Søren Kierkegaard

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Søren Kierkegaard
Søren Kierkegaard omkring 1840.
Søren Kierkegaard omkring 1840.
FöddSøren Aabye Kierkegaard
5 maj 1813
Köpenhamn, Danmark
Död11 november 1855 (42 år)
Köpenhamn, Danmark
YrkeFilosof
Teolog
Författare
NationalitetDanmark Dansk
SpråkDanska
Verksam1838–1855

Søren Aabye Kierkegaard (Aaby uttalas: ['o:by]; åby[1]), född 5 maj 1813 i Köpenhamn, död 11 november 1855 i Köpenhamn, var en dansk filosof, teolog och författare, som anses vara en av existentialismens grundare.

Kierkegaard påbörjade sitt författarskap 1838. Filosofiskt såg Kierkegaard drivkraften till människans handlande i den existentiella ångesten, och hans inflytande har varit stort såväl inom teologin och filosofin som inom diktningen. Kierkegaard betyder kyrkogård. Namnet är dock taget efter faderns fädernegård i Jylland. Kierkegaard var son till Michael Pedersen Kierkegaard, som i samband med Napoleonkrigen blev en av Danmarks rikaste män.

Biografi och filosofi[redigera | redigera wikitext]

Kierkegaard växte upp i ett strängt puritanskt hem. Han började studera teologi 1830, men deltog så aktivt i studentlivet att hans examen fördröjdes.

Fadern led av en stundtals svår religiös melankoli, och det kom också att drabba den unge Kierkegaard. Omkring 1838 inträffade något som Kierkegaard kom att beteckna som "den stora jordbävningen", då han började tro att hans, broderns och faderns tungsinne, samt hans fem syskons förtidiga död, var ett Guds straff. Han visste inte varför Gud straffade honom; möjligen kunde det bero på hans far. Det kan också vara för att Gud förbannat deras familj för världens orättvisor eller för att fadern hade smittat hela familjen med syfilis (det senare är dock osäkert). I samband med dennes död 1838 fick Kierkegaard också kunskap om faderns "snedsprång" utanför äktenskapet med hushållets piga, efter sin första hustru Anes död, och som senare skulle bli Kierkegaards mor. I författaren Georg Brandes biografi över Kierkegaard, från 1877, framhålls detta som en trolig utlösning till den så kallade jordbävningen. Kierkegaard växte upp i ett hem där det kristna syndabegreppet gjorde att han alltid riskerade att "straffas av Gud". Detta lade i mycket grunden till hans person tillika hans framtida författarskap.

Två år efter faderns bortgång tog Kierkegaard sin examen. Hans examensarbete, som behandlade ironin ur ett sokratiskt perspektiv, fick ett gott omdöme och sades vare mycket läsvärt, om än lite väl skönlitterärt för ett vetenskapligt och filosofiskt arbete. Sin examensläsning till präst nämnde Kierkegaard dock senare som "min längsta parentes".

Regine Olsen, Kierkegaards stora kärlek.

En annan sak som anses haft stort inflytande på Kierkegaards verk, var det som hände härnäst: han ska ha blivit förälskad i Regine Olsen. Hon blev också mycket betagen i honom, men mindre än ett år efter att de hade förlovat sig, bröt Kierkegaard förlovningen. Ingen vet riktigt varför, men i hans verk antyds att det kan ha berott på att han blev deprimerad när det vanliga livet efter den första stormiga förälskelsen lagt sig. Kierkegaard själv hänvisade i sin journal till den "påle i köttet", som omöjliggjorde äktenskap. Under hela sitt liv hyste Kierkegaard varma känslor för Regine och strävade att planerat "oplanerat" träffa henne i olika sammanhang, men när hon sedermera gifte sig och flyttade utomlands, blev det också sista gången han såg henne. När Regine återvände till Danmark, långt efter Kierkegaards död, fick de efter hennes bortgång 1904 emellertid sin sista viloplats i närheten av varandra, på Assistens Kirkegård i Köpenhamn. Genom hela sitt författarskap ägnade sig Kierkegaard till stor del, och i förtäckta former, att analysera vad det var som hade fått honom att bryta förlovningen.

