Paul Biya

Från Wikipedia
Paul Biya
Paul Biya, 2014.
Född13 februari 1933[1][2][3] (90 år)
Mvomeka'a, Södra regionen, Kamerun
Medborgare iKamerun
Utbildad vidÉcole nationale d’administration
Institut d'études politiques de Paris
Universitetet i Paris
SysselsättningPolitiker
Befattning
Kameruns premiärminister (1975–1982)
Kameruns president (1982–)
Ordförande för Organisationen för afrikansk enhet (1996–1997)
Politiskt parti
Kamerunska folkets demokratiska samling
MakaJeanne-Irène Biya
(g. 1961–1992, makas/makes död)
Chantal Biya
(g. 1994–)
BarnFranck Biya (f. 1971)
Brenda Biya (f. 1997)
Utmärkelser
Storkorsriddare med kedja av Republiken Italiens förtjänstorden (2016)[4]
Storkors av Hederslegionen
Nigerias federala republikorden
Republiken Serbiens orden
Tunisiens republikorden
Kameruns tapperhetsorden
Senegals förtjänstorden
Förbundsrepubliken Tysklands förtjänstorden - storkors av särskilda klassen
Kameruns förtjänstorden
Kedja av Piusorden
Riddare med storkors av Sankt Mikaels och Sankt Georgsorden[5]
Webbplatsprc.cm
Redigera Wikidata

Paul Biya, född 13 februari 1933 i Mvomeka'a i nuvarande Södra regionen i Kamerun, är partiledare för Kamerunska folkets demokratiska samling och Kameruns president sedan 1982.

Privatliv[redigera | redigera wikitext]

Biya tillhör Beti-Pahuin-folket och föddes i byn Mvomeka'a i Centre-South provinsen i vad som då var Franska Kamerun. Han studerade på Institut d'Etudes Politiques de Paris där han tog sin examen 1961 med diplom i Internationella relationer. Biya gifte sig med Jeanne-Irène Biya med vilken han fick sonen Franck Biya. Efter Jeanne-Irènes död 1992 gifte han om sig 1994 med Chantal Biya och har i detta äktenskap ytterligare två barn.

Politisk karriär[redigera | redigera wikitext]

Biya arbetade för förre presidenten Ahmadou Ahidjo och blev premiärminister 1975. När Ahidjo avgick 6 november 1982 blev Biya president då han var Ahidjos uvalde till detta uppdrag. Biya förkastade dock genast delar av Ahidjos politik, bytte ut de flesta i hans följe och tvingade slutligen den förre presidenten i exil.

1992 vann Biya det första flerpartivalet men fick bara 40% av rösterna vilket dessutom var relativt nära oppositionsledaren John Fru Ndi som fick 36%. 1997 vann han åter valet, denna gång med 92,6% av rösterna. Detta hade sin orsak i att huvudoppositionen bojkottade valet.[6] Han vann ännu en sju-årsperiod i valet 2004 med, enligt officiella siffror, 70,92% av rösterna. Oppositionen hävdade dock vidsträckt bedrägeri.[7]

Kritik[redigera | redigera wikitext]

Biya har av många kritiserats som en alltför auktoritär ledare, och anses ibland vara fjärran från sitt folk. Han har också kritiserats hårt av den engelskspråkiga minoriteten, som finns kvar i den del som tidigare tillhörde det brittiska kolonialväldet, för att marginalisera och förtrycka dessa. Det är också från denna region som Biya har sitt största motstånd.

Historikern David Wallechnisky jämför i sin bok Tyrants, the World's 20 Worst Living Dictators Biya med Robert Mugabe i Zimbabwe och kung Mswati III i Swaziland. Han beskriver valprocessen i Kamerun på detta sätt: "Every few years, Biya stages an election to justify his continuing reign, but these elections have no credibility. In fact, Biya is credited with a creative innovation in the world of phony elections. In 2004, annoyed by the criticisms of international vote-monitoring groups, he paid for his own set of international observers, six ex-U.S. congressmen, who certified his election as free and fair."[8] 2007, rankade tidningen Parade Biya som den nittonde värsta diktatorn i världen.[9]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ SNAC, Paul Biya, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ Bibliographisches Institut & F. A. Brockhaus & Wissen Media Verlag (red.), Brockhaus Enzyklopädie, Paul Biya.[källa från Wikidata]
  3. ^ Munzinger Personen, Paul Biya, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ läs online, www.quirinale.it.[källa från Wikidata]
  5. ^ läs online, api.parliament.uk.[källa från Wikidata]
  6. ^ Elections in Cameroon, African Elections Database.
  7. ^ "Cameroon's Supreme Court confirms Biya's re-election" Agence France Presse, October 25, 2004.
  8. ^ David Wallechinsky, Tyrants: the World's 20 Worst Living Dictators, Regan Press, 2006, pp. 286-290
  9. ^ The World's Worst Dictators - 2007 Arkiverad 1 maj 2008 hämtat från the Wayback Machine.