Ralph Wiggum

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ralph Wiggum
The Simpsons-rollfigur
Första framträdande 1.06 - "Moaning Lisa"
Röstskådespelare Nancy Cartwright
Anknytning
Yrke Elev på Springfields grundskola
Information
Kön Man
Ålder 8
Släktingar Föräldrar:
Clancy Wiggum,
Sarah Wiggum

Ralph Wiggum är en återkommande fiktiv rollfigur i den animerad serien Simpsons. Rösten görs av Nancy Cartwright.[1] Ralph är son till Clancy och Sarah och går i samma klass som Lisa Simpson. Matt Groening anser att Ralph ofta har de roligaste replikerna, och anser att hans framgång har kommit genom sina citat.[2]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Ralph Wiggum har en förmåga att jämt och ständigt yttra de mest korkade saker. Hans sämsta ämne i skolan är engelska,[3] och han har sagt att han inte kan läsa.[4] Han har vid ett tillfälle varit tillsammans med Lisa, men detta var emellertid ett misstag, eftersom Lisa bara skickade ett Alla hjärtans dag-kort till honom eftersom han inte hade fått något.[5] Han har uppgivit att han har en katt som heter "Mittens".[6] Inför Presidentvalet i USA 2008 var han Springfields officiella kandidat till president och representerade då både demokratiska och republikanska partiet, med en egen kampanjsajt, wiggumforprez08.com[7] I vissa episoder verkar Ralph ha ett lågt IQ. Det har ofta varit underförstått, och det har aldrig uttryckligen sagts i Simpsons att Ralph har en utvecklingsstörning eller har en hjärnskada. I en flashback har det visat sig att Clancy tappade Ralph i golvet när han var en baby, vilket resulterade att han fick svårt att dricka ur sin nappflaska.[8]

Efter att han en gång såg Bart Simpson naken har uppgivit att han gillar män,[9] i framtiden kommer han vara medlem i bandet "Captain Bart and the Tequila Mockingbirds" tillsammans med Bart.[10] Som ung har medverkat i pojkbandet "Party Posse".[4] Han kommer att klara grundskolan och börja på Springfield High School. När han når slutet av första årskursen klarar han av att klä själv på sig kläderna.[11] Ralph har även jobbat som kåsör på Chicago Tribune[12] och visar ibland en mängd nya kreativa talanger.

Den mest framträdande av dessa talanger som när han spelade George Washington i en skolpjäs, även om han inte följde manuset så fick han publiken att gråta.[5] Han kan också steppdansa,[13] måla,[14] spela piano och sjunga.[15][16] I skolorkestern spelar han triangel eller flöjt.[17]

Ralph har många påhittade vänner, en är pyroman och en annan är leprechaun, och en är valpen Wiggle.[18][19] Han har en talang att hamna i märkliga situationer och har limmat ihop sin axel med sitt öra,[5]. Han är rädd för tandläkare[20] och mörker.[18] Ralph's första framträdande är i avsnittet Moaning Lisa, där han var mycket olika sitt nuvarande utseende och beteende. Den ursprungliga Ralph medverkar också i Sweet Seymour Skinner's Baadasssss Song och Bart's Comet samt i Simpsons Comics #59, vilket innebär att den designen anses numera vara en separat karaktär.

Ralph nuvarande design dök upp i Homer vs. Lisa and the 8th Commandment, och han hade från början en annan röst. Ursprungligen var han tänkt att vara som en barnslig Homer.[21]. Han blev son till Clancy Wiggum först i I Love Lisa,[22] även om efternamnet Wiggum användes i Kamp Krusty. Förnamnet kommer från karaktären Ralph Kramden.[23]Nancy Cartwright gör rösten höjer hon på ögonbrynen.[22]

Ralph är normalt klädd i blå långärmad tröja med krage, ett grått bälte med ett rött spänne och bruna byxor. Ibland har han istället vita eller ljusgrå färgade byxor. Ralphs hår ritas på ett sätt som ska likna en pottklippt frisyr.[24] Han har i en seriebok haft blont hår.[25] I framtiden kommer han ha tjockare och brunt hår.[10] Bandet Bloodhound Gang gjorde en gång en låt som heter "Ralph Wiggum" och vars sångtext enbart består enbart endast av hans repliker.[26]

Engelska citat[redigera | redigera wikitext]

