Hoppa till innehållet

R. John Ellis

Från Wikipedia
R. John Ellis
Född12 februari 1935 ​eller ​1935[1]
Medborgare iStorbritannien
Utbildad vidKing's College London
SysselsättningBiolog[1], biokemist[1], universitetslärare, forskare[1]
ArbetsgivareUniversity of Warwick
Utmärkelser
Gairdner Foundation International Award (2004)
Clarivate Citation Laureates (2007)[2]
Croonian Medal and Lecture (2011)
Fellow of the Royal Society
Redigera Wikidata

Reginald John Ellis, född den 12 februari 1935, är en brittisk biokemist vid Warwickuniversitetet i Coventry. Tillsammans med Arthur Horwich har han upptäckt, undersökt och beskrivit de så kallade chaperonerna, proteiner som hjälper andra proteiner att vecka sig. Han inledde sin akademiska karriär på King's College i London och har även varit knuten till bland annat Oxfords universitet och University of Aberdeen.

Biografi

[redigera | redigera wikitext]

Ellis utbildades vid Highbury Grammar School, London och studerade sedan vid King's College London där han tog en kandidatexamen 1956 och doktorsexamen 1960 på doktorandforskning om transamineringsenzymologi under handledning av professor D. D. Davies.

Karriär och vetenskapligt arbete

[redigera | redigera wikitext]

Ellis blev vetenskaplig ledare vid ARC (Agriculture Research Council) Unit of Plant Physiology, Imperial College, University of London, 1959–61 och ARC forskningsstipendiat vid Institutionen för biokemi på University of Oxford, 1961–64. Han arbetade där med reglering av bakteriell sulfatreduktion under professor C. A. Pasternak.

År 1964 började Ellis på University of Aberdeen som föreläsare vid institutionen för botanik, men flyttade till dess institution för biokemi 1968 efter en gästprofessur vid University of Toronto 1967.

År 1970 flyttade Ellis till den nyöppnade institutionen för biologiska vetenskaper vid University of Warwick som universitetslektor och grundande chef för Chloroplast Research Group. Han har därefter fortsatt att arbeta vid Warwick University som föreläsare (från 1973), innehavare av en personlig professur (från 1976) och professor emeritus (från 1996). Han var även gästprofessor vid institutionen för kemi vid University of Oxford från 1996 till 2000. Från 1990 till 2009 organiserade han årliga möten för UK Molecular Chaperone Club vid universiteten i Oxford, Cambridge, London, Bristol, Birmingham och Warwick.

De huvudsakliga resultaten av Ellis’ forskning är

  • 1973: Första identifieringen av en produkt av proteinsyntes av kloroplastribosomer.[3]
  • 1978: Första demonstrationen av in vitro post-translationell proteintransport.[4]
  • 1980: Första demonstrationen av bindningen av en chaperon till en nyligen syntetiserad polypeptid.[5]
  • 1987: Formulering av det allmänna begreppet molekylär chaperonfunktion.[6]
  • 1988: Upptäckten av chaperoninerna.[7]
  • 2000: Första demonstrationen att makromolekylär trängsel påverkar proteinveckning och aggregering.[8]

Bibliografi i urval

[redigera | redigera wikitext]

Ellis är författare till How Science Works: Evolution.[9]

Utmärkelser och hedersbetygelser

[redigera | redigera wikitext]

[Redigera Wikidata]

Ellis har uppmärksammats genom

  • 1980: Tate & Lyle Award för bidrag till växtbiokemi.
  • 1983: Vald till stipendiat i Royal Society of London för bidrag till kloroplastbiogenes.
  • 1983: Femårigt Senior Research Fellowship från Science and Engineering Research Council för att arbeta med chaperonassisterad proteinmontering.
  • 1986: Vald till ledamot av EMBO, Europeiska molekylärbiologiska organisationen.
  • 1992: Senior Research Fellowship vid St John's College, University of Oxford.
  • 1997: Utnämnd till akademisk gäst i fyra år vid University of Oxford för att arbeta med proteinveckning med professor Chris M. Dobson FRS vid kemiska institutionen.
  • 2004: Gairdner Foundation International Award för "grundläggande upptäckter i chaperonassisterad proteinveckning i cellen och dess relevans för neurodegeneration".[10]
  • 2007: Cell Stress Society International Medal för "banbrytande forskning om chaperoninerna".
  • 2011: Croonian Prize Lecture av Royal Society för "banbrytande bidrag till biokemi, molekylärbiologi och även växtvetenskap".
  • 2018: 2019 års hundraårspris från Biochemical Society.[11]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, R. John Ellis, 19 mars 2022.

Noter

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ [a b c d] Tjeckiska nationalbibliotekets databas, NKC-ID: osa20211116210, läst: 8 juni 2022.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] läs online, clarivate.com , läst: 23 september 2023.[källa från Wikidata]
  3. ^ Blair, G. E.; Ellis, R. J. (1973). ”Protein synthesis in chloroplasts. I. Light-driven synthesis of the large subunit of Fraction I protein by isolated pea chloroplasts”. Biochim. Biophys. Acta 319 (2): sid. 223. doi:10.1016/0005-2787(73)90013-0. PMID 5076673. 
  4. ^ Highfield, P. E.; Ellis, R. J. (1978). ”Synthesis and transport of the small subunit of chloroplast ribulose bisphosphate carboxylase”. Nature 271 (5644): sid. 420. doi:10.1038/271420a0. 
  5. ^ Barraclough, R.; Ellis, R. J. (1980). ”Protein synthesis in chloroplasts IX. Assembly of newly-synthesised large subunits into ribulose bisphosphate carboxylase in isolated intact pea chloroplasts”. Biochim. Biophys. Acta 608 (1): sid. 19–31. doi:10.1016/0005-2787(80)90129-x. PMID 7388030. 
  6. ^ Ellis, R. J. (1987). ”Proteins as molecular chaperones”. Nature 328 (6129): sid. 378–9. doi:10.1038/328378a0. PMID 3112578. 
  7. ^ Hemmingsen, S. M.; Woolford, C.; van der Vies, S. M.; Tilly, K.; Dennis, D. T.; Georgopoulos, C. P.; Hendrix, R. W.; Ellis, R. J. (1988). ”Homologous plant and bacterial proteins chaperone oligomeric protein assembly”. Nature 333 (6171): sid. 330–334. doi:10.1038/333330a0. PMID 2897629. 
  8. ^ van den Berg, B.; Wain, R.; Dobson, C. M.; Ellis, R. J. (2000). ”Macromolecular crowding perturbs protein refolding kinetics: implications for protein folding inside the cell”. EMBO J. 19 (15): sid. 3870–3875. doi:10.1093/emboj/19.15.3870. PMID 10921869. 
  9. ^ Ellis, J. (2010) How Science Works: Evolution. Springer, Heidelberg.
  10. ^ R. John Ellis Arkiverad 28 August 2008, awardee of The Gairdner Foundation.
  11. ^ ”2019 Winners”. www.biochemistry.org. http://www.biochemistry.org/Awards/2019Winners.aspx.  Arkiverad 9 februari 2019 hämtat från the Wayback Machine. ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 9 februari 2019. https://web.archive.org/web/20190209180240/http://www.biochemistry.org/Awards/2019Winners.aspx. Läst 25 maj 2022. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
  • Web page at School of Life Sciences, University of Warwick.
  • R. John Ellis. How Science Works: Evolution Essay.
  • Lectures on how science works in the context of evolution 1, 2, 3 and 4.
Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=R._John_Ellis&oldid=53954791”