Pälle Näver
Pälle Näver, egentligen Josef Herman Elander Högstedt, född 12 juli 1897 i Stenberga församling, Jönköpings län, död 15 januari 1986 i Stenberga församling[1], var en svensk författare, känd som poet under pseudonymen Pälle Näver.
Han var son till korpralen och poeten[2] Algot Högstedt (1862–1923)[1] och Hilda Maria Stålgren (1876–1953)[1] som gifte sig först 1899[1]. De bodde 1900 i Högarps by i Stenberga[3], i nuvarande Vetlanda kommun.
Pälle Näver (PN) bodde under större delen av sitt liv strax utanför Stenberga på torpet Alphyddan, eller som det kom att kallas Näverlunda som fadern uppfört. Han hade från början i avsikt att följa fadern i fotspåren och bli militär och tog i tjugoårsåldern värvning. Han tvingade dock snart att lämna det militära på grund av sjukdom. Under sin sjukdomstid fick han mycket tid över till att skriva och snart var han poet på heltid. Han flyttade tillbaka till faderns torp och flyttade dit flera hus. År 1945 flyttade han dit sin diktarstuga Vättehult, belägen några hundra meter från Alphyddan.
Sin första dikt publicerade han i Östgöta Correspondenten 1920, och 1923 utkom hans första diktsamling. Pälle Näver hade varit huvudpersonen i en tidningsnovell han tidigare skrivit och då han 1934 blev erbjuden att medverka i tidningen med en dikt i veckan valde han det namnet som sin signatur. Under det namnet fick han sitt stora genombrott.[4] Hans dikter publicerades i dagstidningar och fick stor spridning i landet varför han för personer födda under första hälften av 1900-talet är mycket bekant. Enligt dokumentärfilmen "Pälle Näver – en poet med glimten i ögat" (2013), av Mats Harrysson, skrev Pälle Näver en dikt i veckan i 44 år, vilka publicerades av som mest 33 dagstidningar.
Pälle Nävers diktning har en naturromantisk prägel som ibland övergår i svärmeri. Med värme och ibland med religiösa förtecken hyllar han skapelsen just som den ter sig i en enkel blomma eller i ett blänk i en gömd skogstjärn vid solnedgång medan ugglors hoande anas från moarna – skog, ödemark och en ensam själ uppfylld av livsberusning. Han kan även visa upp en humoristisk sida med reminiscenser från Gustaf Frödings diktning, även om det aldrig, som hos Fröding, slår över i rena burleskerier.
Han ligger begravd på Stenberga kyrkogård. En byst är rest vid Stenberga Hembygdsgård.
Bibliografi
- Solfjät, 1923.
- Skumflagor, 1934.
- Pilgrimståget, 1926.
- Ugglor i mossen : rimsmide, 1947.
- Torparglädje : Rim och reson, 1951.
- I Vättehagen : ett urplock poetiska utsvävningar, 1953.
- Där bygdesagan viskar..., 1956.
- Öppen famn, 1959.
- Nävergiga : dikter i urval, 1963.
- Med en nypa salt : bygdeskisser, 1968.
- Visor av Pälle Näver, 1972.
- Med videflöjt och lyra, 1977.
- Minnen i skymningen, 1977.
- Mot aftonlandet, 1979.
- Livets melodi, 1981.
- Höstskimmer, 1983.
- Människor & årstider, med målningar av Håkan Stahre, 1986.
Tonsättningar i urval
- Aftonpsalm (ett flertal tonsättningar,[5] bland annat av Tomas Boström och Håkan Stahre)
Kuriosa
Tåget Y32 1402 som trafikerar Krösatågen i Småland och Halland, har fått namnet Pälle Näver.
Referenser
- ^ [a b c d] Sveriges Dödbok 1901–2009, DVD-ROM, Version 5.00, Sveriges Släktforskarförbund (2010).
- ^ Nordic Authors / J. E. Algot Högstedt Projekt Runeberg.
- ^ Sveriges befolkning 1900, CD-ROM, Version 1.00, Sveriges Släktforskarförbund/Riksarkivet (2006).
- ^ Sällsamheter i Småland del 3 s. 190–191.
- ^ Aftonpsalm på Libris.
Externa länkar
|