Kierkegaard inledde sin egentliga filosofkarriär med Antingen-eller ("Enten–Eller"), utgiven 1843 under den latinska pseudonymen Victor Eremita (ung. "den som segrar i ensamheten") och skriven som en monolog med insprängda aforismer, samt med ett fiktivt brev av en fiktiv person ("Förförarens dagbok"), för att lyfta fram sitt filosofiska resonemang. Kierkegaard måste därmed anses vara den förste att använda pseudonymiteten eller heteronymiteten (vilket är genomgående i hans verk) också i ett filosofiskt sammanhang.

Han kom dock fram till att det fanns vissa grundläggande livsinställningar en människa kan inta. Dessa olika sätt att förhålla sig har han även rangordnat: det estetiska, det etiska respektive det religiösa förhållningssättet (stadierna eller "andens utveckling").

Den människa som intagit det estetiska förhållningssättet till världen har valt att frånsäga sig allt vad moral och förpliktelser heter, och egentligen valt att inte välja, utan istället inriktat sitt liv enbart på njutning – ett leverne som med tiden dock kommer att leda till manipulation och förställning (jfr. psykopati) och inre nöd. Estetikern kan då, enligt Kierkegaard, välja att begå självmord eller också grundligt ompröva sin livsinställning genom att bli etiker. Etikern väljer att fullt ut ta ansvar för sitt liv och sina gärningar. Det sista stadiet är det religiösa, människan som förlitar sig på Gud och gör sitt bästa för att leva enligt den moral som den format och formar.

I sin nästa bok, Fruktan och bävan ("Frygt og Bæven"), kritiserade Kierkegaard den samtida teologin för att försöka förklara kristendomens objektiva sanning, vilket Kierkegaard ansåg omöjligt.

I boken Begreppet Ångest (”Begrebet Angest”) började Kierkegaard analysera tanken om ångestens betydelse för det mänskliga tänkandet, och som senare kom att bli ett centralt tema för den framtida existentialismen, företrädd av bl.a Jean-Paul Sartre. Här beskrivs för första gången tanken om den existentiella ångesten.

Kierkegaard står staty utanför Det Kongelige Bibliotek i Köpenhamn

I Afsluttende, uvidenskabelig Efterskrift til de philosophiske Smuler (1846) utökade Kierkegaard sina livets förhållningsstadier till sex stycken: det estetiska, ironin, det etiska, humorn, den allmänna religiositeten och den specifikt kristna religiositeten. För att övergå mellan stadierna så krävs nu ett språng, en drastisk förändring. Här utvecklade han också sin existensfilosofi. Gud – om han existerar – är oändligt fri och höjd över tidens och rummets begränsningar, och alltså evig. Människan är ändlig och hennes frihet är begränsad. Men hon kan själv bestämma hur hon vill förvalta friheten, hur hon vill leva sitt liv, hur hon vill förvalta sin existens. Den existentiella frågan om hur människan bör leva sitt liv kan endast hon själv besvara; filosofin kan det inte. Eller som han, som 22-årig student under en sommarvistelse i Gilleleje, skrev i ett brev 1835: "Det gäller att finna en sanning, som är sanning för mig, att finna den idé för vilken jag vill leva och dö."

År 1846 blev Kierkegaard utsatt för en rad förlöjligande angrepp i skämttidningen Corsaren (något han faktiskt själv hade efterlyst). På grund av sitt psykiska och mentala tillstånd tog han detta mycket hårt. Han flydde nu till uppfattningen om en urkristendom och krävde ”samtidighet” med Kristus. Hans förhållningssätt till livet utvecklades till att ännu mer se livet som en plåga. Denna nya teologi var oförenlig med kyrkans officiella lära. Kierkegaard utträdde därför ur statskyrkan 1854 och började skriva en rad artiklar, i vilka han kritiserade prästerskapet och manade till en återgång till sina "urkristna" krav. En utlösande faktor var H.L. Martensens minnestal över J.P. Mynster. Striden blev för hård för honom; hösten 1855 svimmade han av på gatan och avled några veckor senare. Dödsorsaken blev aldrig avgjord, men han fick bland annat medicin mot epilepsi.

