Violett

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Violett är den av de traditionella sju spektralfärgerna som har den kortaste våglängden. Namnet kommer sannolikt från färgen hos violer. I dagligt tal används idag färgordet lila som ungefär synonymt med violett,[1] och tendensen är att ordet violett blir allt ovanligare.[2]

Violett i färgspektrum[redigera | redigera wikitext]

Ett sätt att dela upp färgspektrum
Färg  Våglängd [3]
(nm)
Frekvens
(THz)
Röd 625–740 480–405
Orange 590–625 508–480
Gul 565–590 531–508
Grön 520–565 577–531
Cyan * 500–520 600–577
Blå * 435–500 690–600
Violett 380–435 789–690
* Newtons sjudelade spektrum inkluderade
”blått” och ”indigo”, som kan ha motsvarat
”cyan” respektive ”blått” i tabellen.[4]

Våglängdsangivelserna för olika färgområden i spektrum varierar mellan olika källor, ett exempel visas i boxen härintill. I normala fall är det dock en blandning av olika våglängder som får oss att se en färg.[5] Elektromagnetisk strålning med kortare våglängd än hos violett kallas ultraviolett och ger inte upphov till synintryck. Gränsen mellan violett och ultraviolett anges i olika källor till mellan 380 och 425 nanometer.[6] Rödvioletta färger ("purpurområdet") finns inte med i färgspektrum och kan alltså inte åstadkommas genom någon enskild strålningsvåglängd (monokromatiskt ljus).[5]

Historik och användning[redigera | redigera wikitext]

Under medeltiden kallade man violetta färger för bruna.[7] Det lever kvar i namn som till exempel brunkulla och brunört.

Violett som webbfärg[redigera | redigera wikitext]

Violett som HTML-färg (X11)
— Färgkoordinater —
HTML-färgnamnDarkViolet
HEX#9400D3
RGBB (R, G, B)(148, 0, 211)
CMYKH (C, M, Y, K)(29,9, 100, 0, 17,3)
HSV (H, S, V)(282,1°, 100 %, 41,4 %)
B: Normaliserat till [0–255] (byte)
H: Normaliserat till [0–100] (hundra)

Bland HTML-färgerna för webbanvändning finns flera som kallas violett, koordinaterna för en av dem visas i boxen nedan.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sivik, Lars; Hård, Anders (1984). Namn på färger. Stockholm: Färginstitutet Färgrapport 24. sid. 20-21 
  2. ^ Susanne Vejdemo (2016). ”Vart tog alla färger vägen?”. Språktidningen (2): sid. 18-27. 
  3. ^ Spectral Colors HyperPhysics, Department of Physics and Astronomy, Georgia State University. Läst 28 augusti 2016. Arkiverad 24 maj 2016 hämtat från the Wayback Machine.
  4. ^ Waldman, Gary (2002) (på engelska). Introduction to Light: The Physics of Light, Vision, and Color. Courier Corporation, Dover Publications. sid. 193. ISBN 9780486421186. https://books.google.se/books?id=PbsoAXWbnr4C&pg=PA195&lpg=PA195&dq=gary+waldman+cyan+indigo. Läst 28 augusti 2016  Arkiverad 28 augusti 2016 hämtat från the Wayback Machine.
  5. ^ [a b] Fridell Anter, Karin (2014). ”Att begripa begreppen”. i Fridell Anter, Karin; Klarén, Ulf. Färg & Ljus för människan - i rummet. Stockholm: Svensk Byggtjänst. sid. 78 
  6. ^ Elert, Glenn. ”Color - The Physics Hypertextbook”. physics.info. Arkiverad från originalet den 19 augusti 2016. https://web.archive.org/web/20160819205826/http://physics.info/color/. Läst 6 augusti 2016. ”(Redovisar åtta alternativa indelningar av färgspektrum, med sex eller sju spektralfärger. Gränsen ultraviolett - violett varierar mellan 380 och 425 nm.)” 
  7. ^ ”Lila, violett och gredelin – därför byter vi ord för färger”. Stockholms Universitet. 8 mars 2017. https://www.forskning.se/2017/03/08/lila-violett-och-zombieordet-gredelin/. Läst 1 oktober 2020.