  • "Me fail English? That's unpossible."
  • "My cat's breath smells like cat food."
  • "Your eyes need diapers." (Till Marge, när han ser henne gråta)
  • "Fun toys are fun!"
  • "Hi Super Nintendo Chalmers!"
  • "My daddy shoots people."
  • "My daddy is a cop."
  • "I'm special"
  • "When I grow up I want to be a principal or a caterpillar."
  • "You're scary."
  • "I'm an unicorn!" (med en glasstrut fasttryckt i pannan)
  • "I'm Idaho." (Sagt på en fest där barnen ska vara stater och han har klistrat ett papper på sin mage där det står "Idaho")

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia
  1. ^ Nancy Cartwright
  2. ^ Eric Moro (2007-07-28). ”SDCC 07: The Simpsons Panel”. IGN. http://tv.ign.com/articles/808/808965p1.html. Läst 29 juli 2007. 
  3. ^ Lisa on Ice
  4. ^ [a b] New Kids on the Blecch
  5. ^ [a b c] "I Love Lisa". Mula, Frank; Archer, Wes. The Simpsons. Fox. 1993-02-11. Nr. 15, säsong 04.
  6. ^ Lisa's Rival
  7. ^ E Pluribus Wiggum
  8. ^ Moms I'd Like to Forget
  9. ^ The Simpsons: Filmen
  10. ^ [a b] "Bart to the Future". Scully, Mike; Greaney, Dan. The Simpsons. Fox. 2000-03-19. Nr. 17, säsong 11.
  11. ^ Future-Drama
  12. ^ "Fraudcast News". Payne, Don; Anderson, Bob. The Simpsons. Fox. 2004-05-23. Nr. 22, säsong 15.
  13. ^ "Last Tap Dance in Springfield". Thacker, Julie; Kruse, Nancy. The Simpsons. Fox. 2000-05-07. Nr. 20, säsong 11.
  14. ^ Groening, Matt (2005). The Ralph Book. HarperCollins. ISBN 0060748206 
  15. ^ "The Lastest Gun in the West". Swartzwelder, John; Anderson, Bob. The Simpsons. Fox. 2002-02-24. Nr. 12, säsong 13.
  16. ^ The Simpsons Comics, "Faking the Band"
  17. ^ The PTA Disbands
  18. ^ [a b] "This Little Wiggy". Greaney, Dan; Affleck, Neil. The Simpsons. Fox. 1998-03-22. Nr. 18, säsong 9.
  19. ^ The Simpsons Summer Shindig, "Chili Chili Bang Bang"
  20. ^ "Last Exit to Springfield". Kogen, Jay; Wolodarsky, Wallace; Kirkland, Mark. The Simpsons. Fox. 1993-03-11. Nr. 17, säsong 4.
  21. ^ Jean, Al. The Simpsons season 1 DVD commentary for the episode "Moaning Lisa". [DVD]. 20th Century Fox SVERIGEDEMOKRATERNAS RÖTTER Sverigedemokraterna (SD) bildades i Stockholm den 6 februari 1988 av personer, som främst kom från Framstegspartiet och Sverigepartiet. Nedan följer en redogörelse för hur Sverigedemokraterna kom till. Det är en förvirrande bild, där partier sprängs eller upplöses för att återuppstå under nya namn och delvis nya politiska idéer. Mitt i denna miljö av ”hela havet stormar”, fanns det en viss kontinuitet, genom att det var ett begränsat antal ledande personer, som bytte stolar med varandra. Här nedan skall skildras var SD:s rötter skall sökas och även påvisas de villospår, som media och vissa politiker söker lägga ut. Sannolikt därför att de själva tror på de förenklade förklaringarna. SD:s historia är nämligen lite komplicerad. SD FALSKA RÖTTER – NRP, BSS, VAM Statsminister Stefan Löfvén påstår med åberopande av historiestuderanden Henrik Arnstad att SD har sina rötter i Nordiska Rikspartiet (NRP), Bevara Sverige Svenskt (BSS) och Vitt Ariskt Motstånd (VAM). Nordiska Rikspartiet kan lämnas därhän. NRP har aldrig haft någon koppling till SD annat än att enskilda personer kan ha lämnat NRP för SD. Partiet erhöll 2002 i riksdagsvalet 17 röster i hela landet. Det var det sista valet NRP deltog i. NRP upplöstes 2009. Bevara Sverige Svenskt bildades 1982 med Leif Ericsson (Zeilon) som interimsordförande. Ordförande blev 1983 Sven