Potatisspindelknölviroid

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Potatisspindelknölviroid
PSTviroid.png
Systematik
FamiljPospiviroidae
SläktePospiviroid
ArtPotatisspindelknölviroid
Potato spindle tuber viroid

Potatisspindelknölviroid (Potato spindle tuber viroid; standardförkortning: PSTVd) var den första viroiden som identifierades.[1][2][3][4] PSTVd är en liten, cirkulär RNA-molekyl nära relaterad till krysantemumstuntviroid. Dess naturliga värdar är potatis (Solanum tuberosum) och tomater (Solanum lycopersicum). Alla potatisar och tomater är mottagliga för PSTVd, och det finns ingen form av naturlig motståndskraft. Naturliga infektioner har också setts i avokado, och infektioner i andra potatisväxter (Solanaceae) har studerats i laboratorium.

Stammar och deras symptom[redigera | redigera wikitext]

Olika stammar av PSTVd existerar och symptom varierar från milt till svårt. Milda stammar ger inga tydliga symtom. Symptom i svåra stammar är beroende av miljöförhållanden och är mest allvarliga i varma miljöer. Symptomen kan vara milda i de första infektionerna men blir successivt sämre i efterkommande generationer. Vanliga symptom på svåra infektioner är färgförändringar i lövverket och mindre blad. Groning sker också med en långsammare takt än i opåverkade potatisar. Infekterade tomater är långsammare med att visa symptom, som innefattar hämmad tillväxt med en ”knölig” topp orsakad av förkortade internoder. Bladen blir gula eller lila och ofta krusade och tvinnade. Nekros inträffar så småningom i venerna i de nedersta bladen och mellanbladen. De översta bladen dör inte utan minskar i storlek. Fruktmognad påverkas också och leder till hårda, små, mörkgröna tomater.

Långväga spridning av PSTVd sker vanligtvis via infekterade frön, men överföring via bladlöss (Myzus persicae) förekommer också men endast i närvaro av PLRV (potatisbladrullvirus). Mekanisk överföring förekommer också vid introducering till ett område.

Primär och sekundär struktur av PSTVd[redigera | redigera wikitext]

PSTVd innehåller 359 nukleotider.

Primär struktur
  1   CGGAACUAAA CUCGUGGUUC CUGUGGUUCA CACCUGACCU CCUGAGCAGA AAAGAAAAAA
 61   GAAGGCGGCU CGGAGGAGCG CUUCAGGGAU CCCCGGGGAA ACCUGGAGCG AACUGGCAAA
121   AAAGGACGGU GGGGAGUGCC CAGCGGCCGA CAGGAGUAAU UCCCGCCGAA ACAGGGUUUU
181   CACCCUUCCU UUCUUCGGGU GUCCUUCCUC GCGCCCGCAG GACCACCCCU CGCCCCCUUU
241   GCGCUGUCGC UUCGGCUACU ACCCGGUGGA AACAACUGAA GCUCCCGAGA ACCGCUUUUU
301   CUCUAUCUUA CUUGCUUCGG GGCGAGGGUG UUUAGCCCUU GGAACCGCAG UUGGUUCCU
Sekundär struktur
Förmodad sekundär struktur av PSTVd-viroiden

De nukleotider som är markerade finns i de flesta andra viroider.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Diener TO (August 1971). ”Potato spindle tuber "virus". IV. A replicating, low molecular weight RNA”. Virology 45 (2): sid. 411–28. doi:10.1016/0042-6822(71)90342-4. PMID 5095900. http://linkinghub.elsevier.com/retrieve/pii/0042-6822(71)90342-4. 
  2. ^ ”ARS Research Timeline - Tracking the Elusive Viroid”. 2 mars 2006. http://www.ars.usda.gov/is/timeline/viroid.htm. Läst 18 juli 2007. 
  3. ^ Discovery of Viroids Arkiverad 3 mars 2016 hämtat från the Wayback Machine.
  4. ^ Zimmer, Carl (25 september 2014). ”A Tiny Emissary From the Ancient Past”. New York Times. https://www.nytimes.com/2014/09/25/science/a-tiny-emissary-from-the-ancient-past.html. Läst 26 september 2014. 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]