Elitloppet

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Elitloppet
Johnny Takter & Iceland Elitloppet 2010 001.jpg
Målgången i Elitloppet 2010
Sport(er) trav
Land Sverige
Plats Solvalla
Tidpunkt sista söndagen i maj
År 1952
Tidigare namn Jubileumsloppet (1952)
Geografisk omfattning hela världen

Solvallas internationella elitlopp, eller i dagligt tal enbart Elitloppet, är Sveriges och en av världens största och mest prestigefyllda travtävlingar. Det är ett Grupp 1-lopp. Första upplagan av Elitloppet kördes 1952 – den gången under namnet Jubileumsloppet för att uppmärksamma Solvallas 25-årsdag som travbana. Elitloppet avgörs alltid sista söndagen i maj på Solvalla.[1][2]

Upplägg och genomförande[redigera | redigera wikitext]

Elitloppet är ett inbjudningslopp och varje år bjuds 16 hästar som utmärkt sig in till Elitloppet. Hästarna lottas in i två försökslopp, och de fyra bästa i varje försök går vidare till finalen som sker 2–3 timmar senare samma dag. Desto bättre placering i försöksloppet, desto tidigare får hästens tränare välja startspår inför finalen. Samtliga tre lopp travas sedan 1965 över sprinterdistansen 1 609 meter (engelska milen) med autostart (bilstart).[3] Sedan 2008 års upplaga är förstapris 3 miljoner kronor. De första fyra upplagorna (1952–1955) hade 30 000 kronor i förstapris.[4]

Mellan åren 1964–1985 kördes det ett tröstlopp (Consolation) för de hästar som deltog i försöksloppen men som inte lyckades kvalade in till finalen.[5]

Historik[redigera | redigera wikitext]

De första åren tävlade främst svenska hästar. På 1960-talet kom de stora franska hästarna och formligen utklassade de svenska. Publiken fick se den legendariska Roquepine vinna två år i rad. På 1970-talet kom de första svenska segrarna sedan 1953. Dart Hanover (vann även Prix d'Amerique) vann 1972 och den omåttligt populäre Ego Boy vann 1973.

1988 kom amerikanen Mack Lobell till Sverige och vann överlägset. 1994 vann Copiad och Erik Berglöf efter en fantastisk duell mot Pine Chip från USA där den senare fick ge sig till slut och dessutom galopperade på upploppet. Copiad vann även året efter. Varenne, den stora italienska giganten som vann allt, bärgade segrarna 2001 och 2002.

2006 var Jag de Bellouet först i mål men diskvalificerades senare för dopning. Även tvåan i mål diskvalificerades för dopning, varför Conny Nobell tilldömdes segern.[6][7][8][9] 2016 fälldes trean i mål Un Mec d'Heripre (tränad av Fabrice Souloy) för dopning med ämnet kobolt.[10]

Rekord[redigera | redigera wikitext]

Stig H. Johansson är den kusk som deltagit i flest upplagor av Elitloppet, totalt 28 gånger (åren 1971, 1975–1978, 1981, 1982, 1984–1991, 1993–2005). Han tog sig till final 24 av dessa 28 gånger. Med sex segrar (1984, 1987, 1989, 1991, 1997, 2000) är han även den kusk som vunnit loppet flest gånger. Charlie Mills är den kusk som haft högst segerprocent i loppet då han vunnit båda de upplagor han deltagit i (1956, 1957).[4]

Med segrarna med Magic Tonight (2015) och Nuncio (2016) blev Örjan Kihlström den första och hittills enda svenska kusk som vunnit Elitloppet två år i rad med olika hästar.[11]

Xanthe är den häst som deltagit i loppet flesta gånger, totalt sju raka gånger mellan åren 1965–1971. Han nådde som bäst en femteplats i finalen 1966 och en vinst i Consolation 1971.[4]

Spring Erom deltog i Elitloppet för första gången 2017, då han var 12 år gammal och han är därmed den äldsta Elitloppsdebutanten någonsin samt den äldsta Elitloppsdeltagaren i modern tid.[12]

