Psykisk kris

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Psykisk kris är ett miljö- eller situationsbetingat inre tillstånd till följd av en negativ och omvälvande händelse. En psykisk kris utlöser stressreaktioner och kan mynna ut i mer bestående psykiska tillstånd.

De individuella skillnaderna är stora i fråga om psykiska krisers processer. Den psykiska "normalkrisen" kännetecknas dock av följande moment:

  • Individen upplever att ett viktigt behov är starkt hotat.
  • Den krisdrabbades självbild är på väg att rasa.
  • Den drabbade kan känna stark ångest. Dessutom får man ofta smärtor och andra psykosomatiska reaktioner.
  • Den krisdrabbade behöver hjälp.

Man kan även säga att en psykisk kris är ett psykiskt kristillstånd som man sägas befinna sig i då man råkat in i en sådan livssituation att ens tidigare erfarenheter och inlärda reaktionssätt inte är tillräckliga för att man skall förstå och psykisk bemästra den aktuella situationen. Fyra delar som är avgörande faktorer för att man kommer in i en psykisk kris: 1. Veta vilken den utlösande situationen är. 2. Vilken inre, privat betydelse det inträffade har för vederbör. 3. I vilken aktuell tidsperiod man befinner sig i 4. Vilka sociala förutsättningar man har och därmed vilken familjesituation man har. [1]

Psykiska kriser kan uppstå vid stora omskakande moment i en persons liv som till exempel dödsfall av en familjemedlem eller vän, att man blir utsatt för ett brott eller om man går igenom en skilsmässa.

Krisens faser[redigera | redigera wikitext]

För att komma ut ur en psykisk kris så bör personen enligt den psykodynamiska modellen gå igenom fyra faser. Dock är det inte nödvändigt enligt andra psykologiska modeller.Faserna beskrivs ofta som de följer efter varandra i en bestämd ordning, men i verkliga livet svänger faserna väldigt mycket fram och tillbaka. Den ena börjar inte när den andra slutar utan ofta sker övergången gradvis. Den drabbade märker ofta inte att den har gått över i en fas. Faserna går över i varandra och det är också vanligt man kan komma tillbaka till faser t.ex. komma tillbaka till chockfasen fastän man har börjat bearbeta det som har hänt. Men då brukar man bara vara inne i den fasen en kortare period. Ibland kan känslor som hör till nyorienteringsfasen finnas i reaktionsfasen. Det är som om tiden inte uppför sig riktigt som vanligt i krisreaktioner. Våra känslor har inga speciella tider som dem kommer och går. De bara finns där och kommer och går som dem vill. [2]


Chock[redigera | redigera wikitext]

Den inledande fasen kallas för chockfasen. Den kännetecknas av upprördhet och förtvivlan. Den drabbade kan också regrediera till ett barnsligt beteende. Den drabbade förnekar också ofta det som har skett.Ofta kännetecknas fasen av upprördhet och förtvivlan, man har kommit in i chock.[3]Chock innebär inte att man har tappat förståndet, utan chocken bedövar de känslor som man inte kan stå ut med och det gör att människan handlar meningsfullt. Ofta beskrivs chockfasen som en overklig känsla. Inte är inte ovanligt att man regredierar under den här tiden (man går tillbaka till barnsligt beteende). Det händer också att personer i kris försvarar sig med någon form av förnekande. Förlusten är så smärtsam att det är omöjligt att släppa fram allt som hänt med en gång. Personen utsätts både för fysisk och psykisk stark stress. Kroppen kar reagera med frossa, illamående, muskelspänningar, yrsel och huvudverk. [4]

Reaktion[redigera | redigera wikitext]

