Planetesimal

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

En planetesimal är en asteroidliknande himlakropp, en byggsten till planeter. De första planetesimalerna upptäcktes 1997. Deras storlek är upp till några kilometer i diameter.

Solsystemet har sitt upphov i gas- och stoftmoln, molekylmoln, i Vintergatan. Kollisioner mellan dessa gas- och stoftmoln resulterar i kollaps och stjärnbildning. Runt en nybildad stjärna bildas en skiva av gas och stoft, en protoplanetär skiva, där planeter bildas. Det första steget i planetbildning är samlandet av stoftpartiklarna till kilometerstora planetesimaler. Processen är begränsad till att ta några miljoner år vilket är den protoplanetära skivans livslängd. Efter bildandet av planetesimaler tar gravitationen mellan planetesimalerna över och de kan samlas ihop till protoplaneter och slutligen planeter. Jorden har träffats av många planetesimaler, men vår atmosfär har eroderat bort dessa kratrar.[1]

I solsystemet finns planetesimaler kvar från bildandet av planeter i form av kometer, asteroidbältet och Kuiperbältet.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • William J Kaufmann III mfl, Discovering the Universe, 7:e upplagan 2005. ISBN 0-7167-6960-3

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Pater, Imke de (2010-08-23) (på English). Planetary Sciences (2 edition). Cambridge University Press. ISBN 9780521853712. https://www.amazon.com/Planetary-Sciences-Imke-Pater/dp/0521853710. Läst 2016-08-16