Pantbrev

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Ett pantbrev är ett dokument som används som säkerhet för lån, till exempel bostadslån. Det är utfärdat på ett visst belopp och inom en viss del av det pantsatta objektets värde (inomläget).

Pantbrev i Sverige[redigera | redigera wikitext]

En fastighet kan ha mer än ett pantbrev med olika belopp på för att eventuellt kunna användas för olika långivare. För att en långivare skall kunna veta vilka pantbrev som är uttagna på en fastighet utfärdas så kallade gravationsbevis.

Pantbrev med bästa rätt kallas även för bottenpantbrev. Om låntagaren inte kan betala sitt lån och fastigheten måste säljas, kommer den som har pantbrevet att få pengar i första hand. En inteckning i form av ett pantbrev är därför helt säkert. Pantbrev utfärdas normalt inom fastighetens taxeringsvärde. Det finns även möjlighet att utfärda ett pantbrev utöver det pantbrev som är utfärdat inom taxeringsvärdet. Ett sådant pantbrev är utfärdat "över skorstenen" det vill säga nära eller till och med över marknadsvärdet. Detta pantbrev har inte fullt lika förutsättningar som "bottenpantbrevet". Det går att sälja fastigheten om den som har bottenlånet medger det. Den som har detta pantbrev får det belopp som är över efter försäljningen. Resterande belopp läggs om till ett lån.

Pantbrevet utfärdas som bevis för att en inteckning av en fastighet har gjorts i fastighetsboken, ägararkivet, hos Lantmäteriets fastighetsinskrivning. Det går därför inte sälja en fastighet utan att ett utskrivet pantbrev medföljer. En egendom befrias inte från inteckningsbelåning genom att pantbrevet förstörs eller kastas bort. Pantbrevet bör därför förvaras på ett betryggande sätt.

Med ett utskrivet pantbrev medföljer en följesedel från Kreditmarknadsservice. På följesedeln står fastighetsbeteckningen och ett aktnummer. Aktnumret är gemensamt med de sista siffrorna som finns efter ansökningsdagen på pantbrevet. Det finns även en meddelandetext längst ner på följesedeln där det står att det inkommit en begäran om utskrift av pantbrev från ägararkivet.

Tidigare var pantbreven enbart skrivna på papper och ofta elegant frimärkta och stämplade. Ett papperspantbrev är vanligt mellan privatpersoner och det är något som krävs vid utländsk belåning. Ett utskrivet pantbrev innehåller ansökningsdag på den dag då det pantbrevet för första gången registrerades. Finns det flera pantbrev så står dessa registreringsdatum med. På pantbrevet står det totala belopp som fastigheten har pantbrev för. Står det bara ett belopp på pantbrevet så finns det bara ett utskrivet pantbrev. Längst ner på pantbrevet står det datum som pantbrevet skrevs ut vid detta tillfället. Det datumet skiljer sig från det datum som är ansökningsdag.

Numera registreras pantbreven även elektroniskt, så kallade datapantbrev. Dessa administreras av Lantmäteriet. Äldre pantbrev kan och bör konverteras till datapantbrev. Då riskerar man inte att värdehandlingen försvinner eller förstörs.

När man skall ta ett lån och det redan finns obelånade pantbrev som täcker lånebehovet, behövs inget nytt pantbrev. När en fastighet byter ägare, löser den gamla ägaren sina eventuella lån, får tillbaka sina pantbrev och överlämnar dessa till den nye ägaren som använder dem för sina lån. Normalt utför banken administrationen av pantbrev mot en expeditionsavgift. Pantbrevet kostar i regel 2% av pantbrevsbeloppet. Utöver procentsatsen tillkommer även en fast avgift per uttaget pantbrev (375 SEK). Pantbrevet är knutet till fastigheten och kan inte föras över mellan fastigheter. Innehavaren av pantbrevet är den som har säkerheten.

Se även[redigera | redigera wikitext]