Republikanska partiets primärval 2016

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Republikanska partiets primärval 2016
USA
← 2012 1 februari – 7 juni 2016 2020 →
  Donald Trump Pentagon 2017.jpg Ted Cruz, official portrait, 113th Congress (cropped 2).jpg
Kandidat Donald Trump Ted Cruz
Hemdelstat New York Texas
Antal delegater 1441 551
Vunna delstater 41[1] 11
Röster 14 015 993 7 822 100
Andel 44,9 % 25,1 %

  Marco Rubio, Official Portrait, 112th Congress.jpg Governor John Kasich.jpg
Kandidat Marco Rubio John Kasich
Hemdelstat Florida Ohio
Antal delegater 173 161
Vunna delstater 3 1
Röster 3 515 576 4 290 448
Andel 11,3 % 13,8%

Republican Party presidential primaries results, 2016.svg
Delstater vunna av respektive kandidat.

  Donald Trump

  Marco Rubio

  Ted Cruz

  John Kasich

Tidigare kandidat före valet

Mitt Romney

Kandidat

Donald Trump

Republikanska partiets primärval 2016 hölls i USA:s 50 delstater, District of Columbia och 5 andra amerikanska territorier för att utse Republikanska partiets kandidat till Presidentvalet i USA 2016. Det första valet ägde rum i Iowa den 1 februari och de sista ägde rum den 7 juni då California, Montana, New Jersey, New Mexico och South Dakota hade primärval.

I dessa primärval valdes 2 472 delegater till Republikanernas konvent i Cleveland, vilket innebar att det behövdes 1 237 delegater för att säkra nomineringen. Detta antal hade fastighetsmagnaten Donald Trump nått med råge när konventet väl ägde rum. Startfältet vid detta val var ovanligt stort men när supertisdagen ägde rum så återstod bara 5 kandidater.

Valsätt och översikt[redigera | redigera wikitext]

Tillvägagångssätt vid primärvalen varier mycket från stat till stat.

I 10 stater (Iowa, Nevada, Alaska, Minnesota, North Dakota, Kansas, Kentucky, Maine, Hawaii och Utah) och Washington D.C. tillämpas caucus eller nomineringsmöte, vilket innebär att de inom partiet möts i massa små möten för att sedan välja sina kandidater. I Wyoming och Colorado används caucus, men kompletteras där med ett "state convention", som dock baseras på folkets röster.

I övriga 38 delstater tillämpas primärval, vilket innebär att väljarna får gå till vallokaler för att sedan rösta. Av dessa var 17 slutna vilket enbart tillåter partimedlemmar att avlägga sin röst.

I Puerto Rico och Nordmarianerna tillämpas primärval medan övriga territorier har "territorial caucus".

I Florida, Arizona, Ohio, Montana, South Dakota och Nebraska ges alla delegater till vinnaren i respektive delstat, totalt fördelas alltså 315 delegater på det viset.

I Washington, Oregon, Nevada, Alaska, Hawaii, New Mexico, Kansas, Minnesota, Iowa, Louisiana, Mississippi, Virginia, North Carolina, Kentucky, Delaware, New Jersey, Rhode Island, Massachusetts, New Hampshire och Washington D.C. fördelas delegaterna proportionellt, totalt fördelas alltså 704 delegater på det viset.

I övriga delstater (som inte använder sig av conventions) används spärrar och system med kongressdistrikt förr att ge vinnaren fler delegater än vad som annars skulle ha fördelats till den vinnande kandidaten.

Kandidater[redigera | redigera wikitext]

Från början fanns det 17 kandidater som aspirerade på nomineringen, bland dessa var det fem stycken som drog sig ur innan primärvalen ens hade börjat. Dessa var;

  • Rick Perry, som drog tillbaka sin kampanj den 11 september 2015.
  • Scott Walker, som drog tillbaka sin kampanj den 21 september 2015.
  • Bobby Jindal, som drog tillbaka sin kampanj den 17 november 2015.
  • Lindsay Graham, som drog tillbaka sin kampanj den 21 december 2015.
  • George Pataki, som drog tillbaka sin kampanj den 29 december 2015.

