Permit
| Permit | |
| Kön | Hingst |
|---|---|
| Född |  23 april 1945 |
| Död | 1969 (24 år) |
| Färg | Fux |
| Ras | Varmblodstravare |
| Sport | Travsport |
| Aktiva år | 1948–1954 |
| Härstamning | |
| Efter | Epilog |
| Undan | Maienpracht |
| Undanefter | The Great Midwest |
| Uppfödare | Walter Heitmann |
| Personal | |
| Tränare | Walter Heitmann |
| Kusk | Walter Heitmann |
| Karriär | |
| Antal starter | 124 st |
| Antal segrar | 58 st |
| Segerprocent | 47 % |
| Startprissumma | 458 620 D-mark |
| Större segrar i urval | |
| Elitloppet (1952) Prix d'Amérique (1953) | |
| Externa länkar | |
| Permit hos Svensk Travsport | |
| Permit hos Hauptverband für Traberzucht e.V. | |
Permit, född 23 april 1945 i Västtyskland, död 1969, var en västtysk varmblodig travhäst. Han tränades och kördes av sin uppfödare Walter Heitmann.[1][2]
Permit tävlade mellan åren 1948–1954 och sprang in omkring 460 000 D-mark på 124 starter varav 58 segrar. Han var en av de bästa travhästarna i världen under sin tid, och räknas som en av de främsta tyskfödda travhästarna genom tiderna.[2]
Permit segrade i den första upplagan av Elitloppet, som kördes i maj 1952 i samband med att Solvalla firade 25-årsjubileum.[3] Han vann på tiden 1.17,3 över sprinterdistans, närmast före den svenska stjärnan Frances Bulwark.[4] Detta stod sig som löpningsrekord fram till 1956 års upplaga då Gelinotte segrade på tiden 1.16,7.[5] I januari 1953 segrade Permit även i världens största travlopp Prix d'Amérique på Vincennesbanan i Paris.[2]
Efter tävlingskarriären var han verksam som avelshingst i bland annat Sverige, Danmark, Frankrike och Italien.[2]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ↑ "Profil: Permit". Svensk Travsport. Läst 6 oktober 2018.
- 1 2 3 4 ”Permit (Pferd)”. de.wikipedia. Läst 5 oktober 2018.
- ↑ ”Travsporten i Sverige: Historia”. Svensk Travsport. Läst 6 oktober 2018.
- ↑ ”Visste du det här om Elitloppet?”. Aftonbladet. Läst 6 oktober 2018.
- ↑ "Elitloppet: Statistik 1952–2016" Arkiverad 13 juli 2017 hämtat från the Wayback Machine.. Solvalla. Läst 6 oktober 2018.