Piratförlaget

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Piratförlaget är ett svenskt bokförlag som grundades 1999 och som ger ut några av Sveriges mest lästa författare. Utgivningen är relativt begränsad och består av ett tjugotal titlar per år, främst romaner, som i regel säljs i mycket stora upplagor jämfört med vad som är vanligt i svensk förlagsbransch. Förlaget är känt för att ge sina författare en hög ersättning, bl.a. genom den vinstdelningsprincip som tillämpas och som skiljer sig från det gängse royaltyförfarandet hos de flesta andra bokförlag.[1]

Förlaget leds av Ann-Marie Skarp som tillsammans med sin man Jan Guillou, Liza Marklund och Carl Hamilton äger företaget.[2] Systerförlaget Lilla Piratförlaget ger ut barn- och ungdomsböcker.[3]

2017 tilldelades Ann-Marie Skarp Kungliga Patriotiska Sällskapets Näringslivsmedalj – en belöning för framstående entreprenörskap. Motiveringen löd: Ann-Marie Skarp skapade tillsammans med ett par framgångsrika författare Piratförlaget år 1999. Förmågan att hitta säljande författare och att långsiktigt bygga en utgivning har visat sig hållbar i en mogen och konkurrensutsatt bransch.[4]

Historik[redigera | redigera wikitext]

Lilla piratförlagets monter på bokmässan i Göteborg 2016.

Piratförlaget har en bakgrund i den förlagsverksamhet som Aftonbladetjournalisten Sigge Sigfridsson inledningsvis bedrev som hobby. Han hade på uppdrag av Jan Stenbeck skrivit en avslöjande bok om familjen Bonnier (Boken om Bonniers[5]) och gav 1995 ut den själv på förlaget Wiking & Jonsson efter att Stenbeck hade ändrat sig angående utgivning av boken.[6] Han gav 1996 ut den första upplagan av Lasse Anrells Sportgrodor[7] och förlagsnamnet var då Ordupplaget. Med denna bok och på förslag av Anrell skapades den ersättningsmodell som Piratförlaget sedan tog över: 50% till författaren efter avdrag för tryckkostnader och omkostnader.[6] Lyftet för förlagsverksamheten kom med Liza Marklund, som Sigfridsson kände från hennes tid som kvällstidningsjournalist. Den första boken av Marklund, Sprängaren, gavs ut 1998, med samma ersättningsmodell som för Anrells bok, och med Marklund som delägare i förlaget.

Marklunds böcker blev snabbt storsäljare, verksamheten blev därför mycket lönsam och det började bli aktuellt att anställa någon för att sköta förlaget. Vid samma tid sökte Ann-Marie Skarp efter ett nytt arbete, efter missnöje med utvecklingen vid Norstedts, där hon då jobbade och som också var det förlag där hennes man Jan Guillou gav ut sina bästsäljande böcker. På grund av situationen på Norstedts hade även Guillou tänkt byta förlag, och tog 1999 kontakt med Sigfridsson.[6][8] Efter att Sigfridsson, Marklund, Skarp och Gulliou träffats, kom man överens om att äga och driva förlaget gemensamt, och att ge författarna ersättning enligt den 50%-princip som Ordupplaget redan etablerat, vilket var en större del av vinsten jämfört med vad som tidigare varit svensk förlagsstandard.[9]

Namnet kom till efter att Svante Weyler, då chef på Norstedts, hade skrivit en upprörd artikel på Dagens Nyheters kultursidor där han kallade Sigfridsson "piratförläggare", vilket personerna bakom förlaget tyckte var ett utmärkt uppslag till namn, med resultat att de valde namnet Piratförlaget.[6][9]

Inledningsvis kritiserades förlaget för att bara satsa på "säkra kort", men med åren har utgivningen breddats och kommit att även innehålla flera debutanter och smalare satsningar. Piratförlaget blev 2003 erbjudet den första delen i Millennium-trilogin, men hann av tidsbrist aldrig läsa den innan författaren genom ombud bad att återfå manuset.[10][11]

2002 lämnade Sigfridsson ägandet i Piratförlaget, och sålde sin andel till de övriga tre ägarna.[12] Han har fortsatt att ge ut böcker i mindre skala på sitt eget förlag Ordupplaget.[6] Senare har Carl Hamilton tillkommit som delägare, efter att han i slutet av 2006 tog plats i förlagets styrelse.[13]

Bok-SM[redigera | redigera wikitext]

Bok-SM var 2009 ett initiativ av författaren Ola Lauritzson och Piratförlaget. Svenska amatörförfattare gavs chansen att genom Kapitel1.se ladda upp sina egna manus, få dem lästa och bedömda och dessutom delta i tävlingen som i slutänden skulle generera ett nytt svenskt författarlöfte. Vinnare blev Sara Lövestam, vars vinnande roman "Udda" gavs ut av Piratförlaget hösten 2009.

Författare på Piratförlaget (urval)[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Liza Marklund
  2. ^ Piratforlaget.se: Förlaget, läst 2013-10-07
  3. ^ Lilla Piratförlaget
  4. ^ http://www.boktugg.se/2017/04/25/kunglig-medalj-till-ann-marie-skarp-pa-piratforlaget/
  5. ^ Sigfridsson, Sigge (1995). Boken om Bonniers. Stockholm: Wiking & Jonsson. Libris 7450878. ISBN 91-630-3799-8 
  6. ^ [a b c d e] Pirater med flaggan i topp, Affärsvärlden 2006-08-22
  7. ^ Anrell Lasse, red (1996). Sportgrodor. Enköping: Ordupplaget. Libris 7451664. ISBN 91-630-4918-X 
  8. ^ Han är Sveriges nye förlagskung, Aftonbladet 1999-06-09
  9. ^ [a b] Guillou, Jan (2009). Ordets makt och vanmakt: mitt skrivande liv. Stockholm: Piratförlaget. sid. 460-463. Libris 11372488. ISBN 978-91-642-0298-7 
  10. ^ ”Bråket kring Millennium – år för år”. Svenska Dagbladet. 26 augusti 2015. http://www.svd.se/kant-mig-som-den-samsta-forfattaren#sida-2. Läst 25 maj 2016. 
  11. ^ Öhrlund, Dag. ”Nu dödar jag Stieg Larsson-skrönan!”. Dag Öhrlund Blogg. http://www.ohrlund.se/blogg/?p=175. Läst 25 maj 2016. 
  12. ^ Sigge Sigfridsson lämnar Piratförlaget, Svenska Dagbladet 2002-03-27
  13. ^ Carl Hamilton i Piratförlagets styrelse, pressmeddelande 2006-11-09

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]