Onyx

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
För andra betydelser, se Onyx (olika betydelser).
Onyx
Onyx.jpg
Tumlad onyx.
KategoriÄdelsten
GruppKryptokristallin Kvarts
FärgSvart eller svart med vita parallella skikt
KristallstrukturTrigonala
SpaltningIngen[1]
BrottOjämnt
Hårdhet (Mohs)6½–7
GlansHög
Polerad glansHög
Ljusbrytning1,530–1,543[2]
Dubbelbrytningδ=0,004–0,009
DispersionIngen
StreckfärgVit
Densitet2 580–2 640 kg/m3
Onyx-marmor
Kategori Mineral
Grupp marmor
Färg olika (som brun, gul, svart, vit, grön)
Mohs 3
Ljusbrytning 1,486 – 1,685
Dubbelbrytning -0,172
Densitet 2 700 kg/m3

Onyx är en ädelsten bestående av mineralet kalcedon, en kryptokristallin varietet av kvarts. Onyx består av parallella skikt som växlar mellan svart och vitt.[3] Skikten kan utöver vitt även ha andra färger som brun och röd. Onyx används bland annat vid tillverkning av kaméer.[4]

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

Onyx kommer via latin från den antika grekiskan ὄνυξ med betydelsen fingernagel eller klo. Betydelsen troligen på grund av den svaga transparensen.

Varianter[redigera | redigera wikitext]

Kalcedon-onyx heter lite olika beroende på vilka färger som ingår:

  • Onyx utan epitet är svart med vita inslag.
  • Sardonyx är svart eller brun med vita inslag.
  • Karneol-onyx är röd med vita inslag.
  • Det finns även enfärgad onyx.

Onyx-marmor är en bergart som uppstår i kalkhaltigt vatten och består av mineralen kalcit och aragonit. Att benämna bergarten enbart som onyx utan epitet är vilseledande.[5] Den är mindre hård och används för tillverkning av prydnadsföremål såsom skålar, glas och liknande.

Användning[redigera | redigera wikitext]

På grund av sina speciella egenskaper lämpar sig onyxen väl för framställning av kaméer – utskurna skiktstenar med respektive upphöjda och nedskurna figurer. Onyx och agat används som material till mortlar.[6]

Se även[redigera | redigera wikitext]

  • Opal (variant av oskiktad kalcedon)

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ L-H Hedin, M Jansson 2007, Mineral i Sverige, ISBN 978-91-88528-58-2 sida 93
  2. ^ [1] Om onyx på gemdat.org
  3. ^ Erich Spicar 1995, Mineral och bergarter, ISBN 91-534-1385-7 sida 87
  4. ^ "onyx". NE.se. Läst 18 september 2013.
  5. ^ Walter Schumann 2002, Ädelstenar och prydnadsstenar, ISBN 978-91-6319-069-8 sida 244
  6. ^ P. H. Lundegårdh, S. Laufeld 1984, Norstedts stora stenbok, ISBN 91-1-844122-X sida158

Källor[redigera | redigera wikitext]