Alltså återstod 12 kandidater när Iowa hade caucus den 1 februari 2016. På grund av låga valresultat drog Mike Huckabee, Rick Santorum och Rand Paul sig ut kampen, medan Chris Christie, Carly Fiorina och Jim Gilmore drog sig ur efter primärvalet i New Hampshire. Jeb Bush drog sig ur efter att Trump tog South Carolinas alla delegater 20 februari och Ben Carson följde 4 mars. När det stod klart att Donald Trump även skulle vinna Florida hoppade Marco Rubio av och när Indiana röstade likadant drog sig Ted Cruz ur, detsamma valde John Kasich att göra dagen efter.

Kandidat Befattning Kampanjdatum och logga Röster och antal delegater
Donald Trump Donald Trump August 19, 2015 (cropped).jpg Styrelseordförande
Trump Organization
Trump Transparent.svg
16 juni 2015 - 19 juli 2016 (nominerad)
14,015,993 röster
44,9 %
1537 av 2472 delegater
Ted Cruz Ted Cruz, official portrait, 113th Congress (cropped 2).jpg Senator från Texas Cruz 2k16 text.png
23 mars 2015 - 3 maj 2016
7,822,100 röster
25,1 %
569 av 2472 delegater
John Kasich Governor John Kasich.jpg Guvernör från Ohio Kasich 2016.png
21 juli 2015 - 4 maj 2016
4,290,448 röster
13,8 %
163 av 2472 delegater
Marco Rubio Marco Rubio, Official Portrait, 112th Congress.jpg Senator från Florida Marcorubio.svg
13 april 2015 - 15 mars 2016
3,515,576 röster
11,3 %
166 av 2472 delegater
Ben Carson Ben Carson by Skidmore with lighting correction.jpg Pensionerad neurokirurg Carson for President 2016.png
3 maj 2015 - 4 mars 2016
857,039 röster
2,8 %
7 av 2472 delegater
Jeb Bush Jeb Bush - Jan 2016 town hall meeting Ankeny Iowa.tiff fd. guvernör från Florida Jeb!.svg
15 juni 2015 - 20 februari 2016
286,694 röster
0,9 %
4 av 2472 delegater
Rand Paul Rand Paul, official portrait, 112th Congress alternate (cropped).jpg Senator från Kentucky Rand Paul Presidential Campaign logo.svg
7 april 2015 - 3 februari 2016
66,788 röster
0,2 %
2 av 2472 delegater
Chris Christie Chris Christie April 2015 (cropped).jpg Guvernör från New Jersey Christie 2k16.png
30 juni 2015 - 10 februari 2016
57,637 röster
0,2 %
0 av 2472 delegater
Mike Huckabee Mike Huckabee by Gage Skidmore 6.jpg fd. guvernör från Arkansas Huckabee Plain.png
5 maj 2015 - 1 februari 2016
51,450 röster
0,2 %
1 av 2472 delegater
Carly Fiorina Carly Fiorina NFRW 2015 lighting corrected.jpg Verkställande direktör
Hewlett-Packard
Carly 2016.svg
4 maj 2015 - 10 februari 2016
40,666 röster
0,1 %
1 av 2472 delegater
Jim Gilmore Jim Gilmore 2015.jpg fd. guvernör från Virginia Gilmore 2016.png
30 juli 2015 - 12 februari 2016
18,369 röster
0,1 %
0 av 2472 delegater
Rick Santorum Rick Santorum by Gage Skidmore 11.jpg fd. senator från Pennsylvania Santorum 2k16 text.png
27 maj 2015 - 3 februari 2016
16,627 röster
0,1 %
0 av 2472 delegater

Februari[redigera | redigera wikitext]

I Iowa segrade Cruz som trots Trumps vinst i New Hampshire länge inte helt kunde uträknas i spekulationerna om nomineringen.

Det första valet som ägde rum var alltså i Iowa där ett så kallat caucus hölls. Med drygt 6 000 rösters marginal vann Cruz caucuset över Trump med Rubio som trea. Från Trump-kampanjen och Carson-kampanjen kom dock anklagelser om att Cruz hade fuskat genom att falskeligen hävda att Carson dragit sig ur för att maximera sina röstetal. I antalet delegater fick Cruz därför ett litet försprång. Då röstetalen för 2008 års caucus-vinnare Huckabee och 2012 års caucus-vinnare Santorum var under förväntningar drog sig dessa kandidater ur.

