Grängshammars bruk

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Grängshammars bruk, kolhusets gavel, 2011.

Grängshammars bruk var ett järnbruk i Silvbergs socken, Säters kommun, Dalarnas län. Verksamheten går tillbaka till 1500-talet och hade sin blomstringstid i början och mitten av 1800-talet. År 1887 lades verksamheten ner och all verksamhet flyttades till Ulvshyttan. Den delvis bevarade anläggningen räknas idag till en av Dalarnas vackraste bruksmiljöer.

Ulvshyttan ingår i kulturslingan Silverringen, som gör Dalarnas bergslagshistoria turistiskt tillgänglig och besökaren får en möjlighet att följa järnets och silvrets väg från gruva till hammare.

Tidig historik[redigera | redigera wikitext]

Hyttans ursprungliga namn var Grängshyttan och dess förste ägare hette Ambjörn som levde i början av 1500-talet. Då var hyttan troligen en silverhytta som sedermera blev mest känd för smältning av järn. År 1550 förvärvade Gustav Vasa Grängeshyttan, men eftersom lönsamheten var dålig lades driften ner i början av 1600-talet.

År 1624 köptes hyttan av landshövding Peter Kruse (1601-1645). Han kom ursprungligen från Lübeck. Med honom började en ny era; en hammarsmedja med tre hammare uppfördes samt en såg och en kvarn, allt var vattendriven. 1628 var även en masugn färdig, samtidigt byttes brukets namn från Grängshyttan till Grängshammar.

I över 100 år, från slutet av 1600-talet till början av 1800-talet ägdes bruket av ätten Silfverstråle. Under deras tid fanns två stångjärnshammare och fyra härdar dessutom en stor herrgård med två flygelbyggnader och en park.

Brukets storhetstid och slut[redigera | redigera wikitext]

Olof Forsgren 1834.
Bruket 1811, illustration av A.F. Cederholm.

År 1817 övertogs verksamheten av ett bolag under ingenjören Olof Forsgren. Han var under 1800-talets första hälft en av Sveriges mera framstående väg- och vattenbyggare. Med Forsgren började brukets storhetstid. Han lät bygga ett nytt kolhus, en brukslänga, magasin, en trösklada och 1834 tillkom även en kyrka. Kolhuset gestaltades i den efter Forsgren uppkallade Forsgrenska stilen. För att underlätta transporterna av tackjärn byggdes en kanal (Grängshammars kanal) med två slussar och en ny väg mellan Grängshammar och Bondhyttan för vidaretransport till Smedjebacken. Under Forsgrens sista år, 1855, producerades 714 ton stångjärn, allt med enbart hantverksmässiga metoder.

Under 1860-talet kom nya mekaniska tillverkningsmetoder för valsning av fyrkant- och rundjärn. De små manuella bruken kunde inte konkurrera med den moderna tekniken och 1877 lades stångjärnssmidet ner. Tio år senare upphörde all verksamhet som flyttades till det nybildade Ulfshytte Jernwerks Aktiebolag.

De byggnader och anläggningar som kvarstår idag härrör främst från Olof Forsgrens period. Särskild sevärd är ruinen av kolhuset som består av en intakt gavelvägg mot vägen och 19 pelare murade i slaggsten och gestaltade i Forsgrens stil.

Bilder[redigera | redigera wikitext]

Bruket på våren 2008.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]