Psilocybin

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Psilocybin
Strukturformel
Molekylmodell
Systematiskt namn [3-(2-dimetylaminoetyl)-1H-indol-4-yl]divätefosfat
Kemisk formel C12H16N2HPO4
Molmassa 284,248 g/mol
Utseende Vita kristaller
CAS-nummer 520-52-5
SMILES C[N+](C)([H])CCC1=CNC2=C1C(OP([O-])(O)=O)=CC=C2
Egenskaper
Löslighet (vatten) löslig i vatten, metanol, etanol, klorofyll och bensen
Smältpunkt 220-228 °C (428–442 °F) °C
Faror
Huvudfara (T)
LD50 285 mg/kg (mouse, i.v.)

280 mg/kg (rat, i.v.)

12,5 mg/kg (rabbit, i.v.)
SI-enheter & STP används om ej annat angivits

Psilocybin, summaformel C12H16N2HPO4, är ett aktivt ämne i psykedeliska svampar som tillhör gruppen tryptaminer. Ruset från psilocybin sägs till stor del likna ett LSD-rus, största skillnaden är att det är kortare, omkring sex timmar.

Toleransen byggs upp fort. Om användande är mer än en gång i veckan kan detta leda till att drogens effekter blir betydligt svagare.[1]

De receptorer som påverkas är serotoninreceptorer vilka är de samma som påverkas av många psykedeliska droger, bland annat LSD och meskalin.

Egentligen är det inte själva psilocybinet som påverkar den som tagit drogen utan en liknande molekyl kallad psilocin vilken är en metabolit (nedbrytningsprodukt) av psilocybin.

Psilocybin är en traditionell drog som är integrerad i religiösa ceremonier i Europa, Syd- och Mellanamerika. Det finns arkeologiska bevis för att svampar som innehåller psilocybin användes redan 7000-9000 år före Kristus i Saharas öken i sydöstra Algeriet.[2] 6000 år gamla bildtecken, nära den Spanska staden Villar del Humo, illustrerar flera svampar som har blivit identifierade som Psilocybe hispanica, en svampart som är lokal för området och tillhör de svampar som innehåller Psilocybin.[3] Arkeologiska fynd i Mexiko, även en så kallad mayaindiansk "svampsten" i Guatemala har också blivit tolkad av vissa som bevis för rituell och ceremoniell användning av psykedeliska svampar i mayaindiansk och aztekisk kultur.[4]

År 1957 beskrev R. Gordon Wasson de psykedeliska visioner som han hade upplevt i "Seeking the Magic Mushroom", en artikel som blev publicerad i den Amerikanska veckotidningen Life.[5] Senare samma år följde den franska mykologen Roger Heim, som identifierade ytterligare arter i släktet Psilocybe.[6] Heim kultiverade dessa svampar i Frankrike, och skickade prover för analys till den kända kemisten Albert Hofmann. Hofmann var en Schweizisk kemist anställd av det multinationella farmakologiska företaget Sandoz (nu Novartis). Hofmann, som år 1938 hade skapat LSD, ledde en forskargrupp som isolerade och identifierade de psykoaktiva ämnena i Psilocybe mexicana.[7]

Substansen är narkotikaklassad och ingår i förteckning P I i 1971 års psykotropkonvention, samt i förteckning I i Sverige, vilket innebär "narkotika som normalt inte har medicinsk användning".[8] Sedan 1999 är även svampar som innehåller psilocybin narkotikaklassade i Sverige.

Effekter[redigera | redigera wikitext]

Psilocybin upptas oralt sen bryts det ner av den metaboliska enzymer i magen och omvandlas då till det aktiva ämnet psilocin. Effekterna börjar kännas av efter 15-45 minuter, beroende på vilket sätt svampen förtärs. Illamående kan uppstå, men det går oftast över i takt med att drogen tas upp mer av kroppen. Kräkningar kan förekomma; det är helt beroende på vem som brukar drogen.

Modern forskning[redigera | redigera wikitext]

Nästan all forskning som har skett på psilocybin skedde under 1960-talet. Forskningen stoppades generellt samtidigt som preparatet blev klassat som narkotika.[9]

De senaste åren har enstaka forskningsprojekt återigen tillåtits i USA. Målsättningen med de forskningsprojekt som har tillåtits har varit att samla grundkunskap som på sikt kan leda till nya läkemedel.

