Repatriering

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Repatriering är en process för återbördande av individer, föremål eller kvarlevor till deras ursprungliga platser eller härkomstort.

En repatriering innebär ett försoningsarbete, att göra upp med ett smärtsamt förflutet. Begreppet kommer av medeltidslatin repatrio (repatriera) där re- betyder åter och patria betyder fädernesland. Urfolk över hela världen jobbar med att få tillbaka sina anfäder och föremål som hämtades för att visas och undersökas. Rasbiologer var speciellt intresserade av mänskliga kvarlevor. I Sverige har samer[1] varit utsatt för samma procedur men nu har man börjat från statens håll förstå att man borde göra upp med sitt koloniala och rasbiologiska förflutna. Man har gett RAÄ[2] i uppdrag att utreda hur det ska se ut från museernas håll.

Repatriering kan också innebära att man återför exempelvis flyktingar eller krigsfångar till deras hemländer.[3]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Repatriering av samiska mänskliga kvarlevor”. Sametinget. https://www.sametinget.se/repatriering. Läst 22 mars 2019. 
  2. ^ ”Återlämnande av vissa kulturföremål”. www.raa.se. https://www.raa.se/aktuellt/aktuella-fragor/regeringsuppdrag/aterlamnande-av-vissa-kulturforemal/. Läst 22 mars 2019. 
  3. ^ ”Repatriera”. www.saob.se. http://www.saob.se/artikel/?unik=R_1023-0271.2cD4. Läst 21 april 2019.