Rabotnitsa

Från Wikipedia
Omslag till Rabotnitsa från 1923.

Rabotnitsa (ryska: ryska: Работница; "Arbetarkvinnan") är en tidskrift som tidigare publicerades i Sovjetunionen och idag i Ryssland. Den fokuserar på kvinnofrågor och är den äldsta tidningen på ryska som fokuserar på kvinnor och familjen. Den grundades 1914 och kom ut för första gången på internationella kvinnodagen, 8 mars, och blev den första socialistiska kvinnotidningen och även den mest vänsterinriktade tidskriften inom området. Rabotnitsas tillkomst har tillskrivits Vladimir Lenin och kvinnor i hans närhet, men han bidrog inte själv till de första sju numren.

Rabotnitsa gjordes om i maj 1917 av bolsjevikpartiet och blev huvudorgan för Zjenotdel, den sovjetiska centralkommitténs kvinnosektion. Senare samma år organiserade tidningens redaktörer den första konferensen för arbetarkvinnor i Petrogradregionen och propagerade för bolsjevikerna i det kommande valet till det nya ryska parlamentet. När den ryska revolutionen utbröt 1917 blev Rabotnitsa den officiella kvinnotidningen för Sovjetunionens kommunistiska parti i Ryssland.

Aktivism[redigera | redigera wikitext]

Rabotnitsa är en av de äldsta ryskspråkiga tidskrifter som helt ägnar sig åt kvinno- och familjefrågor. Tidningens grundläggande målsättning är att förespråka proletär internationalism och internationell solidaritet som ett sätt att motarbeta imperialism. Den förespråkar "social rättvisa, kvinnors frigörelse och världsfred". Tidningens mål var att göra kvinnliga arbetare medvetna om den politiska situationen i Ryssland och att uppmuntra kvinnor att delta i den socialistiska revolutionen. Tidningens redaktion beskrev tidigt om en förändring i förhållanden i hushållen genom en höjning av medvetenheten om kvinnofrågor bland män, samt att man la ansvaret för dåtidens sociala problem på inflytandet från patriarkatet. Rabotnitsa banade vägen för kvinnors möjligheter att "delta i statliga och offentliga frågor och i bygget av kommunismen". Den var ett viktigt verktyg för att göra kvinnliga arbetare medvetna om den tidens politiska verklighet och att få de att närma sig kommunistpartiet. Den bidrog också till att föra ut den leninistiska ideologin om socialistisk revolution.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Chatterjee, Choi (2002). Celebrating women: gender, festival culture, and Bolshevik ideology, 1910–1939. University of Pittsburgh Press. pp. 29–. ISBN 9780822941781.
  • Noonan, Norma C. (2001). Encyclopedia of Russian women's movements. Greenwood Publishing Group. pp. 113–. ISBN 9780313304385.
  • Elwood, R. C. (8 July 2002). Inessa Armand: Revolutionary and Feminist. Cambridge University Press. pp. 117–. ISBN 9780521894210.
  • Catterall, Miriam; Maclaran, Pauline; Stevens, Lorna (2000). Marketing and feminism: current issues and research. Psychology Press. pp. 165, 167, 175–. ISBN 9780415219730. Retrieved 20 July 2011.
  • Pravda, no. 25 (26 January 1933). "J. Stalin To Rabotnitsa". marxists.org.
  • Clements, Barbara Evans (1997). Bolshevik women. Cambridge University Press. pp. 103, 264, 270–. ISBN 9780521599207.
  • McDermid, Jane; Hillyar, Anna (January 1999). Midwives of the revolution: female Bolsheviks and women workers in 1917. Taylor & Francis. pp. 63, 67–. ISBN 9781857286243. Retrieved 20 July 2011.
  • "Rabotnitsa Работница". eastview.com.
  • Pravda, no. 25 (26 January 1933). "J. StalinTo Rabotnitsa". marxists.org.
  • Edmondson, Linda Harriet (2001). Gender in Russian history and culture. Palgrave Macmillan. pp. 158, 160–. ISBN 9780333720783.
  • "Rabotnitsa: The Paradoxical Success of a Soviet Women's Magazine".
  • Ruthchild, Rochelle Goldberg (28 June 2010). Equality & revolution: women's rights in the Russian Empire, 1905–1917. University of Pittsburgh Pre. pp. 190–. ISBN 9780822960669.