I en studie publicerad 2008 lät forskare från Johns Hopkins-universitetet i Maryland, USA, 36 frivilliga försökspersoner ta psilocybin under kontrollerade omständigheter. Majoriteten av försökspersonerna kände fortfarande välbefinnande 14 månader senare. Utöver religiösa upplevelser konstaterades också lyckokänslor.[10]

En majoritet beskrev också den tiden som en av de mest meningsfulla och andliga perioderna i livet, enligt Roland Griffiths, professor på institutionen för psykiatri, beteendevetenskap och neurovetenskap.

Resultatet av den kliniska studien publicerades i Journal of Psychopharmacology.

En undersökning där 51 personer deltog visade på att en stor dos av psilocybin efterlämnade en kraftig och bestående personlighetsförändring hos 60 % av de medverkande försökspersonerna.[11]

Omfattande icke-kliniskt underlag och nya studier visar på att psilocybin kan vara effektivt vid behandling av migrän, dels för att avbryta en period av migränanfall och dels för att förlänga symptomfria perioder.[12][13]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Ogame K, Nicholas LG (2006). Psilocybin Mushroom Handbook: Easy Indoor and Outdoor Cultivation. http://books.google.se/books?id=HJJmJYCl3HsC&pg=PA164&redir_esc=y#v=onepage&q&f=false. Läst 17/08 2014 
  2. ^ GIORGIO SAMORINI (2009). THE OLDEST REPRESENTATIONS OF HALLUCINOGENIC MUSHROOMS IN THE WORLD (SAHARA DESERT, 9000 – 7000 B.P.). http://www.artepreistorica.com/2009/12/the-oldest-representations-of-hallucinogenic-mushrooms-in-the-world-sahara-desert-9000-%E2%80%93-7000-b-p/. 
  3. ^ P. Akers, Brian; Ruiz, Juan Francisco; Piper, Alan (2011). A Prehistoric Mural in Spain Depicting Neurotropic Psilocybe Mushrooms?. http://link.springer.com/article/10.1007%2Fs12231-011-9152-5. 
  4. ^ Stamets. 1996. Sid. ss.11 
  5. ^ Wasson RG (13 maj 1957). ”Seeking the magic mushroom”. Life (Time inc.) (101-20.). http://books.google.se/books?id=Jj8EAAAAMBAJ&pg=PA101&redir_esc=y#v=onepage&q&f=false. 
  6. ^ Heim R (1957). ”Notes préliminaires sur les agarics hallucinogènes du Mexique”. Revue de Mycologie: sid. 58-79. 22(1). 
  7. ^ Psilocybin, ein psychotroper Wirkstoff aus dem mexikanischen Rauschpilz Psilocybe mexicana Heim”. Experientia. 1958. doi:http://link.springer.com/article/10.1007%2FBF02159243. 107-9. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/13537892. 
  8. ^ Läkemedelsverkets föreskrifter (LVFS 1997:12) om förteckningar över narkotika, konsoliderad version t.o.m. LVFS 2010:1
  9. ^ Griffiths RR (2010). Grob CS. red. ”Hallucinogens as medicine”. Scientific American "303": sid. 77-9. doi:http://www.nature.com/scientificamerican/journal/v303/n6/full/scientificamerican1210-76.html. http://csp.org/psilocybin/SciAmHallucinogens201012.pdf. 
  10. ^ Griffiths, Roland R; Richards, William A; Johnson, Matthew W; McCann, Una D.; Jesse, Robert (2008). ”Mystical-type experiences occasioned by psilocybin mediate the attribution of personal meaning and spiritual significance 14 months later” (på en). Journal of Psychopharmacology. doi:10.1177/0269881108094300. http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC3050654/. Läst 3 juni 2015. 
  11. ^ ”Single dose of 'magic mushrooms' hallucinogen may create lasting personality change, study suggests”. 29 september 2011. http://www.sciencedaily.com/releases/2011/09/110929074205.htm. 
  12. ^ ”Hallucinogenic Treatment of Neuro-Vascular Headaches”. ClusterBusters. http://www.clusterbusters.com. Läst 22 september 2006. 
  13. ^ Mark Honigsbaum (2005-08-02). ”Headache sufferers flout new drug law - Calls for clinical trials and rethink of legislation as patients claim that magic mushrooms can relieve excruciating condition”. The Guardian. http://www.maps.org/sys/nq.pl?id=571&fmt=page. Läst 22 september 2006.  [reprint by Multidisciplinary Association for Psychedelic Studies]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]