Opel Omega

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Opel Omega A
Opel Omega B2, sista versionen efter ansiktslyft 1999

Opel Omega var en stor bilmodell från Opel. Modellen ersatte Opel Rekord och började säljas 1986, som årsmodell 1987.

Bilen fanns i två generationer. Den andra generationen kom 1994 och slutade tillverkas 2003. Till utseendet var Omega en utveckling av den sista Opel Rekord, men med betydligt rundare former vilket resulterade i god aerodynamik. Bilen utsågs till Årets bil 1987. Det fanns en rad olika motorer till bilen, allt från en 1,7-liters diesel till en 3,6-liter rak sexa med dubbelturbo. Omega A hette Vauxhall Carlton i Storbritannien, precis som den sista generationen av Rekord. medan efterträdaren Omega B behöll Omeganamnet i Storbritannien.

Tillverkningen av Omega började hösten 1986, och första årsmodellen blev därför 1987. I Sverige sammanföll det med nya avgasregler och det blev därför andra motorer på den svenska marknaden jämfört med Rekord. Grundkonstruktionen byggde vidare på Rekord, men Omega fick en delad bakaxel för bättre komfort.

1990 kom en facelift på Omega A med lite förändrade lyktor och en annan front.

1991 kom det en prestandabil av Omega A. Den så kallade Lotus Omega (Carlton i Storbritannien) som utvecklats i samarbete med Lotus Cars. Den hade en stor rak sexa från Opel på 3,6 liter och dubbelturbo på 377 hästkrafter samt 568 newtonmeter i vridmoment. Originalmotorn kom från Omega 3000. Denna bil accelererade från 0 till 100 km/h på 5,2 s, 0-200 på mindre än 17 s och hade en toppfart på runt 282 km/h. Lotus Omega var välutrustad med exempelvis Connollyskinn. Lotus Omega/Carlton tillverkades i 950 exemplar, plus en ytterligare tillverkad av en sex månader gammal Omega/Carlton, denna bil användes som Lotus pressbil. den fick nummer 0000G, G för Storbritannien. Bilen var en av dåtidens snabbaste serietillverkade sedanmodeller.

Det kom även en variant som hette Omega EVO 500. Den tillverkades för den tyska banracingserien DTM. Denna bil var Irmscher ansvarig för, tillverkningsmässigt. Den hade olika prestanda beroende på årsmodell. Endast omkring 320 exemplar tillverkades, och detta var ett krav för att den skulle få tävlas med.

1994 kom Omega B som hade ett helt nytt utseende och nya motorer. Omega B var precis som sin föregångare bakhjulsdriven. 1999 kom den sista faceliften på Omegan. Den största utseendemässiga skillnaden var en ny kylargrill som var integrerad med motorhuven. Interiören var också omdesignad.

Opel Omega slutade tillverkas 2003 och fick ingen omedelbar ersättare. Opel Vectra hade då nyligen kommit i en ny generation som var större än den tidigare och kunde erbjuda lika bra utrymmen som I Omega. Den Vectra-baserade Signum ersatte Omega som Opels lyxigaste bil. 2009 kom Opel Insignia, egentligen ersättare till Opel Vectra men i storlek med Omega. Både Vectra, Signum och Insignia är framhjulsdrivna, och Omega var därför den sista Opeln med bakhjulsdrift - ca 25 år efter att den första framhjulsdrivna Opeln presenterats (Opel Kadett D).