Paul Scherrer Institut

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Koordinater: 47°32′10″N 8°13′22″Ö / 47.53611°N 8.22278°Ö / 47.53611; 8.22278

Paul Scherrer Institut.svg

Paul Scherrer Institut (PSI) är ett forskningsinstitut för naturvetenskap och teknik i närheten av Zürich i Schweiz. PSI tillhör det schweiziska ETH-komplexet, som även innefattar ETH Zürich och EPFL. Det är det största nationella forskningsinstitutet i Schweiz med omkring 1250 anställda (2006) och är det enda i sitt slag i Schweiz.

PSI är, i samarbete med universitet, andra forskningsinstitut och industrin, aktivt inom fasta tillståndets fysik, materialvetenskap, elementarpartikelfysik, biovetenskap, kärnteknik, energiteknik och energirelaterad ekologi.

Historia[redigera | redigera wikitext]

PSI bildades 1988 genom en sammanslagning av EIR (Eidgenössisches Institut für Reaktorforschung) och SIN (Schweizerisches Institut für Nuklearphysik). Institutet är uppkallat efter den schweiziske fysikern Paul Scherrer och ligger i kantonen Aargau, i kommunerna Villigen och Würenlingen vid floden Aare.

Verksamhet[redigera | redigera wikitext]

PSI utvecklar, bygger och driver stora och komplexa forskningsanläggningar som ställs till nationella och internationella forskargruppers förfogande. Däribland kan nämnas en 590 MeV-starkströmscyklotron, en spallationsneutronkälla (SINQ), en synkrotronljuskälla (SLS) och en myonkälla (SμS). Därmed är PSI det enda institut i världen som erbjuder neutroner, myoner och synkrotronstrålning (de viktigaste verktygen för att studera materiens struktur och dynamik) på ett och samma campus.

Förutom energi-, material- och grundforskning är PSI pionjär inom protonterapi och har världens enda anläggning som med en speciell scanningsteknik kan behandla djupt liggande tumörer.[1].

Anläggningar[redigera | redigera wikitext]

Protonacceleratorer[redigera | redigera wikitext]

Injektor-1[redigera | redigera wikitext]

Injektor-1
Typ: Cyklotron
Magnet: H-formig
Magnetmassa: 500 ton
Polplattornas radie: 125 cm
Avstånden mellan polplattor: 20 cm
Vakuumkammarens volym: 20 m³
Energi: Variabel

Injector 1 är en cyklotron med variabel energi. Den är utrustad med ett flertal jonkällor och erbjuder därmed ett stort urval av strålar, från protoner och deuteroner till ljus och tunga joner. För protoner kan strålens energi nå 72 MeV.

Injektor-2[redigera | redigera wikitext]

Injektor-2
Typ: Cyklotron
Antal magneter: 4
Total magnetmassa: 760 ton
Accelerationselement: 4 Resonatorer (50 MHz)
Energi: 72 MeV

Injektor-2 är en cyklotron som byggdes för att ersätta Injektor-1 och togs i drift 1984. Strålen, bestående av 72 MeV-protoner, håller hög intensitet och kvalitet och matas in i Ring-cyklotronen. Injektor-2 är, i sig själv, en ringformig cyklotron med extremt låg injektionsenergi om 870 keV.

Ring[redigera | redigera wikitext]

PSI Ring Cyclotron
Typ: Cyklotron
Antal magneter: 8
Total magnetmassa: 2000 ton
Accelerationselement: 4 (5) kaviteter (50 MHz)
Energi: 590 MeV

En ringformig cyklotron med konstant energi om 590 MeV, utvecklad och byggd av PSI och tagen i drift 1974. Strålen från antingen Injektor-1 eller Injektor-2 matas in i Ringen där den följer en bana och accelererar omkring 186 varv innan den länkas ut. Konstruktionen är anpassad för drift med mycket hög intensitet hos strålen.

Spallations-neutronkälla[redigera | redigera wikitext]

Neutronkällan SINQ är i drift sedan 1996 och är den första och samtidigt starkaste i sitt slag. Den ger ett kontinuerligt neutronflöde av 1014 n/cm²/s. Förutom termiska neutroner ger en moderator av flytande deuterium också långsamma neutroner, som har ett bredare energispektrum.

Synkrotonljuskälla[redigera | redigera wikitext]

Synkrotonljuskällan (Synchrotron Light Source, SLS) är i drift sedan augusti 2001. Ljuskällan kan användas som röntgenapparat eller som mikroskop. Den erbjuder ett mycket brett spektrum av synkrotronstrålning, från infrarött ljus till röntgenstrålning.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia
  1. ^ Projektets hemsida (tyska) PROSCAN

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]