Orgelstämmor

Orgelstämmor i en piporgel är en av två huvudtyper av stämmor:

labialstämmor såsom principal, gedackt, flöjt, salicional, kvinta, nasat, ters, mixtur;
tungstämmor eller rörverk (ibland även lingualstämmor) såsom trumpet, basun, krumhorn, regal.

Om själva klangkropparna, se Orgelpipa.

Stämtyper

Båda grundtyperna har i sin tur undertyper efter byggnadssätt, klang och musikalisk funktion.

Bland labialstämmorna kan man till exempel urskilja öppna, halvtäckta och heltäckta; grund-, alikvot- och mixturstämmor; principal-, gedackt-, flöjt- och stråkstämmor; enkel- och överblåsande stämmor. (Respektive indelningsgrunder korsar varandra.)

Bland rörverken kan man urskilja framförallt "hellånga" eller koniska (av trumpettyp), "halvlånga" eller cylindriska (av krumhornstyp), och de med förkortad uppsats (regaler); dessutom den ovanliga typen genomslående rörverk, som i princip är en (vanligtvis) kraftigare byggd harmoniumstämma.

Handhavande

Labialstämmor brukar alla svälla och krympa ungefär lika mycket med lufttemperaturen, varför de följs åt i tonhöjd. Rörstämmor håller tonhöjden mycket bättre, såvida inte tungan skakar loss den stämkrycka som håller fast den. Eftersom labialstämmorna är många fler, upplever man det som att det är rörverken som tappar stämningen. Dessa är också lättare att stämma. Till en organists vardag hör därför att stämma tungstämmorna i orgeln någon gång per vecka eller oftare, medan för att stämma labialstämmorna en orgelbyggare mer sporadiskt anlitas.

Stämmor

Principal, är orgelns huvudstämma och tillhör labialstämmorna.
Gedackt, en av de vanligaste orgelstämmorna, och ett mjukt flöjtliknande ljud.
Rörflöjt, en täckt flöjtstämma som kännetecknas av att den har ett lodrätt "rör" i locket. Kallas på engelska för Chimney Flute (ung. Skorstens-flöjt)
Mixtur, orgelns vanligast förekommande flerkoriga orgelstämma.
Kornett, oftast med stavning Cornett eller Cornet är en tre- till femkorig orgelstämma, vari ingår oktav-, kvint- och tersstämda labialpipor. Cornett kan också vara en enkorig tungstämma, ibland kallad Singend Cornet.

Stråkstämmor

Stråkstämmor är cylindriska öppna stämmor med trång viddmensurer. Under 1700-talet blev stråstämmor vanligare och de romantiska orgelbyggarna fokuserade mer på stråkstämmor.

Några exempel på stråkstämmor:

Violinprincipal
Fugara
Salicional
Gamba
Violin
Eolin
Dolce
Dolce 8’
Spetsgamba

Tonhöjd och fottal

En orgelstämmas tonhöjd anges av dess fottal. Sålunda har en öppen åttafotsstämma till exempel Principal 8′ som sin lägsta ton, C i stora oktaven 64 hertz. Den pipa som ger denna ton är också åtta fot lång. En fyrafotsstämma klingar en oktav högre, en tvåfots ytterligare en oktav längre upp. Den börjar alltså på ettstrukna c. Många mindre orglar har även en Subbas 16′, vanligen i pedalen. Den klingar sålunda en oktav lägre än åttafotsstämman (från kontra-C). Eftersom denna stämma är täckt, varje pipa är upptill täckt med ett lock, blir dess längsta pipa ändå i verkligheten bara åtta fot. Inte heller för rörstämmorna sammanfaller uppsatsens längd i fot med tonhöjden.

Stora orglar kan även ha 32-fotsstämmor. Öppna stämmor i detta tonläge är ovanliga, eftersom de största piporna måste göras nästan tio meter långa. Några orglar har till och med 64-fotsstämmor.

En stor orgel med pedalklaviaturomfång från stora C till ettstrukna f och manualklaviaturomfång från stora C till trestrukna a, utgående från 8′, når alltså med 32-fotsstämmans lägsta ton subkontra-C (16 hertz), medan 1-fotsstämmans högsta ton blir sexstrukna a

Externa länkar

organstops.org – Fakta om orgelstämmor (på engelska)

Källor

Hellsten, Hans: Instrumentens drottning. Natur och Kultur, Stockholm, 2002. ISBN 91-27-09354-9