Under den andra fasen, reaktionsfasen, blir förlusten lättare att ta till sig. Sorgen är djup och detta ger kroppsliga symtom som tappas aptit och dålig sömn. Man kan säga att chockfasen dämpar känslorna och att reaktionsfasen låter dem komma ut. Olika känslor av overklighet, förändrad tidsuppfattning, enorm trötthet, koncentrationssvårigheter, inlärningssvårigheter, rastlös, känna skuld och skam kommer och går allt eftersom.[5] Det finns risk för missbruk av tabletter och alkohol för att förhindra dessa uppkommande känslor. Personer går ofta in i reaktionsfasen så snart första delen av chockfasen har gått över (vilket kan vara allt från någon timme till några dygn), och kan fortsätta i flera månader.[4]

Bearbetning[redigera | redigera wikitext]

Så småningom lättar reaktionsfasen och det blir möjlig att bearbeta upplevelser och känslor, att reflektera lite mer konstruktivt. Bearbetningsfasen har då börjat. Nu börjar personen inse vad den har varit med om och börjat få ett litet perspektiv på det som hänt. Vänner är nu ett stort stöd som kommer vara mycket viktigt för att man som person ska bli bättre.[4] Under Bearbetningsfasen kommer du kanske återuppleva starka minnesbilder från de trauman som du varit med om. Detta kan kännas skrämmande men detta är bara bra för då kommer du kunna bearbeta det på ett lättare sätt, exempel genom att prata om det som du varit med om. Ofta är det svårt att a sig igen denna fas eftersom det man varit med om har tagit så hårt på själen.[6]

Nyorientering[redigera | redigera wikitext]

I nyorienteringsfasen finns sorgen fortfarande kvar som ett smärtsamt minne. Minnena kan återkomma på ett ögonblick men dessa tankar dominerar och har inte övertag över livet längre. Istället har förmågan att glädjas kommit tillbaka, även om själva förlusten inte är ”glömd”. Man har börjat se världen genom nya ögon har äntligen lyckats få fram det positiva med att leva. [7] Ofta har personer svårt att komma till den här fasen för det är så svårt ta sig igenom bearbetningsfasen.[8]

Kris är ingen sjukdom[redigera | redigera wikitext]

I samband med sorg och efter besked som svåra sjukdomstillstånd finns det oftast en känsla av tomhet, ensamhet, övergivenhet och vanmakt hos den drabbade. En krisreaktion är inte något sjukdomstillstånd utan en normal reaktion på kroppen. Många känner en rädsla för att man ska bli psykisk sjuk eftersom man mår så dåligt. Krisen kan vara en smärtsam erfarenhet, men krisreaktionen är ett tillstånd som i grunden är friskt eller normalt för kroppen. Många menar att kriser är en förutsättning för utveckling och mognad. Ofta blir inte livet precis som det var innan händelsen som utlöste krisen. Ofta får den drabbade en annan syn på livet. Vissa saker blir viktigare och mer värdefulla är andra och andra saker blir mindre viktiga. Livet blir inte nödvändigtvis sämre. Många har gått vidare och säger att livet, trots allt, har fått ett nytt innehåll som på många sätt känns bra. [2]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Johan Kullberg, Kris och utveckling, Sättning Bonniers Fotosätteri, 1992,s.15-17
  2. ^ [a b] http://www.1177.se/Vastra-Gotaland/Tema/Psykisk-halsa/Diagnoser-och-besvar/Barn-och-unga/Att-hamna-i-kris1/?ar=True
  3. ^ http://www.fosterdod.fi/svenska/svenska/livet_fran_och_med_nu/krisens_faser/chockfasen/
  4. ^ [a b c] Martin Levander, Cornelia Sabelström Levander, Psykologi 1+2a, Lettland, 2012, 243
  5. ^ http://www.fosterdod.fi/svenska/svenska/livet_fran_och_med_nu/krisens_faser/reaktionsfasen/
  6. ^ http://www.fosterdod.fi/svenska/svenska/livet_fran_och_med_nu/krisens_faser/bearbetningsfasen/
  7. ^ Martin Levander, Cornelia Sabelström Levander, Psykologi 1+2a, Lettland, 2012, 244
  8. ^ http://www.boj.se/?c=3&pg=15