Peter Christian Kierkegaard
Peter Christian Kierkegaard, född 6 juli 1805, död 24 februari 1888, var en dansk teolog och biskop i Aalborg samt kyrko- och undervisningsminister i ungefär ett halvår. Han var son till Michael Pedersen Kierkegaard och dennes andra hustru Ane Sørensdatter Lund samt äldre bror till filosofen Søren Kierkegaard.
Efter studier bland annat för Friedrich Schleiermacher och Friedrich Hegel blev han filosofie doktor i Göttingen. Från 1834 höll han föreläsningar i Köpenhamn och blev teologie licentiat på en avhandling i vilken han dogmatiskt utredde Grundtvigs åskådning. Kierkegaard var kyrkoherde i Pedersborg och Kindertofte 1842-56, biskop i Aalborgs stift 1856-75 samt kultusminister 1867-68, en post Kierkegard avgick från sedan hans förslag till Valgmenighedslov föll. 1868-70 var han medlem av kyrkokommissionen. Kierkegaard var en av förgrundsgestalterna i den danska kyrkan. Under sina sista år försjönk Kierkegard i tungsinne, vilket övergick i sinnessjukdom.[1] Som psalmförfattare finns han representerad i danska Psalmebog for Kirke og Hjem.
Psalmer
- Fader, tak for liv og ånde
- O Herre god og frelser from
Noter
- ^ Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 15. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 324
Externa länkar
| Företrädare: Christian Peder Theodor Rosenørn-Teilmann |
Danmarks kyrko- och undervisningsminister 4 september 1867 - 6 mars 1868 |
Efterträdare: Christian Andreas Fonnesbech |
| ||||||||