I finalen av 2016 års upplaga vann Nuncio från utvändigt ledaren på tiden 1.09,2 aak, vilket var den dittills snabbaste segertiden någonsin i en Elitloppsfinal. Det tidigare rekordet låg på 1.09,5 aak, vilket Timoko travade från ledningen i 2014 års upplaga.[11] Timoko tog tillbaka rekordet då han vann finalen 2017 på segertiden 1.09,0 aak (från ledningen), vilket sedan dess är den snabbaste segertiden någonsin i en Elitloppsfinal. Segern innebar också att Timoko blev den nionde hästen genom tiderna att ha vunnit loppet två gånger (tidigare Varenne, Mack Lobell, Copiad, Idéal du Gazeau, Roquépine, Timothy T., Eileen Eden, Gelinotte) samt den första som tagit sina segrar med över 2 års mellanrum.[13]

Segrare[14][15][redigera | redigera wikitext]

År Segrande häst Kusk Tränare Land1 Vinnarodds Vinnartid Tvåa Trea
1952 Permit Walter Heitman Walter Heitman Tyskland Tyskland 2,16 1.17,3 Frances Bulwark Rollo
1953 Frances Bulwark Sören Nordin Sören Nordin Sverige Sverige 2,25 1.20,6 Scotch Thistle Permit
1954 Carné Olle Persson Olle Persson Sverige Sverige 8,65 1.18,7 Frances Bulwark Ejadon
1955 Gutemberg A. A. Alain Deheegher A. Alain Deheegher Frankrike Frankrike 9,85 1.18,9 Codex Gay Noon
1956 Gelinotte Charlie Mills Charlie Mills Frankrike Frankrike 1,24 1.16,7 Frances Bulwark Olga Pluto
1957 Gelinotte Charlie Mills Charlie Mills Frankrike Frankrike 1,67 1.16,8 Cornet Cirano
1958 Io d'Amour Gerhard Krüger Gerhard Krüger Tyskland Tyskland 1,25 1.18,4 Tornado Gibs Bulwark
1959 Jamin Jean Riaud Jean Riaud Frankrike Frankrike 1,21 1.21,1 Icare IV Adept
1960 Honoré II Raoul Simonard Raoul Simonard Frankrike Frankrike 21,04 1.19,1 Kaid D. Harios II
1961 Kracovie Roger Vercruysse Roger Vercruysse Frankrike Frankrike 3,34 1.20,3 Adept Gibs Bulwark
1962 Eidelstedter Johannes Frömming Johannes Frömming Tyskland Tyskland 4,65 1.17,4 Brogue Hanover Quick Song
1963 Ozo Roger Massue Roger Massue Frankrike Frankrike 1,31 1.16,5 Adept Julienne
1964 Pack Hanover Sergio Brighenti Sergio Brighenti Italien Italien 4,39 1.15,4 Ozo Nixon II
1965 Elma Johannes Frömming Jonel Chyriakos USA USA 1,42 1.16,5 Elaine Rodney Behave
1966 Roquépine Jean-René Gougeon Henri Levesque Frankrike Frankrike 3,24 1.15,3 Quioco Cheer Honey
1967 Roquépine Henri Levesque Henri Levesque Frankrike Frankrike 1,38 1.15,1 Spin Speed Lansing Hanover
1968 Eileen Eden Johannes Frömming Johannes Frömming Italien Italien 1,30 1.15,8 Seigneur Kentucky Fibber
1969 Fresh Yankee Joe O'Brien Joe O'Brien USA USA 2,67 1.15,8 Tony M. Kentucky Fibber
1970 Eileen Eden Johannes Frömming Johannes Frömming Italien Italien 21,12 1.15,5 Fresh Yankee Uhlan II
1971 Tidalium Pelo Jean Mary Jean Mary Frankrike Frankrike 1,80 1.14,7 Dart Hanover Une de Mai
1972 Dart Hanover Berndt Lindstedt Berndt Lindstedt Sverige Sverige 1,27 1.15,3 Lyon Big Elma
1973 Ego Boy Ingemar Olofsson Ingemar Olofsson Sverige Sverige 2,03 1.13,8 Flower Child Lightning Larry
1974 Timothy T. Giancarlo Baldi Giancarlo Baldi Italien Italien 2,70 1.15,7 Amyot Equileo
1975 Timothy T. Giancarlo Baldi Giancarlo Baldi Italien Italien 2,81 1.17,2 Quick Work Dimitria
1976 Dimitria Leopold Verroken Leopold Verroken Frankrike Frankrike 2,47 1.15,8 Duke Iran Clissa
1977 Eleazar Leopold Verroken Leopold Verroken Frankrike Frankrike 3,55 1.16,0 Wiretapper Dauga
1978 Hadol du Vivier Jean-René Gougeon Jean-René Gougeon Frankrike Frankrike 2,56 1.14,0 Eleazar Duke Iran
1979 Pershing Berndt Lindstedt Berndt Lindstedt Sverige Sverige 1,71 1.13,7 Hadol du Vivier Express Gaxe/Madison Ave.
1980 Idéal du Gazeau Eugène Lefèvre Eugène Lefèvre Frankrike Frankrike 3,05 1.13,8 My Nevele Express Gaxe
