Oskar Widman
Karl Oskar Widman, född 2 januari 1852 i Uppsala, död 26 augusti 1930, var en svensk kemist.
Oskar Widman blev student i Uppsala 1870 och blev, efter att ha försvarat sin med filosofiska fakultetens pris belönade gradualavhandling Om naftalins klorföreningar, filosofie doktor och docent i kemi 1877. Han arbetade som innehavare av Riksstatens större resestipendium vintersemestern 1879–1880 hos Adolf von Baeyer på "Laboratorium der Wissenschaften" i München, blev e.o. professor i analytisk kemi vid Uppsala universitet 1885 och var ordinarie professor i kemi 1905–1917 samt universitetets prorektor 1910–1916. Han planlade och ledde uppförandet av den nya kemiska institutionsbyggnaden i Uppsala (färdig 1904).
Widman utförde, huvudsakligen inom den organiska kemin, ett mycket omfattande forskningsarbete, för vilket han redogjorde i ett hundratal vetenskapliga avhandlingar, införda dels i Vetenskapsakademiens och Vetenskapssocietetens i Uppsala publikationer samt i "Svensk kemisk tidskrift", dels i utländska facktidskrifter, och för vilka han mottog av Vetenskapssocieteten Bergstedtska priset (1884), av Uppsala universitet konung Oskar II:s jubelfestpris (1885), av Vetenskapsakademien Lindbomska (1882), Wallmarkska (1895) och Edlundska (1901) belöningarna. Även efter att ha lämnat professuren fortsatte han sin forskning i organisk kemi och publicerade i "Berichte der Deutschen chemischen Gesellschaft" flera meddelanden angående nya grupper av cyklopropanderivat.
Dessutom författade han populära uppsatser i bland annat "Nordisk tidskrift" och Föreningen Heimdals folkskrifter samt var medlem av redaktionen för "Svensk kemisk tidskrift" från 1889. Han blev ledamot av Vetenskapssocieteten i Uppsala 1890, av Vetenskapsakademien 1892, av Fysiografiska sällskapet i Lund 1901, av danska Videnskabernes Selskab 1907 och blev 1900 ledamot av Vetenskapsakademiens Nobelkommitté för kemi.
Bibliografi i urval[redigera | redigera wikitext]
- Studien in der Cuminreihe (1885)
- Handledning vid kemiska laborationsövningar (I-II, tillsammans med Per Teodor Cleve, 1885; tredje upplagan av I, 1907)
- Om cymols konstitution (1891)
- Ueber asymmetrische, secundäre Phenylhydrazine (1893)
- Elementär lärobok i organisk kemi (1895; sjätte upplagan 1920; finsk översättning 1912)
- Zur Kenntniss der Usninsäure (I-XI, 1899-1902)
- Ueber die Constitution der so genannten α- und ß-Halogendiphenacyle (1913)
- Ueber eine neue Gruppe Cyclopropanderivate (I-IV, 1918-19)
Källor[redigera | redigera wikitext]
- Widman, Oskar i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1921)
- Widman, O. i Nordisk familjebok (andra upplagans supplement, 1926)
- Carl Skottsberg: Kungliga Svenska Vetenskapsakademien: Personförteckningar 1916-1955 (1957), sid. 5.
- Widman, Oskar på SvenskaGravar.se
- Svenska professorer i kemi
- Personer verksamma vid Uppsala universitet
- Ledamöter av Kungliga Vetenskapsakademien
- Ledamöter av Kungliga Fysiografiska Sällskapet i Lund
- Ledamöter av Videnskabernes Selskab
- Ledamöter av Kungliga Vetenskaps-Societeten i Uppsala
- Födda 1852
- Avlidna 1930
- Män
- Hedersledamöter vid Uplands nation
- Gravsatta på Uppsala gamla kyrkogård
- Forskare från Uppsala
- Svenska kemister under 1900-talet