Peter Kruse

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Peter Kruse.

Peter Kruse, född okänt år i Lübeck, död 30 december 1645 i Säter, var en svensk ämbetsman.

Peter Kruse var son till handlaren Frantz Kruse. Han slog sig ned i Stockholm och samlade snart samman en större förmögenhet, och förordnades 1620 till direktör över handelskompaniet i Stockholm. 1625 utnämndes han till ståthållare över Kopparberslagen. Peter Kruse anklagades för att jämte övriga direktörer i kopparkompaniet ha tillskansat sig pengar för egen räkning från uppbörden, och väckte Gustav II Adolfs missnöje. Trots det utnämndes han vid länets bildande 1634 till landshövding över Kopparbergs län. Han adlades 1622 med bibehållande av sitt namn, men hans söner ändrade det senare till Crusebjörn. År 1624 förvärvade han järnbruket Grängshammars bruk.

Samma dag som Kruse adlades förlänades han större delen av Ströja by med flera gårdar i Kvillinge socken i Östergötland.[1] Tillsammans med samma år inköpta gårdar inom socknen uppförde han ett säteri (herrgårdsbyggnaden år 1623), först benämnt Knullerstad (ej Kullerstad), senare Krusenhov efter sin ägare.[2] Redan under Kruses livstid delades den vidsträckta egendomen och flera nya säterier bildades: Näs säteri[3], senare omdöpt till Björsnäs, samt Tjuvestad säteri (namnändrat till Björnviken, första ordledet efter sista stavelsen i Crusebjörn)[4]. Äldste sonen Peter Crusebjörns änka Gertrud Rosenstierna, som levde ännu 1685, var bosatt på Krusenhov.

Kruse gifte sig med Cecilia Rehn, död 1645, dotter av rådmannen i Stockholm Ingevald Olofsson. Han avled i Säter, som erhållit stadsrättigheter under hans landshövdingeperiod. Peter Kruse blev far till landshövdingarna Frans och Jesper Crusebjörn.

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Johan Axel Almquist (1947) Frälsegodsen i Sverige under storhetstiden. Tredje delen Östergötland, Band 2. Säterier, Stockholm: P A Norstedt (sid 852-854)
  2. ^ Johan Axel Almquist (1947), sid 852; Kulturarv Östergötland om Krusenhof
  3. ^ Johan Axel Almquist (1947), sid 950-955
  4. ^ Johan Axel Almquist (1947), sid 1052-1054

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]