Hoppa till innehållet

Halsbandsbarbett

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Psilopogon auricularis)
Halsbandsbarbett
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningHackspettartade fåglar
Piciformes
FamiljAsiatiska barbetter
Megalaimidae
SläktePsilopogon
ArtHalsbandsbarbett
P. auricularis
Vetenskapligt namn
§ Psilopogon auricularis
Auktor(Robinson & Kloss, 1919)
Synonymer
Megalaima auricularis
Megalaima franklinii auricularis
Psilopogon franklinii auricularis

Halsbandsbarbett[2] (Psilopogon auricularis) är en fågel i familjen asiatiska barbetter inom ordningen hackspettartade fåglar.[3]

Utseende och läte

[redigera | redigera wikitext]

Halsbandsbarbetten är en 22,5 cm lång knubbig grön barbett, ofta med blå eller till och med violett anstrykning, framför allt på vingarna. Den har vidare rött på panna och nacke, medan hjässan och strupen är båda gyllengula. Jämfört med något större guldstrupig barbett har den mindre rött i nacken, lila anstrykning på örontäckarna, guldgult på hela strupen och, som namnet avslöjar, ett tunt svart halsband från bakre delen av ögonbrynsstrecket runt ansiktet. Vidare är buken mindre gul och ett smalt vitt gulvitt band syns tvärs över hjässans mitt. Lätet är dåligt känd och verkar vara svårt att skilja från guldstrupig barbett, ett ihåligt "ko-wooo" som upprepas regelbundet.[4]

Utbredning och systematik

[redigera | redigera wikitext]

Fågeln förekommer enbart i sydöstra Laos och södra Vietnam.[3] Tidigare betraktades den som underart till guldstrupig barbett och vissa gör det fortfarande,[5] men urskiljs numera som egen art baserat på skillnader i utseende och genetik.[6] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Släktestillhörighet

[redigera | redigera wikitext]

Arten placerades tidigare liksom de allra flesta asiatiska barbetter i släktet Megalaima, men DNA-studier visar att eldtofsbarbetten (Psilopogon pyrolophus) är en del av Megalaima. Eftersom Psilopogon har prioritet före Megalaima, det vill säga namngavs före, inkluderas numera det senare släktet i det förra.[7][8]

Levnadssätt

[redigera | redigera wikitext]

Halsbandsbarbetten hittas i bergsskogar, både städsegröna och fuktiga lövfällande, ofta vid branta raviner och brutna sluttningar. Inget är känt om dess häckningsbeteende, ej heller om födan annat än att en individ noterats ha en cikada i näbben.[4]

Arten har ett rätt begränsat utbredningsområde men beståndet anses stabilt. Internationella naturvårdsunionen IUCN listar den som livskraftig (LC).[1]

  1. ^ [a b] Birdlife International 2014 Psilopogon auricularis Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ BirdLife Sverige (2021) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b] Gill, F & D Donsker (Eds). 2016. IOC World Bird List (v 6.4). doi : 10.14344/IOC.ML.6.4.
  4. ^ [a b] del Hoyo, J., N. Collar, and G. M. Kirwan (2020). Necklaced Barbet (Psilopogon auricularis), version 1.0. In Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie, and E. de Juana, Editors). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.gotbar3.01
  5. ^ Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
  6. ^ den Tex, R. J., and J. A. Leonard (2013) A molecular phylogeny of Asian barbets: speciation and extinction in the tropics. Molecular Phylogenetics and Evolution 68: 1–13.
  7. ^ Den Tex, Robert-Jan; Leonard, Jennifer A (2013). ”A molecular phylogeny of Asian barbets: Speciation and extinction in the tropics”. Molecular Phylogenetics and Evolution 68 (1): sid. 1–13. doi:10.1016/j.ympev.2013.03.004. PMID 23511217. 
  8. ^ Ericson, Per G. P. (1 maj 2012). ”Evolution of terrestrial birds in three continents: biogeography and parallel radiations” (på engelska). Journal of Biogeography 39 (5): sid. 813–824. doi:10.1111/j.1365-2699.2011.02650.x. ISSN 1365-2699. http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1111/j.1365-2699.2011.02650.x/abstract. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]