1981 Jorky Leopold Verroken Leopold Verroken Frankrike Frankrike 3,65 1.13,2 Speedy Min Pamir Brodde
1982 Idéal du Gazeau Eugène Lefèvre Eugène Lefèvre Frankrike Frankrike 2,06 1.13,2 Dartster F. Nino Blazing
1983 Ianthin Paul Delanoe Paul Delanoe Frankrike Frankrike 4,15 1.13,2 Spice Island Snack Bar
1984 The Onion Stig H. Johansson Stig H. Johansson Sverige Sverige 2,34 1.12,2 Evita Broline Marcon Lep
1985 Meadow Road Torbjörn Jansson Torbjörn Jansson Sverige Sverige 5,72 1.11,6 Rosalind's Guy Brandy Hanover
1986 Rex Rodney Kjell Håkonsen Kjell Håkonsen Norge Norge 1,51 1.13,4 Utah Bulwark Emile
1987 Utah Bulwark Stig H. Johansson Stig H. Johansson Sverige Sverige 6,31 1.12,1 Pay Nibs Callit
1988 Mack Lobell John Campbell Chuck Sylvester USA USA 1,52 1.11,3 Sugarcane Hanover Napoletano
1989 Napoletano Stig H. Johansson Stig H. Johansson Sverige Sverige 1,57 1.12,8 J.R.Broline Grades Singing
1990 Mack Lobell Thomas Nilsson John-Eric Magnusson Sverige Sverige 1,59 1.11,0 Peace Corps Florida Jewel
1991 Peace Corps Stig H. Johansson Stig H. Johansson Sverige Sverige 1,41 1.12,2 Kit Lobell Brendy
1992 Billyjojimbob Murray Brethour M.G.Wade Kanada Kanada 2,40 1.11,8 Meadow Prophet Sea Cove
1993 Sea Cove Joseph Verbeeck Harald Grendel Tyskland Tyskland 2,51 1.11,9 Nordin Hanover Park Avenue Kathy
1994 Copiad Erik Berglöf Erik Berglöf Sverige Sverige 2,38 1.11,8 Abo Volo Shan Rags
1995 Copiad Erik Berglöf Erik Berglöf Sverige Sverige 1,39 1.11,3 Zoogin Abo Volo
1996 Coktail Jet Jean-Etienne Dubois Jean-Etienne Dubois Frankrike Frankrike 4,33 1.11,4 Zoogin Bicycle
1997 Gum Ball Stig H. Johansson Stig H. Johansson Sverige Sverige 4,95 1.12,3 Wesgate Crown Frisky Frazer
1998 Moni Maker Wally Hennessey Jimmy W. Takter USA USA 2,20 1.10,6 Georgia Limited Giant Touchdown
1999 Remington Crown Joseph Verbeeck Jan Kruithof Frankrike Frankrike 4,10 1.12,6 Moni Maker Goodtimes
2000 Victory Tilly Stig H. Johansson Stig H. Johansson Sverige Sverige 3,10 1.10,5 Général du Pommeau Fan Idole
2001 Varenne Giampaolo Minucci Jori Turja Italien Italien 1,47 1.10,7 Solar Effe Victory Tilly
2002 Varenne Giampaolo Minucci Jori Turja Italien Italien 1,32 1.10,2 HP Paque Scarlet Knight
2003 From Above Örjan Kihlström Stefan Hultman Sverige Sverige 9,44 1.10,1 Victory Tilly Scarlet Knight
2004 Gidde Palema Åke Svanstedt Åke Svanstedt Sverige Sverige 1,98 1.10,0 Civil Action Steinlager
2005 Steinlager Per Oleg Midtfjeld Per Oleg Midtfjeld Norge Norge 1,86 1.10,0 Giant Superman Giant Diablo
2006 Conny Nobell Björn Goop Björn Goop Sverige Sverige 4,18 1.09,9 Thai Tanic Hot Shot Knick
2007 L'Amiral Mauzun Jean-Michel Bazire Jean-Philippe Ducher Frankrike Frankrike 5,29 1.10,0 Mr Muscleman Red Chili Pirat
2008 Exploit Caf Jean-Michel Bazire Fabrice Souloy Italien Italien 1,78 1.09,8 Oiseau de Feux Enough Talk
2009 Torvald Palema Åke Svanstedt Åke Svanstedt Sverige Sverige 4,86 1.10,4 Jaded Offshore Dream
2010 Iceland Johnny Takter Stefan Melander Sverige Sverige 8,92 1.10,5 Torvald Palema Brioni
2011 Brioni Joakim Lövgren Joakim Lövgren Tyskland Tyskland 27,06 1.10,5 Rapide Lebel Rakas
2012 Commander Crowe Christophe Martens Fabrice Souloy Sverige Sverige 3,01 1.10,4 Arch Madness Classic Grand Cru
2013 Nahar Robert Bergh Robert Bergh Sverige Sverige 5,48 1.10,1 Arch Madness Timoko
2014 Timoko Björn Goop Richard Westerink Frankrike Frankrike 2,94 1.09,5 Panne de Moteur Delicious U.S.
2015 Magic Tonight Örjan Kihlström Roger Walmann Sverige Sverige 4,35 1.10,1 Mosaique Face Nuncio
2016 Nuncio Örjan Kihlström Stefan Melander Sverige Sverige 3,10 1.09,2 Resolve Timoko
2017 Timoko Björn Goop Richard Westerink Frankrike Frankrike 30,89 1.09,0 Propulsion Resolve

