Stämning (musik)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Stämning i musik

Stämning är det moment en musiker använder sig av när han stämmer ett instrument för att kunna spela rent på det, det vill säga träffa exakt rätt tonhöjd. En del instrument behöver stämmas varje gång man spelar på dem, ibland även under en övning eller konsert. Pianon, piporglar och harmonier stäms däremot med glesare intervall av professionella stämmare.

Ett blåsinstrument stäms genom att förändra längden på den vibrerande luftpelaren. Det görs på bleckblåsinstrument genom att skjuta in eller drar ut en stämbygel, medan man på träblåsinstrument ofta drar ut eller skjuter in munstycket. Stränginstrument stäms med stämskruvar eller stämnaglar som reglerar strängens spänning. För att kontrollera den inbördes stämningen mellan strängarna på ett stränginstrument kan man använda flageolettmetoden.

Vanliga hjälpmedel för att få en referenston - en stämton - då man stämmer instrument är stämgaffel, stämpipa eller stämapparat. I en symfoniorkester brukar det vara försteoboisten som ger stämton.

Omstämning av stränginstrument[redigera | redigera wikitext]

Det går att stämma på många olika sätt. Omstämningar, skordatura är när ett stränginstrument (ej klaviaturintrstrument) stäms på oortodoxt sätt.

Se även[redigera | redigera wikitext]