Svarta Björn

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Svarta Bjorn
Kors på Tornehamns rallarkyrkogård som tillskrivits Svarta Björn.

Svarta Björn var en legendarisk norsk kokerska och hushållerska vid bygget av Malmbanan mellan Kiruna och Narvik.[1]

Legenden[redigera | redigera wikitext]

Enligt legenden ska en same ha gett henne namnet på grund av hennes atletiska styrka, svarta hår och mörka ögon. Svarta Björn har med tiden blivit en symbol för Narvik, Ofotbanan och kvinnorna som deltog i arbetet med järnvägsbygget. Hon levde ett hårt liv och avled mycket ung. Det berättas att hon kom i handgemäng med en annan rallarkocka och blev allvarligt skadad. Hon fördes till sjukstugan i Tornehamn där hon avled, möjligen bidrog också tuberkulos till hennes död.

Med tiden har hon blivit närmast legendarisk. En förklaring till berättelsen om Svarta Björn kan vara att hon var en av få kvinnor i en mansdominerad miljö och därvid, av männen omkring henne, till slut kom att ses som en ikon. Ett tidigt bidrag till uppkomsten av legenden är Ernst Didrings bok Malm från 1914,[2] där han i romantiserad form återger berättelsen om Svarta Björn, här en kvinna kallad "Margit", som blev ihjälslagen av en rival som dock inte blev straffad för dråpet, utan endast utvisad till Norge.[3]

Det kan inte med säkerhet fastställas vem denna kokerska var - det kan ha varit flera kvinnor som kallats för Svarta Björn - men sedan 1970-talet har namnet knutits till Anne Rebekka Hofstad från Helgeland.

Anne Rebekka Hofstad[redigera | redigera wikitext]

Anne Rebekka Hofstad föddes 7 april 1878[4] på gården Skjellosen på Offersøy i Tjötta, Helgeland, Norge. Då hon var 4 år flyttade familjen till Brattland i Utskarpen i nuvarande Rana kommun, där hon växte upp. Som 16-åring fick hon arbete i Gildeskål, och kom senare till Sulitjelma. Hon arbetade sedan som tjänsteflicka på Ballstad och i Svolvær, innan hon fick jobb som kokerska vid bygget av Malmbanan mellan Kiruna och Narvik. Som «rallarkocka» hade hon ansvar för matlagning, tvätt och anskaffning av ved och vatten. Hon dog den 19 september 1900[4], enligt Jukkasjärvi dödbok i miliartuberkolos, och begravdes fyra dagar senare på rallarkyrkogården i Tornehamn,[1] dock oklart var.

Den 11 september 1982 placerades där en minnesplakett[5] fäst på en sten från Hofstads hembygd, bekostad av Hofstads släktingar, SJ samt Norske Statsbaner.[6] Plaketten har följande inskription:

Svarta Bjørn som ble en legende
Anne Rebekka Hofstad
Født 7.4.1878. Død på Ofotbanen 19.9.1900.
Denne sten, fra hennes fødested Offersøy i Tjøtta er avduket 1982 som en siste hilsen

På rallarkyrkogården har tidvis ett vitt träkors med inskriptionen Anna – Norge 12/10 -01 (även datumet 10/10-01 har förekommit[3]) tillskrivits Svarta Björn, men avser förmodligen ett barn som dog i späd ålder.[7]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Gust. Dahlebo (25 februari 1972). ”Svarta Björn hette Anna Hoofstad”. Svenska Dagbladet. https://www.svd.se/arkiv/1972-02-25/8. Läst 24 september 2018. 
  2. ^ Didring, 1914
  3. ^ [a b] C.G. (18 mars 1923). ”En "Krigs"-kyrkogård”. Svenska Dagbladet. https://www.svd.se/arkiv/1923-03-18/29. Läst 24 september 2018. 
  4. ^ [a b] ”Riksarkivet - SCB - utdrag ur födelse- döds- och vigselböcker 1860-1949”. Jukkasjärvi dödbok 1900. 1900. https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/A0030445_01121#?c=&m=&s=&cv=1120&xywh=-27%2C1508%2C3104%2C2115. Läst 26 september 2018. 
  5. ^ ”Rallarkyrkogården, Tornehamn”. Kapellet - Kattis kyrkfoton. 14 oktober 2010. http://kapellet.bloggplatsen.se/2010/10/14/3699324-rallarkyrkogarden-tornehamn/. Läst 24 september 2018. 
  6. ^ Claes-Göran Karlsson (11 september 1982). ”Svarta Björn får minnesmärke”. Svenska Dagbladet. https://www.svd.se/arkiv/1982-09-11/17. Läst 24 september 2018. 
  7. ^ Hjalmar Falk (12 mars 1972). ”Genmäle om "Svarta Björn"”. Svenska Dagbladet. https://www.svd.se/arkiv/1972-03-12/10. Läst 24 september 2018. 

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • 1914 - Didring, Ernst. Malm: skildringar nordanfrån. 1 Männen som gjorde det. Stockholm: Bonnier. Libris 37575 
    • 1994 - Didring, Ernst (1994). Malm: männen som gjorde det. En bok för alla, 99-0130108-4 ([Ny utg.]). Stockholm: En bok för alla. Libris 7642441. ISBN 91-7448-774-4 

Filmatiseringar[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Christiansen, Sverre (1987). ”Om Svarta Bjørn”. Årbok for Helgeland 1987(18),: sid. 35-40 : ill.. 0801-4221. ISSN 0801-4221.  Libris 9421415
  • Jaklin, Asbjørn (1999). ”Den mystiske kvinnen på Ofotbanen”. Nordlendinger til tusen : [1] / (1999): sid. 88-101 : ill..  Libris 9347466
  • Johansson, Jan-Erik (1999). Rallarkockan Svarta Björn: legend och verklighet : Rallarkyrkogården (2. rev. uppl.). Kiruna: Rallarfesten. Libris 7453721. ISBN 91-630-7958-5 
  • Klausen, Ann-Kristin (2003). ”Svarta bjørn: rallarkokka, kvinnen, legenden”. Nordnorsk magasin 2003 (26): nr 7/8,: sid. 7-10 : ill.. 0332-6004. ISSN 0332-6004.  Libris 9321566
  • Lidman Hans (1969). ”Svarta Björn”. Under silverbågen : nya vandringar på Nordkalotten (1969): sid. 7-28 : ill..  Libris 9322698
  • Lidman Hans (1973). ”Svarta Björn igen”. Resa in i solen : möte med Nordkalotten (1973 ;): sid. 114-121 : ill..  Libris 9322278
  • Ytreberg, Nils A. (1954) (på nor). Svarta Björn. Oslo: Aschehoug. Libris 1692892