Postbanken

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Postbanken var en statlig bankverksamhet vilken drevs som en del av det svenska Postverket fram till 1974. Verksamheten startades under namnet Postsparbanken enligt en regeringsförordning 1884[1], 1912 blev man ett självständigt ämbetsverk och 1920 infogades verksamheten som en del av Postverket.

Postsparbanken drevs som en sparkasseverksamhet organiserad via postkontoren, sanktionerad av statliga särregler, och efterhand ökade trycket att omvandla verksamheten till en reguljär bankverksamhet. Namnet ändrades till Postbanken 1960 och genom en sammanslagning med Sveriges Kreditbank blev man en del av den nya affärsbanken Post- och Kreditbanken, 1974.

Historia[redigera | redigera wikitext]

1881 uppdrogs åt en kommitté att undersöka förutsättningarna för inrättandet av en postsparbank i Sverige, liknande sådana som fanns i andra länder, i Storbritannien hade en inrättats redan 1861. 1882 gav kommittén ett förslag där en sådan förordades, och vid 1883 års riksdag bifölls en kunglig proposition om detta.[2]

Postsparbankens verksamhet inleddes nyåret 1884, i enlighet med den av Kungl. Maj:t per den 22 juni 1883[3] utfärdade "förordning angående en Postsparbank för riket", och som underlag hade man ett yttrande och förslag av Wilhelm Roos, Postverkets generaldirektör. Banken skulle vända sig till avsedd för småsparare för att ej konkurrera med sedan tidigare existerande sparbanker. Det första året samlade man 79 500 sparare, var och en försedd med så kallad motbok, där frimärksliknande kvitton i olika valörer klistrades in vid insättning, som likt uttagen gjordes på postkontoren. Den första postsparbanksboken utfärdades för Anna Maria Roos, dotter till generaldirektören.

Förste chef för banken blev den utredande kommitténs sekreterare, G. Fr. Sandberg, som i samband med att Postsparbanken blev en självständigt ämbetsverk 1912 erhöll titeln postsparbanksdirektör. Postsparbanekn leddes dock fortfarande av en särskild styrelse. Sandberg efterträddes 1917 av P. E. Lindström som med titeln överdirektör var chef till 1922. Sedan en stagnation i verksamheten inträtt till sattes 1920 sakkunniga för att göra förslag på att åtgärda problemen. Betänkandet som avgas ledde till att riksdagen 1922 beslutade att åter införliva Postsparsparbanekn med Postverket från 1923. Enligt den nya organisationen handlades postsparbanksärendena inom en särskild byrå i Generalpoststyrelsen. För behandlingen av ärenden rörande medelplacering med mera inkallades tre av Kunglig Majestät utsedda postsparbanksfullmäktige. I samband med omorganisationen erhöll Postsparbanken en ny chef, Johannes Döss, vilken ledde en snabb utveckling av banken. Han efterträddes 1933 av byråchefen F. Sandberg.[2]

Man startade genom åren spargrupper av skilda slag. Redan 1928 infördes ett skolsparande och 1929 särskilt sparande bland sjömän.[2] 1939 kunde man träffa ett 3-årigt sparavtal, där man efter ett års sparande erhöll en form av livförsäkring. Ungdomens lönsparande startades 1949 och 1962 lanserades det som kallades allmänna lönsparandet.

1960 gick Postsparbanken samman med Postgirot och bildade Postbanken, vilken 1974 med Postgirot åter lossbrutet fusionerades med Sveriges Kreditbank för att bilda PKbanken.[4]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Svenska Bankföreningen: Postsparbanken[död länk]
  2. ^ [a b c] Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Band 21. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 1114 
  3. ^ Postsparbanken 1884 - 1974
  4. ^ Nationalencyklopedin multimedia plus, 2000 (uppslagsord Postsparbanken)

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]