Regeringen Cajander I
Regeringen Cajander I var det självständiga Finlands åttonde regering. Ministären regerade i egenskap av expeditionsregering från 2 juni 1922 till 14 november 1922. Statsminister A.K. Cajander var också biträdande jordbruksminister. Han var senare mellan 1933 och 1943 Framstegspartiets partiledare men regerade både 1922 och 1924 i egenskap av formellt opolitisk fackminister i spetsen av en tjänstemannaregering. Cajander, som var generaldirektör vid Finlands Forststyrelse, hade sin bakgrund som medlem i Samlingspartiet men hade inte innehaft några politiska uppdrag innan han tillträdde som statsminister. Det var först år 1927 som Cajander formellt bytte parti till Framstegspartiet.[1]
| Minister | Ämbetsperiod | Parti |
|---|---|---|
| Statsminister A.K. Cajander |
2 juni 1922–14 november 1922 |
opolitisk (Samlingspartiet) |
| Utrikesminister Carl Enckell |
2 juni 1922–14 november 1922 |
opolitisk |
| Justitieminister F.O. Lilius |
2 juni 1922–14 november 1922 |
opolitisk |
| Inrikesminister Yrjö Johannes Eskelä |
2 juni 1922–14 november 1922 |
opolitisk |
| Försvarsminister Bruno Jalander |
2 juni 1922–14 november 1922 |
opolitisk |
| Finansminister Ernst Gråsten |
2 juni 1922–14 november 1922 |
opolitisk |
| Undervisningsminister Yrjö Loimaranta |
2 juni 1922–14 november 1922 |
opolitisk |
| Jordbruksminister Östen Elfving |
2 juni 1922–14 november 1922 |
opolitisk |
| Biträdande jordbruksminister A.K. Cajander |
2 juni 1922–14 november 1922 |
opolitisk (Samlingspartiet) |
| Minister för kommunikationsväsendet och allmänna arbetena Evert Skogström |
2 juni 1922–14 november 1922 |
opolitisk |
| Handels- och industriminister Aukusti Aho |
2 juni 1922–14 november 1922 |
opolitisk |
| Socialminister Eino Akseli Kuusi |
2 juni 1922–14 november 1922 |
opolitisk |
| Företrädare: Vennola II |
Finlands regering 1922 |
Efterträdare: Kallio I |
Fotnoter
- ^ Aimo Kaarlo Cajander. YLE. (finska)
- ^ 8. Cajander Statsrådet (finska)