Kierkegaard begravdes i Vor Frue Kirke i Köpenhamn i enlighet med den danska kyrkans ordning, men under den efterföljande jordfästningen kom skandalartade scener att utspelas på Assistens Kirkegård. Henrik Lund, Kierkegaards systerson, avbröt domprosten och läste där upp valda texter av sin morbrors hand och anklagade kyrkan för att, genom sitt religiösa begravningsceremoniel, ha våldtagit Kierkegaards minne. Detta fick några dagar därefter också Morgenposten att syrligt kommentera: "En man, som hade förklarat sig vara inte officiellt kristen, hade knappt dött, innan den officiella kyrkan lade beslag på hans värnlösa lik och släpade iväg med det."1 För sitt tilltag dömdes Henrik Lund 1856 till 100 riksdaler i böter.

Citat[redigera | redigera wikitext]

  • "Skulle jag önska mig något, så skulle jag inte önska mig rikedom eller makt, utan möjlighetens lidelse, det öga som evigt ungt och evigt brinnande överallt ser möjligheten." (Antingen–eller, 1843)
  • "Att våga är att förlora fotfästet en liten stund. Att inte våga är att förlora sig själv."
  • "Prästen – denna i långa kläder insvepta definition av nonsens!"
  • "Subjektiviteten är sanningen."
  • "Andersen kan berätta sagan om Lyckans galoscher, jag berättar den om Skon som klämmer."
  • "Det har sedan min tidigaste barndom suttit en pil i mitt hjärta. Så länge den sitter där, är jag ironisk – dras den ut, så dör jag."

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Dansk titel Svensk titel Utgivningsår Kommentar
Af en endnu Levendes Papirer. Udgivet mod hans Villie 1838
Om Begrebet Ironi med stadigt Hensyn til Socrates 1841 Kierkegaards doktorsavhandling
Enten - Eller. Et Livs-Fragment udgivet af Victor Eremita Antingen-eller: Ett livsfragment 1843 del 1-2, Under pseudonymen Victor Eremita
To opbyggelige Taler 1843
Frygt og Bæven. Dialektisk Lyrik af Johannes de Silentio Fruktan och bävan 1843 Under pseudonymen Johannes de Silentio
Gjentagelsen. Et Forsøg i den experimenterende Psychologi af Constantin Constantius Upprepningen 1843 Under pseudonymen Constantin Constantius
Tre opbyggelige Taler 1843
Fire opbyggelige Taler 1843
Begrebet Angest. En simpel psychologisk-paapegende Overveielse i Retning af det dogmatiske Problem om Arvesynden af Vigilius Haufniensis Begreppet Ångest 1844 Under pseudonymen Vigilius Haufniensis
Philosophiske Smuler eller En Smule Philosophi af Johannes Climacus Filosofiska smulor 1844 Under pseudonymen Johannes Climacus
Tre Taler ved tænkte Leiligheder 1845
Stadier paa Livets Vei. Studier af Forskjellige Stadier på livets väg 1845 del 1-2. Sammanförd, tryckt och utgiven av Hilarius Bogbinder
Afsluttende uvidenskabelig Efterskrift til de philosophiske Smuler. Mimisk-pathetisk-dialektisk Sammenskrift, Existentielt Indlæg, af Johannes Climacus Avslutande ovetenskaplig efterskrift 1846 Under pseudonymen Johannes Climacus
En literair Anmeldelse. To Tidsaldre, Novelle af Forfatteren til "en Hverdags-Historie" 1846 Utgiven av J. L. Heiberg
Opbyggelige Taler i forskjellig Aand 1847
Kjerlighedens Gjerninger. Nogle christelige Overveielser i Talers Form 1847
Christelige Taler 1848
Lilien paa Marken og Fuglen under Himlen. Tre gudelige Taler 1849
Tvende ethisk-religieuse Smaa-Afhandlinger af H.H. 1849
Sygdommen til Døden. En christelig psychologisk Udvikling til Opbyggelse og Opvækkelse. Af Anti-Climacus Sjukdomen till döds 1849 Under pseudonymen Anti-Climacus. Utgiven av S. Kierkegaard
"Ypperstepræsten - "Tolderen" - "Synderinden", tre Taler ved Altergangen om Fredagen 1849
Indøvelse i Christendom af Anti-Climacus. Övning i kristendom 1850 Nr. I. II. III. Under pseudonymen Anti-Climacus. Utgiven av S. Kierkegaard
En opbyggelig Tale 1850
To Taler ved Altergangen om Fredagen 1851
Til Selvprøvelse. Samtiden anbefalet 1851
Om min Forfatter-Virksomhed 1851
Dette skal siges; saa være det da sagt 1845
Synspunktet for min Forfatter-Virksomhed. En ligefrem Meddelelse, Rapport til Historien 1859 Skriven 1851-52, utgiven efter Kierkegaards död
Dømmer selv. Til Selvprøvelse Samtiden anbefalet 1876 Skriven 1851-52
Bogen om Adler 1916 Skriven 1846-47

