Preben Wilhjelm

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Preben Wilhjelm, född 30 januari 1935 i Köpenhamn, är en dansk atomfysiker, jurist och politiker. Han var folketingsledamot 1975-1984 för Venstresocialisterne.

Preben Wilhjelm är son till styrmannen Frants J. Wilhjelm och Kamma A. Sørensen.[1] Hemförhållandena var enkla och Wilhjelm förlorade sin far 1940 då hans skepp träffades av en torped.[2] Han tog, som den första i sin familj, studentexamen från Skt. Jørgens gymnasium 1953.[1] Därefter arbetade han som lärare på en rad landsbygdsskolor i Västjylland och på Langeland.[2] I samband med att han kallades in till mönstring 1955 blev han vapenvägrare.[2] Två år senare började han studera atomfysik vid Niels Bohr-institutet samtidigt som han arbetade som bl.a. lärarvikarie.[1][2] Han blev cand. mag. 1964 och arbetade som adjunkt (1964-1969) och forskare på institutet.[1] Han deltog i ett forskningsutbyte 1966 med Duke University.[1] Han var även redaktör för dansk politik på deltid för vänstertidningen Politisk Revy från 1964.[1] Han var utbildningssekreterare för Foreningen af yngre læger (1969-1975).[1]

Under gymnasietiden började engagerade Wilhjelm sig politiskt i Studentersamfundet.[2] Han gick med i Danmarks Kommunistiske Parti (DKP) 1958 men lämnade partiet samma år för att gå med i det nybildade partiet Socialistisk Folkeparti (SF).[1][2] Till 1967 var han ledamot både i partistyrelsen och i partiets verkställande utskott och deltog bl.a. utformningen av partiprogrammet från 1963.[1][2] Efter sin hemkomst från 1966 blev han en av förgrundsgestalterna i partiets interna opposition mot partiledningen med Aksel Larsen i spetsen.[1] Detta ledde till en sprängning av partiet 1967 där Wilhjelm var en av dem som lämnade partiet för att bilda Venstresocialisterne (VS).[1][2] Partiet vann 4 mandat i valet 1968, dock var Wilhjelm inte en av dem som blev invalda.[1] Han blev invald 1975 och var bl.a. partiets talesperson i bostads- och justitiepolitiska frågor.[2] Han gjorde sig bemärkt för sitt stöd för den parlamentariska demokratin, till skillnad från många andra inom partiet som var anhängare av revolution.[1] Han utmärkte sig också som förespråkare av en nationalisering av den danska nordsjöoljan, som ägaren A.P. Møller gjort stora vinster på.[2] Han lämnade Folketinget efter valet 1984 på grund av att partiet hade en regel om att ingen fick sitta längre än sju år i Folketinget.[2]

Wilhjelm blev utexaminerad jurist från Köpenhamns universitet 1987 och var verksam som forskare i rättsvetenskap.[1] 1991-1995 var han chef för Danmarks Radios dokumentärgrupp och 1997-2001 extern lektor på Roskilde Universitetscenter.[1]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Dansk boligpolitik: forbrydelse eller dumhed? (1971)
  • Demokratiets vogtere (1999)
  • Irak-krigen og den fremtidige verdensorden (2004)
  • Fra min tid (2005)
  • Krisen og den udeblevne systemkritik (2012)

Erkännanden[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter
  1. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o] Cedergreen Bech, Svend (1979-1984). Dansk Biografisk Leksikon. Gyldendal. http://www.denstoredanske.dk/Dansk_Biografisk_Leksikon/Samfund,_jura_og_politik/Myndigheder_og_politisk_styre/Politiker/Preben_Wilhjelm 
  2. ^ [a b c d e f g h i j k] Jensen, Albert. ”Wilhjelm, Preben”. Leksikon for det 21. århundrede. http://www.leksikon.org/art.php?n=3993. Läst 24 mars 2014. 
Litteratur
  • Svend Cedergreen Bech (red.) (1979-1984). Dansk Biografisk Leksikon. Köpenhamn: Gyldendal.