Regemente
Denna artikel anses inte vara skriven ur ett globalt perspektiv. Motivering: I Sverige är regementen fredstida administrativa enheter. I resten av världen finns det regementen som är stridsförband. Hjälp gärna till och förbättra texten om du kan, eller diskutera saken på diskussionssidan. (2015-04) |
Regemente är en militär administrativ enhet. I Sverige är regementet en fredstida utbildningsenhet samt den högsta organisationsnivån inom ett truppslag. Regementet är också en viktig traditionsbärare inom de flesta arméer.
Under Karl XII:s tid bestämdes infanteriregementets normalstyrka till 8 kompanier och 1 200 man, kavalleriregementets till 8 kompanier och 1 000 man. På grund av 1634 års riksdagsbeslut fick svenska armén 1636 en fast indelning i regementen med nyssnämnda styrka. Vid slagordningens uppgörande fäste man ännu föga avseende vid regementsindelningen. Först på 1700-talet blev detta vanligt. - Infanteriregementet utgjordes i början av 1900-talet i de flesta arméer av 3 bataljoner. Artilleriregementet motsvarade i allmänhet en infanteridivision (fördelning) och räknade 6-12 batterier (Utdrag ur Nordisk Familjebok).
Sveriges regementen
Ursprunget till dagens regementen är sammanslagningar av de fänikor och fanor som Gustav Vasa en gång i tiden satte upp. På 1610-talet och 1620-talet skapades storregementen eller landsregementen. Ett sådant kunde innehålla flera landskap. På 1620-talet började man skapa rena landskapsregementen såsom vi känner dem idag. Under andra halvan av 1900-talet skulle de svenska regementena sätta upp 1-2 brigader var i händelse av krig. Sedan år 2000 har brigaderna utgått ur krigsorganisationen och ersatts av insatsbataljoner. Efter 1990-talets nedskärningar finns så få regementen kvar att man kan hävda att 1610-talets storregementen kommer åter.
Typer av regementen
- Artilleriregementen
- Infanteriregementen
- Ingenjörregementen
- Kavalleriregementen
- Kustartilleriregementen
- Luftvärnsregementen
- Pansarregementen
- Signalregementen
- Trängregementen
Se även
Källor
- Regemente i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1915)
|