Repatriering
Repatriering är en process för återbördande av individer, föremål eller kvarlevor till deras ursprungliga platser eller härkomstort.
En repatriering innebär ett försoningsarbete som görs för den marginaliserade gruppen. Målet är återskapandet av förlorade värden eller relationer inom kultur och kulturarv för att göra upp med, och erkänna, ett smärtsamt förflutet[1]. Begreppet kommer av medeltidslatin repatrio (repatriera) där re- betyder åter och patria betyder fädernesland. Urfolk över hela världen arbetar med att få tillbaka sina anfäder och föremål som hämtades för att visas och undersökas. Rasbiologer var speciellt intresserade av mänskliga kvarlevor.
I Sverige har samer[2] varit utsatt för samma procedur, men under senare tid har staten börjat göra upp med sitt koloniala och rasbiologiska förflutna. Riksantikvarieämbetet[3] har fått i uppdrag att utreda hur det ska se ut från museernas håll.
Repatriering kan också innebära att man återför exempelvis flyktingar eller krigsfångar till deras hemländer.[4]
Se även
[redigera | redigera wikitext]Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ↑ Laskar, Pia (2019). Den outställda sexualiteten: liten praktika för museers förändringsarbete. Statens historiska museer. ISBN 978-91-519-3269-9. Läst 12 december 2025
- ↑ ”Repatriering av samiska mänskliga kvarlevor”. Sametinget. https://www.sametinget.se/repatriering. Läst 22 mars 2019.
- ↑ ”Återlämnande av vissa kulturföremål”. www.raa.se. https://www.raa.se/aktuellt/aktuella-fragor/regeringsuppdrag/aterlamnande-av-vissa-kulturforemal/. Läst 22 mars 2019.
- ↑ ”Repatriera”. www.saob.se. http://www.saob.se/artikel/?unik=R_1023-0271.2cD4. Läst 21 april 2019.