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Engelska Wikipedias artikel om Søren Kierkegaard (18 december 2005 19:01)
Danska Wikipedias artikel om Søren Kierkegaard (18 december 2005 18:44)

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Karen Aabye i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 11 april 2015.

Övriga källor[redigera | redigera wikitext]

  • KIERKEGAARD Dagbog om forførelsen af Cordelia Wahl, ved Jens Staubrand, København 2013. ISBN 978 87 92510 13 6
  • KIERKEGAARD Min Regine! Søren Kierkegaard og Regine Olsen – en kærlighedshistorie, ved Jens Staubrand. København 2012. ISBN 978 87 92510 11 2
  • KIERKEGAARD Gift dig, gift dig ikke, du vil fortryde begge dele, og andre korte tankevækkende tekster, ved Jens Staubrand. København 2012. ISBN 978 87 92510 08 2
  • KIERKEGAARD Breve og Notater fra Berlin, ved Jens Staubrand, København 2012. ISBN 978 87 92510 07 5
  • KIERKEGAARD Den første Kærlighed og andre tekster om drama, ved Jens Staubrand, København 2010, ISBN 978-87-92510-00-6
  • Jens Staubrand: Søren Kierkegaard’s Illness and Death, Copenhagen 2009. ISBN 978-87-92259-92-9. The book is in English and Danish.
  • Jens Staubrand: Søren Kierkegaard: International Bibliography Music works & Plays, New edition, Copenhagen 2009. ISBN 978-87-92259-91-2. The book is in English and Danish.
  • Cd: ’‘Søren Kierkegaard - Set To Music’’, Copenhagen 1998. Music by Samuel Barber, Niels Viggo Bentzon, Finn Høffding, John Frandsen etc.
  • Cd: ’’Søren Kierkegaard - Forførerens Dagbog og Sofia Gubaidulina’’, Copenhagen 1998. Musically accompanied readings of The Seducers Diary.
  • Søren Kierkegaard Kulturproduktion
  • Sören Aabye Kierkegaard - en biografi av Joakim Garff (1999)
  • Kierkegaard i vår tid av Ingmar Simonsson (2002)
  • Nationalencyklopedin
  • Joakim Garff, Sören Aabye Kierkegaard: En biografi, Nora 1999, s xiv
  • André Roes, Kierkegaard en Andersen, Uitgeverij Aspekt, Soesterberg, 2017

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]