1800-talet[redigera | redigera wikitext]
1834 - Kommerskollegium fick ansvaret för patent.
1841 - Kommerskollegium blev överstyrelse till statliga navigationsskolor i Stockholm, Göteborg, Malmö, Gävle och Kalmar.
1857 - Bergskollegium, som kontrollerade gruvnäring och metallförädling, blev en del av Kommerskollegium.
1869 - Kommerskollegium fick i uppdrag att övervaka emigrantagenternas verksamhetskrav, tillståndskrav samt medla i tvister om emigrantresor.
1890 - Sprängämnesinspektionen, Yrkesinspektionen och tillsynen över sjukkassorna underställdes Kommerskollegium.
1891 - Patentfrågorna flyttades till nystartade Patent- och registreringsverket.
1900-talet[redigera | redigera wikitext]
1913 - Yrkesinspektionen och tillsynen av sjukkassorna flyttades till nystartade Socialstyrelsen.
1946 - Monopolutredningsbyrån inrättades på Kommerskollegium, byrån skulle undersöka konkurrensen och karteller.
1956 - Sjöfartsbyrån på Kommerskollegium flyttades till nyskapade Sjöfartsverket. Merparten av Statens handels- och industrikommission övertogs av Kommerskollegium[1]
1957 - Monopolutredningsbyråns uppgifter flyttades till nybildade Statens Pris- och Kartellnämnd.
1962 - Kommerskollegiums statistiska byrå med bland annat handelsstatistik fördes över till Statistiska Centralbyrån.
1962 - Kommerskollegium fick i uppdrag att administrera alla handelsregleringar, det vill säga utfärda licenser.
1969 - Kommerskollegium fick ansvar för resegarantier och att ge tillstånd till utlänningar att bedriva näring i Sverige.
1973 - Sprängämnesinspektionen bildades efter avknoppning från Kommerskollegium. Industrifrågorna flyttades till en egen myndighet, Statens industriverk, som blev NUTEK 1991 och senare en del av Tillväxtverket 2009.
1973 - Kommerskollegium fick uppdraget att auktorisera, ha tillsyn över och registrera revisorer.
1976 - Kommerskollegium fick uppdraget att auktorisera tolkar och översättare.
1994 - Auktorisationen av tolkar och översättare samt ansvar och hantering av resegaranterier flyttades över till Kammarkollegiet.
1995 - Auktorisationen och tillsynen av revisorer flyttades till den nybildade myndigheten Revisorsnämnden.
2000-talet[redigera | redigera wikitext]
2001 - Sveriges Solvit-center placerades på Kommerskollegium. Till Solvit kan företag och privatpersoner vända sig när de stött på regelproblem som hindrar den fria rörligheten inom EU:s inre marknad.
2005 - Open Trade Gate Sweden skapades och placerades på Kommerskollegium. Uppgiften är att underlätta för utvecklingsländernas företag att exportera till Sverige och EU.
Kommerseråd är sedan gammalt tjänstetiteln för högre chefer inom Kommerskollegium. Högste chefen bar tidigare titeln president, numera generaldirektör.
Presidenter för Kommerskollegium[redigera | redigera wikitext]
- Clas Larsson Fleming 1637–1644
- Vakant 1644–1651
- Johan Berndes den yngre 1651–1652
- Erik Oxenstierna af Södermöre 1652–1656
- Christer Bonde 1656–1659
- Seved Bååt 1660–1663
- Knut Kurck 1663–1678
- Claes Fleming 1679–1681 (tf)
- Claes Fleming 1681–1685
- Gustaf Lilliecrona 1685–1687
- Fabian Wrede af Elimä 1687–1712[ifrågasatt uppgift]
- Jacob Reenstierna den yngre 1713–1716
- Vakant 1716–1718
- Gustaf Cronhielm af Flosta 1718–1719
- Magnus De la Gardie 1719–1727
- Daniel Niklas von Höpken 1727–1741
- Anders von Drake 1741–1744
- Vakant 1744–1747
- Erland Broman 1747–1757
- Carl von Groth 1757–1758
- Carl Rudenschiöld 1758–1761
- Claes Gustaf Rålamb 1761–1762
- Edvard Carleson 1762–1767
- Niklas von Oelreich 1767–1770
- Gustaf Celsing den yngre 1770–1789
- Johan Liljencrantz 1789–1812
- Anders af Håkansson 1812–1813
- Abraham Niklas Edelcrantz 1813–1821
- Carl Peter af Klintberg 1821–1824 (tf)
- Carl Peter af Klintberg 1824–1826
- Gabriel Poppius 1826–1833
- Carl David Skogman 1833–1838 (tf)
- Carl David Skogman 1838–1856
- Fredrik Åkerman 1856–1866
- Vakant 1866–1868
- Ludvig Manderström 1868–1873
- Vakant 1873–1875
- Carl Fredrik Waern 1875–1891 (tf)
Källa:[4]
Generaldirektörer för Kommerskollegium[redigera | redigera wikitext]
- Richard Åkerman 1891–1905
- Alfred Lagerheim 1905–1913
- Karl Axel Fryxell 1913–1915 (tf)
- Karl Axel Fryxell 1915–1935
- Ragnar Sohlman 1935–1936 (tf)
- Herman Eriksson 1936–1945
- Axel Gjöres 1938–1940 (tf)
- Stig Sahlin 1941–1945 (tf)
- Arvid Richert 1945 (tf)
- Axel Gjöres 1945–1954
- Arvid Richert 1945–1948 (tf)
- Nils Malmfors 1954–1966
- Bertil Swärd 1966–1973
- Olle Lindqvist 1973–1979[5]
- Gunnar Söder 1980–1991
- Vakant 1991–1992
- Peter Kleen 1992–2004
- Vakant 2004–2005
- Lena Johansson 2005–2014
- Anna Stellinger 2014–2019
- Anders Ahnlid 2020–
Källa:[6]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ ”Historia”. Kommerskollegium. https://www.kommers.se/om-oss/Historia/. Läst 5 juni 2018.
- ^ Hall, Bo G.. Det svenska urverket: Kommerskollegium 350 år. (Kommerskollegium, 2001). ISBN 9197416312
- ^ Gerentz, Sven. Kommerskollegium och näringslivet: minnesskrift utarbetad av Sven Gerentz på uppdrag av Kungl. Kommerskollegium till erinran om kollegii 300-åriga ämbetsförvaltning 1651 - 1951. (Kommerskollegium, 1951)
- ^ Sten Lewenhaupt: Svenska högre ämbetsmän från 1634 (P.A. Norstedt & Söners Förlag, Stockholm 1961), s. 52–53, 88, 197.
- ^ Lindqvist, Olle i Vem är det 1985
- ^ Sten Lewenhaupt: Svenska högre ämbetsmän från 1634 (P.A. Norstedt & Söners Förlag, Stockholm 1961), s. 197.