Rackare

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Rackaren var bödelns dräng. Han ställde avrättningsplatsen i ordning inför förrättningen, plockade ned de döda som hängts och steglats och grävde ned dem i galgbacken, begravde självmördare i skogen, och om brottet ansågs skamligare kunde han även utdela vissa kroppsstraff (vilket annars en profoss gjorde).[1]

Rackaren användes även för att slakta och flå hästar samt avliva katter och hundar (därav uttrycket flåbuse)[2]. Att rackaren fick slå ihjäl (slakta) hästar hänger samman med att hästen i förkristen tid var helig, något som levt kvar så till vida att ingen slaktare ville åta sig detta arbete. En slaktad häst begravdes eller fick bli liggande eftersom ingen vågade äta köttet.

Rackaren var ofta också den som körde bort stadens avfall på nätterna. Därav ett annat av rackarens många öknamn: nattman,[3] vilket syftade på tidpunkten då avfallshanteringen (eller avlivandet av djur[3]) skulle utföras.

Enligt en kunglig förordning av den 7 november 1760 skulle rackare ha betalt efter en viss taxa till exempel halshuggning 5 daler och "handens avhuggande" 2 daler.[4]

Enligt en förordning från 1729 skulle rackaren begravas som "ärelös" på en plats norr om kyrkan.[4]

Tilläggas kan att uttrycket, "ska vi ta en rackare" i sammanhanget en snaps kommer sig av att då hästslaktaren kom på besök och skulle ha sin slaktarsup serverades denne i ett speciellt spetsglas på ben och fot. Detta glas var enbart till för rackaren som ansågs vara oren och ingen annan drack av det glaset.[5]

I Södra Norrland förekom beteckningen sockenlapp[2] om fast boende same som utförde hästslakt och andra sysslor som bönderna ansåg smutsiga. Sockensamerna behandaldes förhållandevis respektfullt jämfört med stigmatiseringen av och fördomarna mot södra Sveriges rackare, i synnerhet de som rekryterades ur böndernas egna led , eftersom den gruppen rackare ofta hade ett tvivelaktigt förflutet. [6] De flesta rackare rekryterades bland tattare (resandefolk).[7] Sockenlapparna flyttade inte omkring för att finna bete för sina fåtaliga renar, men kunde förflytta sig för att få avsättning för produkterna och för att få uppdrag som hantverkare.[8] Södra Sveriges rackare kallades ofta nattman. Bland hans arbetsuppgifter fanns tömning av latriner och att forsla bort och gräva ned kadaver. Ibland tjänstgjorde han som sotare.

Yrket, som alltid haft mycket låg social status, försvann med dödsstraffets avskaffande och förbättrade rutiner för sanitetshållning i städerna, men orden rackare och rackarunge lever kvar idag som ett skämtsamt och ej nedsättande tillmäle. Även byracka och rackartyg kan härledas till rackare.

Källhänvisningar[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://www.veberod.nu/veberodsbockerna.html
  2. ^ [a b] Nationalencyklopedin, CD-upplagan 2000 rackare (slaktare)
  3. ^ [a b] rackare i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 12 februari 2015.
  4. ^ [a b] http://www.trollhattebygden.se/2-1995.html
  5. ^ http://www.sr.se/sida/artikel.aspx?programid=2068&artikel=808093
  6. ^ http://www.popularhistoria.se/artiklar/sockenlappar/
  7. ^ Ingvar Svanberg, Hästslaktare och korgmakare, Umeå 1999, s 38
  8. ^ lennartlundmark.se