Davidsson, som satt kvar till organisationens upplösning, varvid medlemmar anslöt sig till nybildade Sverigepartiet. BSS var egentligen inget politiskt parti, utan närmast en slogan och en propagandacentral, som sysslade med att sätta upp klistermärken med politiska budskap. BSS upplöstes 1986, det vill säga två år före bildandet av SD. Vitt Ariskt Motstånd har inte något med SD att göra. VAM bildades 1990 av Christopher Ragne och Klas Lund. VAM bedrev verksamhet 1991-1993. Notera att VAM inte existerade då SD bildades. SD VERKLIGA RÖTTER – FRAMSTEGSPARTIET OCH SVERIGEPARTIET 1964 bildades Medborgerlig Samling (MbS) som ett försök att ena Högerpartiet (nu Moderaterna), Folkpartiet och Centerpartiet till en ”allians” i Skåne. MbS fick tre riksdagsledamöter: Bertil Rubin (C), Sten Sjöholm (Fp) och Carl Göran Regnell (H). 1965 namnändrades MbS till Samling för Framsteg, som 1968 blev Framstegspartiet (FRP) med Bertil Rubin (ex- C) som partiledare. Framstegspartiet splittrades 1985 varvid stockholmsavdelningen ur FRP under ledning av Stefan Herrmann bildade 16 november 1986 Sverigepartiet (SvP). Resterande delar av FRP samlades under Tony Wiklander (ex-S) i Åstorp och uppgick omsider 2001 i SD. Sverigepartiet leddes av Stefan Herrman med Sven Davidsson som vice ordförande. Partiet hade endast ett större möte, nämligen 6 juni 1987 i Medborgarhuset i Stockholm. Vid ett stormigt möte uteslöts bl a Stefan Herrman den 27 oktober 1987, varvid partiet började förfalla. Sverigepartiet upplöstes 1988 varvid flera medlemmar övergick till nybildade Sverigedemokraterna (SD). SVERIGEDEMOKRATERNAS FÖRSTA TID Syftet med SD var att lämna aktivismen och istället agera demokratiskt och parlamentariskt. Den första tiden hade SD identitetsproblem med en spricka mellan de parlamentariska och aktivistiska falangerna. Bidragande var att den förste partiordföranden hade aktivistisk bakgrund. Kvantitet gick före kvalitet och även icke-partimedlemmar tilläts delta i möten och demonstrationer. Dessa möten och demonstrationer drog till sig s k skinnskallar, klädda i bomberjackor och högskaftade läderkängor. Det förekom att enskilda personer samtidigt var medlemmar i flera organisationer. De första åren hade SD två talespersoner. 1. Leif Ericsson (Zeilon) 1988-89. Han hade ett förflutet i BSS och Sverigepartiet. Som andre talesperson fungerade Jonny Berg. Leif Ericsson lämnade SD och bildade 1994 Hembygdspartiet, som 1995 bytte namn till Konservativa Partiet och upplöstes 1999. 2. Anders Klarström 1989-95. Han var en politisk sökare, som deltagit i aktiviteter med Europeiska Arbetarpartiet (EAP), Nordiska Rikspartiet (NRP) och Moderaterna. Han gick med i SD 1988. Som andre talesperson fungerade 1989-1990 Ola Sundberg och 1990-1992 Madeleine Larsson. Från 1992 till 1995 var Anders Klarström ensam partiledare. 1996 tog Klarström avstånd från sina tidigare politiska aktiviteter. Enligt uppgift skall Klarström därefter ha blivit socialdemokrat. SD UNDER NY REGIM 3. Mikael Jansson (ex-Centerpartiet) var partiledare 1995-2005. Han införde omgående förbud mot bomberjackor och kängor m m samt disciplinerade SD. Detta ledde till att yngre aktivister och äldre ”traditionalister” lämnade SD, som de tyckte hade blivit för ”mesigt”. Rikspolisstyrelsen konstaterade redan 1996 att SD var demokratiskt och parlamentariskt. Se Rikspolisstyrelsens handbok 1997 ”Nazist, rasist eller bara patriot” av Anna-Lena Lodenius och Per Wikström. ISBN 9789187203510. De