Hoppa till innehållet

Otto I av Grekland

Från Wikipedia
Otto I av Grekland
FöddOtto Friedrich Ludwig von Bayern
1 juni 1815[1][2][3]
Schloss Mirabell
Död26 juli 1867[1][2][3] (52 år)
Bamberg[4]
BegravdTheatinerkirche[5]
Medborgare iKungariket Bayern och Kungariket Grekland
SysselsättningPolitiker, monark
Befattning
Kung av Grekland (1832–1862)
MakaAmalia av Oldenburg
(g. 1836–)[6][7]
PartnerJane Digby
Fotini Mauromixali
FöräldrarLudvig I av Bayern[8]
Therese av Sachsen-Hildburghausen[8]
SläktingarMaximilian II av Bayern (syskon)
Mathilde Caroline av Bayern (syskon)
Luitpold av Bayern (syskon)
Adelgunda av Bayern (syskon)
Hildegard av Bayern (syskon)
Alexandra Amalie av Bayern (syskon)
Utmärkelser
Storkorset av Nederländska Lejonorden (1843)[9]
Riddare av Elefantorden (1846)
Sankt Stefansorden
Frälsarens orden
Andreasorden
Riddare av Gyllene skinnets orden
Namnteckning
Redigera Wikidata

Otto I av Grekland eller Othon (grekiska:Όθων, Βασιλεύς της Ελλάδος, Othon, Vasileus tis Ellados), ursprungligen Otto Friedrich Ludwig född den 1 juni 1815, död den 26 juli 1867 i Bamberg, var kung av det självständiga Grekland mellan den 27 maj 1832 och den 23 oktober 1862.

Hans äktenskap med Amalia av Oldenburg var barnlöst.

Biografi

[redigera | redigera wikitext]

Otto I av Grekland var sonson till Maximilian I Josef av Bayern och son till Ludvig I av Bayern.

Otto utsågs i maj 1832 till kung av Grekland vid en konferens i London mellan makterna för ordnande av de - efter mordet på Ioannis Kapodistrias 1831 - i hög grad förvirrade förhållandena i Grekland. Han erkändes i augusti 1832 som kung av grekiska nationalförsamlingen. I början av 1833 anlände han till Greklands dåvarande huvudstad Nafplion, sedan han i oktober 1832 antagit titeln "hellenernas konung". Styrelsen sköttes till en början av ett regentskapsråd, först 1835 övertog Otto själv detsamma.[10]

Styrelsen bestod av bayerska ämbetsmän, främst Joseph Ludwig von Armansperg som försökte införa en stram förvaltning. Grekiska kyrkan fick en självständig författning 1833, varigenom den befriades från sitt beroende av patriarken i Konstantinopel. Bayrarna kom att motarbetas av partier som stödde sig på Greklands allierade från frihetskriget: Frankrike, Storbritannien och Ryssland. En konstitutionell författning genomdrevs med hjälp av franska och ryska intriger vid revolutionen 1843. En författning med ansvariga ministrar, en senat utsedd av kungen och en folkvald kammare antogs 1844.[11]

Under krimkriget fanns i Grekland en stark stämning för att utnyttja Osmanska rikets trångmål, men brittiska och franska trupper landsattes i Pireus och hindrade grekiska arméns mobilisering. Detta i kombination med kungens ställningstagande för Österrike i Andra italienska frihetskriget 1859 väckte en alltmer utpräglad opposition, vilken 1862 ledde till en militärkupp och Ottos avsättning.[12]

Efter sin avsättning 1862 drog han sig tillbaka till Bamberg, där han avled av mässling 1867.

Christiane Lüth beskrev honom 1841:

"Han var i det hele en elskværdig Mand, men han var for langsom og ikke energisk nok til at regere et saa uroligt Folk som Grækerne. Naar der blev forelagt ham Sager, satte han sig til at rette grammatikalske Fejl i Sproget, thi han var dygtig i Græsk. Mange Sager blev lagt ad acta, som helst skulde have havt en hurtig Afgørelse, men ualmindelig human var han mod sine Omgivelser. Han havde en ældre Lakaj Max, der undertiden drak for meget. Engang trimlede han ned ad Trappen, og Kongen, der hørte Bulderet, løb ned for at hjælpe ham op og sagde: „Oh, Sie haben sich doch nicht weh gethan?“ Da hansJæger i Fuldskab engang faldt lige ind ad Døren og hen for hans Fødder, sagde han blot: „Dies ist doch etwas rücksichtslos von Ihnen.“ Men Jægeren beholdt sin Plads."[13]

Utmärkelser

[redigera | redigera wikitext]

[Redigera Wikidata]

Galleri

[redigera | redigera wikitext]

Antavla

[redigera | redigera wikitext]
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
8. Fredrik Mikael av Zweibrücken-Birkenfeld
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
4. Maximilian I Josef av Bayern
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
9. Maria Franziska av Pfalz-Sulzbach
 
 
 
 
 
 
 
 
2. Ludvig I av Bayern
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
10. Georg Wilhelm av Hessen-Darmstadt
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
5. Augusta Wilhelmina av Hessen-Darmstadt
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
11. Maria Luise Albertina av Leiningen-Dagsburg-Falkenburg
 
 
 
1. Otto I av Grekland
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
12. Ernst Fredrik III av Sachsen-Hildburghausen
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
6. Fredrik av Sachsen-Altenburg
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
13. Ernestina av Sachsen-Weimar-Eisenach
 
 
 
 
 
 
 
 
3. Therese av Sachsen-Hildburghausen
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
14. Karl II av Mecklenburg-Strelitz
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
7. Charlotte Georgina av Mecklenburg-Strelitz
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
15. Fredrika av Hessen-Darmstadt
 
 
 

Referenser

[redigera | redigera wikitext]
  1. 1 2 Find a Grave, Find A Grave-ID: 13036213, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. 1 2 Brockhaus Enzyklopädie, F.A. Brockhaus, 1796, Brockhaus Enzyklopädie-ID: otto-otto, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. 1 2 Darryl Roger Lundy, The Peerage, The Peerage person-ID: p10180.htm#i101791.[källa från Wikidata]
  4. ↑ ”Оттон I”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 28 september 2015.[källa från Wikidata]
  5. ↑ Find a Grave, läst: 30 juli 2024.[källa från Wikidata]
  6. ↑ Vasilij Vodovozov, Оттон I, Brockhaus och Efrons encyklopediska lexikon volym 22.[källa från Wikidata]
  7. ↑ The Peerage person-ID: p10180.htm#i101791, läst: 7 augusti 2020.[källa från Wikidata]
  8. 1 2 Darryl Roger Lundy, The Peerage.[källa från Wikidata]
  9. 1 2 läs online, www.nationaalarchief.nl .[källa från Wikidata]
  10. ↑ Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 20. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 1035
  11. ↑ Carlquist, Gunnar, red (1932). Svensk uppslagsbok. Bd 11. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 852
  12. ↑ Carlquist, Gunnar, red (1932). Svensk uppslagsbok. Bd 11. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 852-53
  13. ↑ Lüth C. Fra Fredensborg til Athen: Fragment af en Kvindes Liv. Copenhagen; Gyldendalske;1926.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Företrädare:
Augustinos Kapodistrias (Guvernör)		 Kung av Grekland
1832-1862		 Efterträdare:
Georg I
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Otto_I_av_Grekland&oldid=59176965”