Rallare

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här artikeln handlar om yrkeskåren. För filmen med samma namn, se Rallare (film).
Rallare. Arbete på dubbelspåret mellan Stockholm och Uppsala vid Alsike, ca 1900. Nordiska museet NMA.0036614
"Rallaren" av Sören Niklasson i Hallsberg, 2000.

Rallare var en yrkesterm för anläggningsarbetare, särskilt vid järnvägs- och kraftverksbyggen,[1] så kallade vattenrallare.

Andelen heltidsanställda rallare var begränsad. Det var vanligt att den som "gick på rallen" istället var någon form av lantarbetare som sökte sig till järnvägsbyggen för att få en bättre lön. Arbetet var mycket hårt, riskfyllt och arbetsförhållandena var många gånger mycket svåra. Rallarna inhystes ofta i bristfälliga baracker. Arbetet var riskfyllt, men betalningen var en stark drivkraft för rallarna. När rallarna drog fram mellan samhällen på landsbygden blev de ofta populära bland de unga kvinnorna. Mötet med de bofasta männen blev däremot konfliktfyllt och ledde ofta till slagsmål.

Kända rallare[redigera | redigera wikitext]

Baklängesrallare[redigera | redigera wikitext]

Baklängesrallare kallas den som river upp järnväg,[2] i motsats till rallaren som bygger järnväg.

Övrigt[redigera | redigera wikitext]

  • Rallarslagsmål är ett begrepp för vilt råkurr utan regler.
  • Rallarsving benämns ett slag som utförs genom att man svingar hela armen i en cirkel för att sedan träffa motståndaren med knytnäven i ansiktet.
  • Banverket använde under en tid termen High-tech rallarna om sig själva i sin marknadsföring.[källa behövs]
  • Rallarros fick sitt namn eftersom de ofta växte på banvallarna där rallarna jobbade.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”rallare”. SO. https://svenska.se/so/?id=42091&pz=7. Läst 20 maj 2020. 
  2. ^ ”Baklängesrallare jagar sällsynt spår”. Skånska Dagbladet. 21 november 2010. http://www.skanskan.se/article/20101121/LUND/711219914/1087/skd. Läst 21 november 2010. 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Briandt, Manne (1959). Banbrytare : äventyr och upplevelser under ett 100-årigt järnvägsbyggande i Sverige : upptecknade och berättade. Stockholm: [Manne Briandt]. Libris länk 
  • Briandt, Manne (1956). Rallargärning : hur man bröt väg och drog fram spår för rullande tåg genom Sveriges land : i bilder samlat och berättat. Stockholm: Manne Briandt. Libris länk 
  • Hazelzet, Edith (1993). "Give me swedes and snoose!" : en uppsats om svenska rallares liv och arbete på de nordamerikanska järnvägsbyggena. Groningen: Rijksuniversitetet. Libris länk 
  • Lundh, Gottfrid (1975). En gammal rallares minnen och historier från arbetslivet. Stockholm: Stockholms L S. Libris länk 
  • Med slägga, borr och spett : rallarehistorier och rallarevisor : med 48 bilder och 59 melodier. Stockholm: Björck & Börjesson. 1940. Libris länk 
  • Olls, Bert (1982). Rallaren. Laholm: Settern. Libris länk. ISBN 91-7586-114-3 
  • Rallarminnen. Svenskt liv och arbete, 0348-9310 ; 8. Stockholm: Nordiska mus. 1949. Libris länk 
  • Swahn, Waldemar (1940). Axel Granholm och hans rallare : ödemarkspionjären, järnvägsbyggaren, diktatorn, arbetarvännen. Stockholm. Libris länk 
  • Svanbäck, S. M; Malmback, Herbert (1931). En rallares levnadsminnen. Skrifter / utgivna av Arbetarnas kulturhistoriska sällskap, 99-0560030-2 ; 4. Stockholm: Tiden. Libris länk 
  • Theander, Agge (1993). I rallarnas spår. Narvik: Ofoten museum. Libris länk. ISBN 82-91340-00-5 
  • Utbult, Mats (2009). Vägval och spårbyten : historien om hur rallarna och deras arvtagare i 100 år har arbetat och kämpat för ett bättre liv. Stockholm: SEKO. Libris länk. ISBN 9789188082268 

Rallare i skönlitteraturen[redigera | redigera wikitext]

  • Lindberger, Örjan (1986). Rallaren : en kraftkälla i norsk och svensk arbetardiktning. Karlskorna: Axel Abrahamsons tryckeri. Libris länk 
  • Sandin, Gunnar (2001). ”Nordens cowboys : skönlitterära svenska rallarskildringar”. Spår (Gävle) 2001,: sid. 79-91 : ill. 0283-6483. ISSN 0283-6483.  Libris 8887523