Östlig talgoxe
| Östlig talgoxe | |
.JPG) | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Tättingar Passeriformes |
| Familj | Mesar Paridae |
| Släkte | Parus |
| Art | Östlig talgoxe P. minor |
| Vetenskapligt namn | |
| § Parus minor | |
| Auktor | Temminck & Schlegel, 1848 |
| Utbredning | |
 Östlig talgoxe (P. minor) i blågrönt, talgoxe (P. major) i orangerött | |
Östlig talgoxe[1] (Parus minor) är en asiatisk tätting i familjen mesar med omstridd artstatus.[2]
Kännetecken[redigera | redigera wikitext]
Utseende[redigera | redigera wikitext]
Östlig talgoxe är en rätt stor (15 cm) distinkt svart, grå och grön mes med ett svart streck mitt på buken. Den är mycket lik sin nordligare och västligare släkting talgoxen som den ofta anses som en del av, men skiljer sig genom att enbart manteln är gulgrön, medan rygg, vingtäckare och övergump är blågrå. Undersidan är smutsvit smutsvit eller beige utan någon gul ton. Vingarna har vita kanter på de svartaktiga tertialerna. Även stjärten är svart, med vita kanter, underifrån i huvudsak vit och till skillnad från orienttalgoxen enbart svart vid basen och i mitten.[3]
Läten[redigera | redigera wikitext]
Lätena är typiskt demonstrativa och upprepade "bee-tsu bee-tsu be-tsuu...", "tea-cher tea-cher" eller "tsupi tsupi". Sången innehåller upprepade kontaktläten.[3]
Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]
Östlig talgoxe delas upp i nio underarter med följande utbredning:[2]
- minor-gruppen
- Parus minor minor – förekommer från sydöstra Ryssland till Japan, Korea, sydvästra Kina och östra Tibet
- Parus minor dageletensis – förekommer på ön Ulleungdo utanför Sydkorea
- Parus minor tibetanus – förekommer från sydvästra Kina till sydöstra Tibet, med ett enstaka fynd från Sikkim
- Parus minor subtibetanus – förekommer från södra Kina till sydöstra Tibet och nordvästra Myanmar
- Parus minor nubicolus – förekommer från sydöstra Myanmar till norra Thailand, norra Laos och allra västligaste Tonkin
- Parus minor commixtus – förekommer från södra Kina söder om Yangtzefloden till Hongkong och centrala Vietnam (östra Tonkin och kustnära centrala Annam)
- Parus minor amamiensis – förekommer i norra Ryukyuöarna (Amami-Ōshima och Tokunoshima)
- Parus minor okinawae – förekommer i centrala Ryukyuöarna (Okinawa och Yagachi)
- Parus minor nigriloris – förekommer i södra Ryukyuöarna (Ishigaki och Iriomote)
Underarten subtibetanus inkluderas ofta i tibetanus.[4]
Tidigare betraktades östlig talgoxe som en underart till talgoxe (P. major) och vissa gör det fortfarande. Andra kategoriserar den som underart till grå talgoxe (P. cinereus).[5]
Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]
Fågeln förekommer i tempererade och subtropiska skogar och beskogade områden, även större stadsparker och trädgårdar.[3]
Status[redigera | redigera wikitext]
IUCN erkänner den inte som art, varför den inte placeras i någon hotkategori.
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
- ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2018) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2018 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2018-08-11
- ^ [a b c] Mark Brazil (2009) Birds of East Asia, Helm Field Guide, A&C Black Publishers, London, ISBN 978-0-7136-7040-0
- ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2018. IOC World Bird List (v 8.1). doi : 10.14344/IOC.ML.8.1.
- ^ Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikispecies har information om Parus minor.
Wikimedia Commons har media som rör östlig talgoxe.- Läten på xeno-canto.org
|