Råttgift
Råttgift är ett gift som används för att döda råttor och andra gnagare, det innehåller ofta ett antikoagulerande ämne.
Allmänt
[redigera | redigera wikitext]Råttgift är en metod för bekämpning av gnagare. I Sverige måste hantering ske av professionella personer och råttgiftet måste vara godkänt av Kemikalieinspektionen. Eftersom det finns risker med att använda kemikalierna bör metoden bara användas som en sista utväg. Gnagarna som får i sig giftet dör inom några dagar, ibland inom några timmar eller snabbare beroende på vilken typ av kemikalier som används.[1]
Effekter
[redigera | redigera wikitext]Ett klassiskt råttgift är warfarin och ger upphov till inre blödningar. Djuret blir törstigt och söker efter vatten att dricka. Slutligen dör djuret av blodförlust. Var det dör någonstans går inte att styra och många hus med kadaverlukt vittnar om denna problematik.[2]
Många råttor har utvecklat tolerans mot första generationens antikoagulantia och man behöver därför använda de mer potenta andra generationens antikoagulantia som brukar gå under beteckningen superwarfariner. Ett exempel är Difenakum.[3]
Förgiftning hos människor, djur och i natur
[redigera | redigera wikitext]Råttgift innehåller ämnen som kan vara skadliga för människor, djur och natur.[1] Vid intag av råttgift är behandling med tarmtömning möjlig. Man kan även använda aktivt kol för att förhindra upptag. Motmedel vid förgiftning är vitamin K, innan man sätter in det bör man dock uppskatta graden av förgiftning med upprepade blodprover där man kontrollerar PK.[4]
Se även
[redigera | redigera wikitext]Referenser
[redigera | redigera wikitext]- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Rodenticide, tidigare version.
- 1 2 ”Rått- och musmedel”. www.kemi.se. https://www.kemi.se/lagar-och-regler/lagstiftningar-inom-kemikalieomradet/bekampningsmedel/biocider/vanliga-typer-av-biocidprodukter/ratt--och-musmedel. Läst 17 juli 2026.
- ↑ ”Råttor och möss anpassar sig – svåra att bekämpa”. Sydsvenska Dagbladet. 21 juni 2026. https://www.sydsvenskan.se/sverige/rattor-och-moss-anpassar-sig-svara-att-bekampa/. Läst 21 juni 2026.
- ↑ ”Distribution and frequency of Vkorc1 polymorphisms in house mice”. Society of Chemical Industry (SCI). 21 april 2026. https://scijournals.onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1002/ps.70833?af=R. Läst 21 juni 2026.
- ↑ Läkemedelsboken 2011-2012, s 67,