Ernst-Hugo Järegård

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ernst-Hugo Järegård
Järegård i en uppsättning av Jean-Paul Sartres Fångarna i Altona på Göteborgs Stadsteater 1961.
Järegård i en uppsättning av Jean-Paul Sartres Fångarna i AltonaGöteborgs Stadsteater 1961.
Född Ernst-Hugo Alfred Järegård
12 december 1928
Ystad i Skåne län
Död 6 september 1998 (69 år)
Lidingö i Stockholms län
Maka Karin Nordström (1949-1998; hans död)
Betydande roller
Stig Helmer i Riket Elaka Måns i Pelle Svanslös
IMDb SFDb

Ernst-Hugo Alfred Järegård, född 12 december 1928 i Ystad, död 6 september 1998Lidingö, var en svensk skådespelare.

Karriär[redigera | redigera wikitext]

Järegård misslyckades med att komma in på Dramatens elevskola 1947, men utbildades istället på elevskolan vid Malmö Stadsteater.[1] Järegård medverkade i omkring tjugo filmer och ett fyrtiotal TV-produktioner, men hans verkliga hem var teaterscenen. Bland hans mest framgångsrika roller kan nämnas Estragon i Samuel Becketts I väntan på Godot (Dramaten 1966 och senare för SVT 1971), titelrollen i Molières Tartuffe och Hjalmar Ekdal i Henrik Ibsens Vildanden (i regi av Ingmar BergmanDramaten 1972). Hans första filmroll var i Ragnar Frisks Raggargänget från 1962.

Ernst-Hugo Järegård spelade alla tre karaktärerna i Jerome K. Jeromes komedi Tre män i en båt. 1970 gjorde han en krogshow på Hamburger Börs i Stockholm tillsammans med Cornelis Vreeswijk och Östen WarnerbringLyckohjulet, eller Var ska jag hänga min hatt i natt?. Den resulterade även i en LP-skiva, Östen, Ernst-Hugo & Cornelis på börsen. Han gjorde reklamfilmer som Järegård tillsammans med Margaretha Krook för bordsmargarinet Flora.

Hans röst användes i en rad olika sammanhang. Bland annat var han rösten till Elaka Måns i den tecknade filmen Pelle Svanslös (1981), guden Loke i Valhall samt berättaren i TV-serien Kalle och chokladfabriken (1983).

I TV-serien Skånska mord (1986), som baserats på verkliga historiska fall, medverkade Järegård i tre av avsnitten. Här gör han tre olika män, samtliga skåningar och kallblodiga mördare.

Åt Lars von Trier gjorde Järegård först en biroll i filmen Europa, med följd att Trier särskilt för honom skrev den stora rollen som den koleriske och danskhatande överläkaren Stig Helmer i TV-serien Riket. Järegård och von Trier blev med tiden mycket goda vänner[1] och flera av replikerna som Stig Helmer hade skrevs av Järegård själv[2]. Stig Helmer blev en mycket populär tv-karaktär i Danmark, och för sin roll erhöll Järegård Danmarks filmpris Robert i kategorin Bästa manliga huvudroll 1995 och även Bodilpriset i samma kategori.[3][4]

Privatliv[redigera | redigera wikitext]

Han var från 1949 gift med skådespelarkollegan Karin Nordström, syster till konstnären Gerhard Nordström. Järegård avled till följd av myelom och är begravd på Lidingö kyrkogård.[5] Hans son Johannes Järegård gjorde en dokumentär om honom med titeln Aktörens läte. Ernst-Hugo Järegård hade valt att hålla sin sjukdom hemlig för allmänheten.

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Filmografi[redigera | redigera wikitext]

TV[redigera | redigera wikitext]

Teater[redigera | redigera wikitext]

Roller (ej komplett)[redigera | redigera wikitext]

År Roll Produktion Regi Teater
1949 Yerma
Federico Garcia Lorca
Bengt Ekerot Malmö stadsteater
Doktor Knock eller Läkarkonstens triumf
Jules Romains
Georg Årlin Malmö stadsteater
Marius
Marcel Pagnol
Bengt Ekerot Malmö stadsteater
Skattkammarön
Robert Louis Stevenson
Arne Lydén Malmö stadsteater
1951 Å, en sån dag!
Dodie Smith
Gunnar Ekström Malmö stadsteater
1952 Hederligt folk
Paul Vincent Carroll
Mats Johansson Malmö stadsteater
Othello
William Shakespeare
Lars-Levi Laestadius Malmö stadsteater
Greve Öderland
Max Frisch
Lars-Levi Laestadius Malmö stadsteater
Bödeln Kronbruden
August Strindberg
Ingmar Bergman Malmö stadsteater[6]
Man lyder
Sivar Arnér
Mats Johansson Malmö stadsteater
1953 Som ni behagar
William Shakespeare
Lars-Levi Laestadius Malmö stadsteater
Mästerdetektiven Blomkvist på nya äventyr
Astrid Lindgren
Bertil Norström Malmö stadsteater
1955 Sergeant Gregovich Thehuset Augustimånen
John Patrick
Palle Granditsky Uppsala stadsteater[7]
1963 Antoine Magneau, Estelles far Victor eller När barnen tar makten
Roger Vitrac
Mimi Pollak Dramaten
Hitler Svejk i andra världskriget
Bertolt Brecht
Alf Sjöberg Dramaten
1965 Sganarelle Don Juan
Molière
Ingmar Bergman Dramaten[8]
1971 Organ Tartuffe
Molière
Mimi Pollak Dramaten
1972 Hjalmar Ekdal Vildanden
Henrik Ibsen
Ingmar Bergman Dramaten[9]
1974 Nero Britannicus
Jean Racine
Ernst Günther Dramaten
Oldfux Den jäktade
Ludvig Holberg
Henning Moritzen Dramaten
1976 Carl XVI Joseph
Arne Törnqvist
Lennart Olsson Malmö stadsteater
1983 Guido Contini Nine
Maury Yeston
Gene Nettles Oscarsteatern[10][11]
1987 Sven, V.D. V.D.
Stig Larsson
Stig Larsson Dramaten

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Sandström, Bosse (7 september 1998). ”Han var en av de allra största”. Aftonbladet. http://wwwc.aftonbladet.se/nyheter/9809/07/eh10.html. Läst 13 juni 2009. 
  2. ^ Ernst-Hugo, tv-dokumentär sänd på SVT 28 december 2008
  3. ^ ”www.filmkritik.dk”. http://www.filmkritik.dk/1b.lasso?n=7#anchor1991. 
  4. ^ ”www.imdb.com”. http://www.imdb.com/name/nm0433495/awards. 
  5. ^ Finn graven
  6. ^ ”Kronbruden”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/kronbruden. Läst 17 oktober 2015. 
  7. ^ Barbro Hähnel (9 oktober 1955). ”Tehuset i Uppsala”. Dagens Nyheter: s. 11. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1955-09-10/245/11. Läst 22 augusti 2015. 
  8. ^ ”Don Juan”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/don-juan-0. Läst 21 oktober 2015. 
  9. ^ ”Vildanden”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/vildanden. Läst 14 oktober 2015. 
  10. ^ ”Nine”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF25050&pos=106. Läst 15 juni 2015. 
  11. ^ Marcus Boldemann. ”'Nine' på Oscars: Utstuderad fantasi”. Dagens Nyheter: s. 22. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1983-09-25/260/43. Läst 30 augusti 2015. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]