Violett
Violett är den av de traditionella sju spektralfärgerna som har den kortaste våglängden. Namnet kommer sannolikt från färgen hos violer. I dagligt tal används idag färgordet lila som ungefär synonymt med violett,[1] och tendensen är att ordet violett blir allt ovanligare.[2]
Violett i färgspektrum[redigera | redigera wikitext]
| Ett sätt att dela upp färgspektrum | |||
|---|---|---|---|
| Färg | Våglängd [3] (nm) |
Frekvens (THz) | |
| Röd | 625–740 | 480–405 | |
| Orange | 590–625 | 508–480 | |
| Gul | 565–590 | 531–508 | |
| Grön | 520–565 | 577–531 | |
| Cyan * | 500–520 | 600–577 | |
| Blå * | 435–500 | 690–600 | |
| Violett | 380–435 | 789–690 | |
| * | Newtons sjudelade spektrum inkluderade ”blått” och ”indigo”, som kan ha motsvarat ”cyan” respektive ”blått” i tabellen.[4] | ||
Våglängdsangivelserna för olika färgområden i spektrum varierar mellan olika källor, ett exempel visas i boxen härintill. I normala fall är det dock en blandning av olika våglängder som får oss att se en färg.[5] Elektromagnetisk strålning med kortare våglängd än hos violett kallas ultraviolett och ger inte upphov till synintryck. Gränsen mellan violett och ultraviolett anges i olika källor till mellan 380 och 425 nanometer.[6] Rödvioletta färger ("purpurområdet") finns inte med i färgspektrum och kan alltså inte åstadkommas genom någon enskild strålningsvåglängd (monokromatiskt ljus).[5]
Etymologi[redigera | redigera wikitext]
Under medeltiden kallade man violetta färger för bruna.[7] Det lever kvar i namn som till exempel brunkulla och brunört.
Historik och användning[redigera | redigera wikitext]
Violett tillhör de tidigaste färger som användes av människan, och har återfunnits i forntida fyndplatser som grottorna i Altamira. [8]
I det forntida Egypten tillverkades violett färg av en blandning av saften från Mullbärssläktets löv med gröna druvor. I det antika Romerska riket var purpur (eller violett) färgen för kejsare, rött soldaters färg, vitt prästerskapets, och svart den färg som bars av hantverkare och konstnärer.[9]
Under medeltiden associerades violett fortsatt med kungligheter, men blev nu även kyrkans färg. Från 1100-talet avbildades jungfru Maria i medeltidens Europa i blå mantel, som ibland blev violett eller lila, och färgen blev sedan associerad med kyrkan. Violett och olika nyanser av lila användes för olika typer av präster inom Katolska kyrkan, och sedan även i professorers kåpor, då de designade sina ämbetsdräkter efter prästerskapets.
De mest populära (och helt könsneutrala) färgerna under 1300-talet var rött, brunt (violett) och blått: ju klarare och intensiv färg, dess mer exklusiv var den, medan blekare och mer urvattnade nyanser var billigare.[10]
Flera protestantiska ideologer under reformationen, som Jean Calvin och Philip Melanchthon kritiserade de färggranna katolska kyrkorna och kritiserade rött, purpur och lila, som bars av det katolska prästerskapet, och i förlängningen även andra färgglada färger, som ett tecken på den katolska kyrkans lyx och därmed synd och mänsklig fåfänglighet, och förespråkade istället svart som en ödmjukt anspråkslös färg.[11]
Violett tillhörde en av de få färger som användes utöver svart under renässansens så kallade spanska modeperiod 1550-1620, när svart i övrigt totalt dominerade modet. Det blev sedan en populär modefärg under 1600-talet. Den användes fortsatt under 1700-talets rokoko, utan att tillhöra de vanligaste färgerna.