kända politikerna Sten Andersson (riksdagsledamot ex-M) i Malmö och Sven-Olle Olsson (kommunalråd ex-C och Sjöbopartiet) i Sjöbo anslöt sig nu till SD och påverkade starkt partiets organisation och politik. Redan 1996 hade SD alltså lämnat aktivismen och istället fördjupat arbetet med att vara ett parlamentariskt och demokratiskt parti, på nationalistisk grund. Ledare och medlemmar från partiets första tid 1988-1995 hade lämnat SD och bildat nya organisationer. SD SPRICKER – NATIONALDEMOKRATERNA BILDAS 2001 bröt sig personer, som ogillade SD:s parlamentariska politik ur partiet och bildade Nationaldemokraterna (ND). ND leddes 2001-2004 av Anders Steen, 2004-2005 av Thomas Johansson, 2005-2006 av Nils Eric Hennix och 2006-2014 av Marc Abrahamsson. ND upplöstes 2014. SD REFORMERAS YTTERLIGARE 4. Jimmie Åkesson (fd Moderat Skolungdom) valdes 2005 till partiledare. Han fortsatte med Janssons reformarbete. Jimmie införde den s k nolltoleransen. 2010 valdes SD in i riksdagen och erhöll 20 mandat. Av partiets riksdagsledamöter 2010-14 hade de flesta en bakgrund i M och därnäst kommer S. Endast en ledamot saknade bakgrund i ett annat riksdagsparti. Av riksdagsgruppens 20 ledamöter 2010-2014 var en invandrare (Hagwall), två andra generationens invandrare (Ekeroth, Jomshof), två gifta med invandrare (Bojerud, Skalin) och två med utlandsadopterade barn (Bojerud, Wiklander). NÅGRA AV SVERIGEDEMOKRATERNAS BITTRASTE FIENDER Det finns flera grupper, som anser att SD är förrädare, som slagit in på den parlamentariska vägen. Den kanske mest kända är Svenskarnas Parti (SvP) som bildades 1994 av folk från VAM och tog namnet Nationalsocialistisk Front (NSF). NSF upplöstes 2008 och återuppstod som Folkfronten, som 2009 sprängdes i två delar, Svenskarnas Parti (SvP) och Nordiska Nationalsocialister (NNS). SvP är det mer aktiva och leds av Stefan Jacobsson i Sjöbo. Svenska Motståndsrörelsen (SMR) bildades 1997 av Klas Lund (ex-VAM). Rörelsen är aktivistisk och främst verksam i Dalarna. Genom att skriva till namn på en SD-valsedel erhöll SMR ett kommunalt mandat. SMR avser bilda en politisk gren. Vit maktrörelsen. Enligt Säkerhetspolisen utgörs Vit maktrörelsen av fyra små konkurrerande organisationer med ett 20-tal undergrupperingar. Svenskarnas Parti (SvP), Svenska Motståndsrörelsen (SMR), Nordiska Förbundet och Fria Nationalister. Endast SvP är ett politiskt parti och erhöll i riksdagsvalet 2014 det helt försumbara röstetalet 0,07%. NULÄGET De personer, som 1988 var aktiva i SD, har av olika skäl lämnat partiet. SD av idag är något helt annat än för 25 år sedan. Vill man nödvändigtvis söka SD:s rötter, hamnar man i Medborgerlig Samling (MbS) och Centerpartiet, Folkpartiet och Högerpartiet (Moderaterna) 1964 som 1968 blev Framstegspartiet samt Sverigepartiet, som 1986 bildades av utbrytare från Framstegspartiet. SD har efter riksdagsvalet 2014 ökat till 49 riksdagsledamöter.
  22. ^ [a b] Joe Rhodes (2000-10-21). ”Flash! 24 Simpsons Stars Reveal Themselves”. TV Guide. 
  23. ^ Larry Carroll (2007-07-26). ”'Simpsons' Trivia, From Swearing Lisa To 'Burns-Sexual' Smithers”. MTV. http://www.mtv.com/movies/news/articles/1565538/20070725/story.jhtml. Läst 29 juli 2007. 
  24. ^ Grau, Doris; Mitzman Gaven, Marcia (2007). The Simpsons Handbook: Secret Tips from the Pros. HarperPaperbacks. ISBN 0061231290 
  25. ^ Bart Simpson's Treehouse of Horror, "Catastrophe in Substitute Springfields"
  26. ^ Matt Groening | AV-Club