Opel Manta

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Opel Manta
OPEL-VAUX-MANTA-B.jpg
Grundinformation
Märke Opel
Tillverkning 1970-1988
Konstruktion
Besläktade Opel Ascona
Kronologi
Föregångare Opel GT
Efterträdare Opel Calibra

Opel Manta är en personbil, tillverkad i två generationer av den tyska biltillverkaren Opel mellan 1970 och 1988.

Tekniskt baserades Opel Manta på Opel Ascona.

Manta A (1970-75)[redigera | redigera wikitext]

Opel Manta A
Grundinformation
Märke Opel
Tillverkning 1970-1975
Konstruktion
Karosseri 2-d coupé
Liknande Fiat 124 Coupé
Ford Capri
Sunbeam Rapier
Drivlina
Motor 4-cylindrig radmotor
Drivning Bakhjulsdrift
Växellåda 4-vxl manuell
3-stegs automat
Dimensioner
Hjulbas 243 cm
Längd 429 cm
Bredd 163 cm
Höjd 134 cm

Opel skapade efter framgångarna med Opel GT Opel Manta vars huvudkonkurrent var Ford Capri. Den första generationen (Manta A) hade flera likheter med Opel GT.

Versioner:

Modell Årsmodell Motor Cylindervolym Effekt Bränslesystem
12 1972-75 4-cyl radmotor ohv 1196 cm³ 60 hk Enkel förgasare
16 1970-75 4-cyl radmotor ohv 1584 cm³ 68 hk Enkel förgasare
16 S 1970-75 4-cyl radmotor ohv 1584 cm³ 80 hk Enkel förgasare
19 1970-75 4-cyl radmotor ohv 1897 cm³ 90 hk Enkel förgasare
GT/E 1974-75 4-cyl radmotor ohv 1897 cm³ 105 hk Bränsleinsprutning

Galleri[redigera | redigera wikitext]


Manta B (1975-88)[redigera | redigera wikitext]

Opel Manta B
Grundinformation
Märke Opel
Tillverkning 1975-1988
Även kallad Vauxhall Cavalier Coupé
Konstruktion
Karosseri 2-d coupé
3-d halvkombi
Liknande Alfa Romeo Alfetta GT
Ford Capri
Volkswagen Scirocco
Drivlina
Motor 4-cylindrig radmotor
Drivning Bakhjulsdrift
Växellåda 4/5-vxl manuell
3-stegs automat
Dimensioner
Hjulbas 252 cm
Längd 445 cm
Bredd 167 cm
Höjd 133 cm

Den andra generationen (Manta B) hade en mer egen design med front från Vauxhall Cavalier Mk I. Manta B tillverkades fram till 1988. År 1989 kom Opel Calibra som efterträdare. Mantan hade en 88 hästkrafters avgasrenad 1,9 liters CIH-motor, vilkens motorkultur och prestanda lämnade mycket att önska.[1] Den såldes enbart som tvådörrars Berlinetta till en början, tills 1979 då den tredörrars halvkombimodellen Manta CC tillkom. GT/E modellen, med bränsleinsprutning och 105 hk kom samma år. En version utan "rallypaket" kom 1980 (Manta 2,0 E), och 1981 försvann tvådörrarsvarianten. Nästa år blev det tvärtom, och enbart den tvådörrars 2,0 E fanns att få. 1983 fick Mantan en facelift med nya stötfångare och inredning, och 5-växlad låda som standard (2,0 E och GT/E). Diffspärr tillkom 1984, och 1985 bytte Mantan namn till GSi utan några nämnvärda förändringar. Effekten hade vid det här laget gått upp till 110 hk.[1]

Manta 400 hade i gatversionen 144 hk. Rallyversionen upp till 275 hk från fabrik (fas3 motor). Dock kunde de trimmades ytterligare, till ca 340 hk (utan någon form av överladdning). För att sänka vikten jämfört med Opels föregångare i rally, Ascona 400, hade Manta 400 huv, baklucka, dörrar, spoilers, stänkskärmar och lamphus i kevlar.

Versioner (Europa):

Modell Årsmodell Motor Cylindervolym Effekt Bränslesystem
1.2 1976-79 4-cyl radmotor ohv 1196 cm³ 55 hk Enkel förgasare
1.2 S 1976-79 4-cyl radmotor ohv 1196 cm³ 60 hk Enkel förgasare
1.6 1976-80 4-cyl radmotor ohv 1584 cm³ 60 hk Enkel förgasare
1.6 S 1976 4-cyl radmotor ohv 1584 cm³ 75 hk Enkel förgasare
1.9 1977-80 4-cyl radmotor ohv 1897 cm³ 75 hk Enkel förgasare
1.9 S 1976-78 4-cyl radmotor ohv 1897 cm³ 90 hk Enkel förgasare
GT/E 1976-77 4-cyl radmotor ohv 1897 cm³ 105 hk Bränsleinsprutning
2.0 S 1978-83 4-cyl radmotor ohv 1897 cm³ 100 hk Enkel förgasare
GT/E 1978-88 4-cyl radmotor ohv 1997 cm³ 110 hk Bränsleinsprutning
1.3 S 1980-86 4-cyl radmotor SOHC 1297 cm³ 75 hk Enkel förgasare
1.8 1981-88 4-cyl radmotor SOHC 1796 cm³ 90 hk Enkel förgasare
400 1981-84 4-cyl radmotor DOHC 16v 2410 cm³ 144-275 hk [dubbla förgasare eller Bränsleinsprutning]]

Galleri[redigera | redigera wikitext]


Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Carlquist, Calle. ”Unga gubbars drömbil”. ""39"". Stockholm, Sweden: Specialtidningsförlaget AB. s. 74. 

Övriga källor[redigera | redigera wikitext]