När syntetiska färger uppfanns under 1800-talet blev violett, som tidigare hade varit en mycket dyrbar och därför sällsynt färg, billigare och mer tillgänglig, och färgen kom att bli en av de mest populära modefärgerna under viktoriansk tid. Violett ansågs vara en melankolisk och känslig färg, och dess symbolik uppskattades under romantikens era då sådana känslor idealiserades, och violett användes också till lättare sorgdräkt. Den så kallade malvafärgen blev berömd som en av de första syntetiska modefärgerna under 1850-talet.[12]
Violett som webbfärg[redigera | redigera wikitext]
| Violett som HTML-färg (X11) | |
| — Färgkoordinater — | |
|---|---|
| HTML-färgnamn | DarkViolet |
| HEX | #9400D3 |
| RGBB (R, G, B) | (148, 0, 211) |
| CMYKH (C, M, Y, K) | (29,9, 100, 0, 17,3) |
| HSV (H, S, V) | (282,1°, 100 %, 41,4 %) |
| B: Normaliserat till [0–255] (byte) H: Normaliserat till [0–100] (hundra) | |
Bland HTML-färgerna för webbanvändning finns flera som kallas violett, koordinaterna för en av dem visas i boxen nedan.
Se även[redigera | redigera wikitext]
Galleri[redigera | redigera wikitext]
-
Amatista Laye 2
-
- Crocus -
-
Rafael - Ressurreição de Cristo (detalhe - anjo)
-
Musée Fabre expo. Jean Ranc48 Ranc Jean infant Charles
-
Fashion plate June 1851
.jpg)
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ Sivik, Lars; Hård, Anders (1984). Namn på färger. Stockholm: Färginstitutet Färgrapport 24. sid. 20-21
- ^ Susanne Vejdemo (2016). ”Vart tog alla färger vägen?”. Språktidningen (2): sid. 18-27.
- ^ Spectral Colors HyperPhysics, Department of Physics and Astronomy, Georgia State University. Läst 28 augusti 2016. Arkiverad 24 maj 2016 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ Waldman, Gary (2002) (på engelska). Introduction to Light: The Physics of Light, Vision, and Color. Courier Corporation, Dover Publications. sid. 193. ISBN 9780486421186. https://books.google.se/books?id=PbsoAXWbnr4C&pg=PA195&lpg=PA195&dq=gary+waldman+cyan+indigo. Läst 28 augusti 2016 Arkiverad 28 augusti 2016 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ [a b] Fridell Anter, Karin (2014). ”Att begripa begreppen”. i Fridell Anter, Karin; Klarén, Ulf. Färg & Ljus för människan - i rummet. Stockholm: Svensk Byggtjänst. sid. 78
- ^ Elert, Glenn. ”Color - The Physics Hypertextbook”. physics.info. Arkiverad från originalet den 19 augusti 2016. https://web.archive.org/web/20160819205826/http://physics.info/color/. Läst 6 augusti 2016. ”(Redovisar åtta alternativa indelningar av färgspektrum, med sex eller sju spektralfärger. Gränsen ultraviolett - violett varierar mellan 380 och 425 nm.)”
- ^ ”Lila, violett och gredelin – därför byter vi ord för färger”. Stockholms Universitet. 8 mars 2017. https://www.forskning.se/2017/03/08/lila-violett-och-zombieordet-gredelin/. Läst 1 oktober 2020.
- ^ Phillip Ball (2001), Bright earth- Art and the Invention of Colour, p. 84
- ^ Olson, Kelly (May 8, 2017). Masculinity and Dress in Roman Antiquity. Abingdon, Oxon; New York : Routledge, [2017] | Series: Routledge monographs in classical studies: Routledge. pp. 90–100. doi:10.4324/9781315678887. ISBN 978-1-315-67888-7.
- ^ Andersson, Eva, Kläderna och människan i medeltidens Sverige och Norge, Historiska institutionen, Göteborgs universitet, Diss. Göteborg: Göteborgs universitet, 2006, Göteborg, 2006, s. 142–196, 260–301 (95 sidor) Elektronisk resurs: https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/16894/5/gupea_2077_16894_5.pd
- ^ Michel Pastoureau, Noir – Histoire d'une couleur
- ^ Garfield, S. (2000). Mauve: How One Man Invented a Colour That Changed the World. Faber and Faber, London, UK. ISBN 978-0-571-20197-6.
| |||||||||||
| |||||