1 Nationalitet på den vinnande hästens ägare.

Segrare för land[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 22 februari 2009. https://web.archive.org/web/20090222120143/http://www.solvalla.se/travbana/historia.asp. Läst 31 mars 2009. 
  2. ^ http://www.travronden.se/amnen/elitloppet?page=2
  3. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 2 juli 2012. https://web.archive.org/web/20120702140535/http://elitloppet.se/loppen. Läst 1 juni 2013. 
  4. ^ [a b c] "Elitloppet: Statistik 1952–2016". Solvalla. Läst 26 juni 2017.
  5. ^ Dylicki, Anki (28 maj 2009). "Inför Elitloppet: Visste du det här om Elitloppet?". World Class Trotting. Läst 26 juni 2017.
  6. ^ http://www.guiden.se/artiklar/artiklar/20060327/elitloppet-2006
  7. ^ http://www.sydsvenskan.se/sport/ettan-och-tvaan-i-elitloppet-dopade/
  8. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 15 juli 2014. https://web.archive.org/web/20140715041649/http://www.hastmagazinet.com/newsItem.aspx?id=11500. Läst 1 juni 2013. 
  9. ^ "Elitloppet: Ettan och tvåan var dopade". Expressen. Läst 26 juni 2017.
  10. ^ ”Efter avslöjandet - Souloy portad från nordisk travsport”. Travronden. https://www.travronden.se/nyheter/sport/efter-avslojandet-souloy-portad-fran-nordisk-travsport-94691. Läst 9 september 2016. 
  11. ^ [a b] ”Nuncio och Kihlström vann Elitloppet”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/sport/nuncio-och-kihlstrom-vann-elitloppet/. Läst 26 juni 2017. 
  12. ^ "Sagan för 12-årige Spring Erom fortsätter". Solvalla. Läst 3 juli 2017.
  13. ^ Nilsson, Alexander & Löf Nyqvist, Martin (28 maj 2017). "Jätteskräll i Elitloppet – Timoko krossade storfavoriterna". Dalarnas Tidningar. Läst 26 juni 2017.
  14. ^ Solvallas Internationella Elitlopp - tidigare vinnare
  15. ^ elitloppet 11 - Statistik 1952-2010

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]