Patronatsrätt

Från Wikipedia

Patronatsrätt (på latin Jus Patronatus) innebär en rätt för enskild privatperson att tillsätta präster och ibland andra församlingstjänster, vanligen en adlig ägare till en sätesgård inom församlingen, den så kallade patronus. I gengäld hade denne åtagit sig ekonomiska förpliktleser för kyrkobyggnaden, prästgården eller annan kyrklig egendom. Pastorat som tillsattes på detta sätt kallades patronella pastorat. För Skåne, Halland och Blekinge samt Bohuslän före 1658 se Patronatsret

Tillsättningsförfarandet hade sina rötter i medeltidens egenkyrkoväsen, då en privatperson kunde ha byggt och ägde en kyrka. Saken är också fastslagen i den kanoniska rätten på 1100-talet. Enligt 1617 års svenska adelsprivilegier hade ridderskapet och adeln patronatsrätt i de församlingar där de var bosatta och alltså befogenheten att tillsätta kyrkoherde. 1686 års kyrkolag utvidgade patronatsrätten till att också kunna omfatta icke-adliga. Patronatsrätten var för patronus förbunden med en betydande ekonomisk uppoffring för sockenkyrkan. Senare drogs många patronella pastorat in under reduktionen med vissa undantag.

Patronatsrätten var knuten till jordägandet och kunde i takt med näringsväsendets modernisering i vissa fall övergå till aktiebolag och bruk; härigenom framstod tillsättningsförfarandet som alltmera orimligt och förlegat. Lagen om patronatsrätt avskaffades i Sverige 1921 och hade uppmjukats redan genom 1910 års prästvalslag.

En alltjämt kvarlevande patronatsrätt innehas av den äldste manliga medlemmen av grevliga ätten Mörner af Morlanda, som är patronus för den s.k. Skytteanska professuren i statskunskap och vältalighet vid Uppsala universitet. Denne äger alltså rätt att utnämna innehavaren av denna professur.

Källor

Fotnoter


Litteratur

  • Göran Inger, "Den kyrkliga patronatsrätten i Sverige" i boken Klient och patron utg. av Magnus von Planten, 1988
  • Oloph Bexell, "Prästutbildning, prästtjänster och prästrerlig befordran i äldre tid" i boken Strängnäs stifts herdaminne band 4, 1995
  • Barbro Lewin, Johan Skytte och de skytteanska professurerna. (Acta Universitatis Upsaliensis. Skrifter utgivna av Statsvetenskapliga föreningen 100.) Uppsala 1985.