Paul Biya

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Paul Biya
Paul Biya with Obamas cropped.jpg
Född13 februari 1933[1]
Mvomeka'a
NationalitetKamerun
Alma materÉcole nationale d’administration och Institut d'études politiques de Paris Blue pencil.svg
SysselsättningPolitiker
BefattningKameruns premiärminister (1975–1982)
Kameruns president (1982–)
Chairperson of the Organisation of African Unity (1996–1997)
Politiskt partiKamerunska folkets demokratiska samling
ReligionKatolicism
Make/makaChantal Biya
Jeanne-Irène Biya
UtmärkelserOrder of Valour
Order of Merit
Förbundsrepubliken Tysklands förtjänstorden
Hederslegionen
collier de l'ordre de Pie IX
Fortjenstordenen
Sankt Mikaels och Sankt Georgsorden
Italienska republikens förtjänstorden
Redigera Wikidata

Paul Biya, född 13 februari 1933, är partiledare för Kamerunska folkets demokratiska samling och Kameruns president sedan 1982.

Privatliv[redigera | redigera wikitext]

Biya tillhör Beti-Pahuin-folket och föddes i byn Mvomeka'a i Centre-South provinsen i vad som då var Franska Kamerun. Han studerade på Institut d'Etudes Politiques de Paris där han tog sin examen 1961 med diplom i Internationella relationer. Biya gifte sig med Jeanne-Irène Biya med vilken han fick sonen Franck Biya. Efter Jeanne-Irènes död 1992 gifte han om sig 1994 med Chantal Biya och har i detta äktenskap ytterligare två barn.

Politisk karriär[redigera | redigera wikitext]

Biya arbetade för förre presidenten Ahmadou Ahidjo och blev premiärminister 1975. När Ahidjo avgick 6 november 1982 blev Biya president då han var Ahidjos uvalde till detta uppdrag. Biya förkastade dock genast delar av Ahidjos politik, bytte ut de flesta i hans följe och tvingade slutligen den förre presidenten i exil.

1992 vann Biya det första flerpartivalet men fick bara 40% av rösterna vilket dessutom var relativt nära oppositionsledaren John Fru Ndi som fick 36%. 1997 vann han åter valet, denna gång med 92,6% av rösterna. Detta hade sin orsak i att huvudoppositionen bojkottade valet.[2] Han vann ännu en sju-årsperiod i valet 2004 med, enligt officiella siffror, 70,92% av rösterna. Oppositionen hävdade dock vidsträckt bedrägeri.[3]

Kritik[redigera | redigera wikitext]

Biya har av många kritiserats som en alltför auktoritär ledare, och anses ibland vara fjärran från sitt folk. Han har också kritiserats hårt av den engelskspråkiga minoriteten, som finns kvar i den del som tidigare tillhörde det brittiska kolonialväldet, för att marginalisera och förtrycka dessa. Det är också från denna region som Biya har sitt största motstånd.

Historikern David Wallechnisky jämför i sin bok Tyrants, the World's 20 Worst Living Dictators Biya med Robert Mugabe i Zimbabwe och kung Mswati III i Swaziland. Han beskriver valprocessen i Kamerun på detta sätt: "Every few years, Biya stages an election to justify his continuing reign, but these elections have no credibility. In fact, Biya is credited with a creative innovation in the world of phony elections. In 2004, annoyed by the criticisms of international vote-monitoring groups, he paid for his own set of international observers, six ex-U.S. congressmen, who certified his election as free and fair."[4] 2007, rankade tidningen Parade Biya som den nittonde värsta diktatorn i världen.[5]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ SNAC, Social Networks and Archival Context ID: w6m48xzj omnämnd som: Paul Biya, läst: 9 oktober 2017
  2. ^ Elections in Cameroon, African Elections Database.
  3. ^ "Cameroon's Supreme Court confirms Biya's re-election" Agence France Presse, October 25, 2004.
  4. ^ David Wallechinsky, Tyrants: the World's 20 Worst Living Dictators, Regan Press, 2006, pp. 286-290
  5. ^ The World's Worst Dictators - 2007 Arkiverad 1 maj 2008 hämtat från the Wayback Machine.