Gråstrupig minivett
| Gråstrupig minivett | |
.jpg) Hona | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Tättingar Passeriformes |
| Familj | Gråfåglar Campephagidae |
| Släkte | Pericrocotus |
| Art | Gråstrupig minivett P. solaris |
| Vetenskapligt namn | |
| § Pericrocotus solaris | |
| Auktor | Blyth, 1846 |
Gråstrupig minivett[1] (Pericrocotus solaris) är en asiatisk fågel i familjen gråfåglar inom ordningen tättingar.[2]
Kännetecken[redigera | redigera wikitext]
Utseende[redigera | redigera wikitext]
Gråstrupig minivett är en 17-19 cm lång grå och röd (hane) eller grå och gul (hona) fågel. Hanen är grå på hakan och örontäckarna, mörkare skiffergrå ovansida och orangeröd undersida, övergump, vingpanel och stjärtsidor. Honan är gul där hanen är röd samt har karakteristiskt för arten grå panna, vitaktig haka och vita strupsidor.[3][4]
Fåglar tillhörande montanus-gruppen (av vissa ansedd som egen art, se nedan) har mycket mörkare grå strupe samt avvikande, snabbare läten.[5]
Läten[redigera | redigera wikitext]
Lätet är ett tunt, upprepat "tswee-seet" eller "swirrririt". Under födosök hörs mjuka "trip" och "trii-ii".[6]
Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]
Gråstrupig minivett delas in i åtta underarter med följande utbredning:[2]
- solaris-gruppen
- Pericrocotus solaris solaris – förekommer i östra Himalaya (Nepal till nordvästra Myanmar)
- Pericrocotus solaris rubrolimbatus – förekommer i södra Burma och norra Thailand
- Pericrocotus solaris montpellieri – förekommer i sydvästra Kina (nordvästra och centrala Yunnan)
- Pericrocotus solaris griseogularis – förekommer från sydöstra Kina till norra Indokina och Taiwan
- Pericrocotus solaris deignani – förekommer i södra Vietnam (Langbianplatån)
- Pericrocotus solaris nassovicus – förekommer i bergstrakter i sydöstra Thailand och västra Kambodja
- montanus-gruppen
- Pericrocotus solaris montanus – förekommer i bergstrakter på Malackahalvön och västra Sumatra
- Pericrocotus solaris cinereigula – förekommer i bergstrakter på norra Borneo
Sedan 2016 urskiljer Birdlife International och naturvårdsunionen IUCN montanus och cinereigula som den egna arten Pericrocotus montanus.
Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]
Gråstrupig minivett hittas i städsegrön lövskog, skogsbryn och ibland tallskog på mellan 300 och 2195 meters höjd. Den ses vanligen i små ljudliga grupper, ofta i sällskap med andra fågelarter, på jakt efter små ryggradslösa djur, bland annat bevingade termiter.[6][4]
Häckning[redigera | redigera wikitext]
Fågeln häckar mellan februari och april. Den bygger ett litet och prydligt skålformat bo som den placerar ovanpå en gren, 13,7 meter över marken eller högre. Däri lägger den tre blekgröna ägg med små ljust rostfärgade fläckar.[6]
Status[redigera | redigera wikitext]
IUCN bedömer hotstatus för underartsgrupperna (eller arterna) var för sig, båda som livskraftiga med stabil populationsveckling.[7][8]
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
- ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
- ^ Grimmett, R.; Inskipp,C. & Inskipp, T. 1999. Birds of the Indian Subcontinent. Oxford University Press
- ^ [a b] Taylor, B. & Kirwan, G.M. (2019). Grey-chinned Minivet (Pericrocotus solaris). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/57909 25 januari 2019).
- ^ del Hoyo, J., Collar, N. & Kirwan, G.M. (2019). Grey-throated Minivet (Pericrocotus montanus). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/1343768 25 januari 2019).
- ^ [a b c] Craig Robson (2007) Birds of South-east Asia, New Holland Publisher, London, sid:178-179, ISBN 978-1-84330-746-4
- ^ Birdlife International 2016 Pericrocotus solaris Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 11 december 2016.
- ^ Birdlife International 2016 Pericrocotus montanus Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 10 december 2016.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör gråstrupig minivett.
Wikispecies har information om Pericrocotus solaris.- Läten på xeno-canto.org
|