Då Trump och Cruz ofta ansågs stå för långt till höger, blev Rubio tippad att ta mainstream-rösterna och slutligen nomineras som Romney och McCain gjort vid tidigare primärval. Dessa spekulationer fick dock sig en rejäl törn i New Hampshire där Rubio fick "ynka" 10,6 % av rösterna, antagligen orsakat av en anmärkningsvärt dålig insats i en debatt. Som vinnare stod Donald Trump och tvåa Kasich, vilket förvånade många. Den ledning som Trump i och med denna seger tillskansade sig skulle bestå enda in till konventet.

I South Carolina vann Trump vilket gav honom samtliga 50 delegater och en bekväm ledning. Då resultatet för Jeb Bush var under förväntningar vid detta val drog han sig ur valet och gav så småningom sitt stöd till Ted Cruz. Rubio som sporrats av några gynnsamma opinionsmätningar och stöd från delstatens guvernör Nikki Haley hamnade på en andra plats, med drygt 1 000 röster mer än Cruz. Nevada-caucuset blev ännu en seger för Trump som med 82 delegater intagit en ledning.

Primärval/Caucus Trump Cruz Rubio Kasich Carson Bush Gilmore Christie Fiorina Paul Huckabee Santorum Totalt
Iowa caucus
1 februari
24,3%
7 del.
27,6%
8 del.
23,1%
7 del.
1,9%
1 del.
9,3%
3 del.
2,8%
1 del.
0,0%
0 del.
1,8%
0 del.
1,9%
1 del.
4,5%
1 del.
1,8%
1 del.
1,0%
0 del.
30 delegater
New Hampshire
9 februari
35,2%
11 del.
11,6%
3 del.
10,5%
2 del.
15,7%
4 del.
2,3%
0 del.
11,0%
3 del.
0,1%
0 del.
7,4%
0 del.
4,1%
0 del.
0,7%
0 del.
Kampanj tillbakadragen 23 delegater
South Carolina
20 februari
32,5%
50 del.
22,3%
0 del.
22,5%
0 del.
7,6%
0 del.
7,2%
0 del.
7,8%
0 del.
Kampanj tillbakadragen 50 delegater
Nevada caucus
23 februari
45,7%
14 del.
21,3%
6 del.
23,8%
7 del.
3,6 %
1 del.
4,8%
2 del.
Kampanj tillbakadragen 30 delegater
Februari-delegater 82 17 16 6 5 4 0 0 1 1 1 0 133 delegater
Supertisdagen sammanfattning.

Supertisdagen[redigera | redigera wikitext]

Supertisdagen ägde vi denna primärvalserie rum den 1 mars. Då gick 11 delstater till valurnorna och 595 av de 2 472 delegaterna skulle väljas. Som vinnare stod Trump, som dock hade förlorat sitt tidigare så stora försprång. Cruz väntade seger i hemstaten Texas gav honom 104 delegater och 1,2 miljoner röster. Rubio vann sin första seger i Minnesota och gjorde ett oväntat bra resultat i Virginia där han kom tvåa men det resulterade knappast i några stora framsteg i antalet delegater. Inte heller för Kasich blev det någon glädjedag, han fick bara 21 extra delegater. För Carson som fick 3 delegater i Virginia blev matematiken med de 1 237 delegaterna svår och den 4 mars drog han sig ur.

Primärval/Caucus Trump Cruz Rubio Kasich Carson Totalt
Alabama 43,4%
36 del.
21,1%
13 del.
18,7%
1 del.
4,4%
0 del.
10,2%
0 del.
50 delegater
Alaska caucus 33,6%
11 del.
36,4%
12 del.
15,2%
5 del.
4,0%
0 del.
10,8%
0 del.
28 delegater
Arkansas 32,8%
16 del.
30,5%
15 del.
24,8%
9 del.
3,7%
0 del.
5,7%
0 del.
40 delegater
Georgia 38,8%
42 del.
23,6%
18 del.
24,5%
6 del.
5,6%
0 del.
6,2%
0 del.
76 delegater
Massachusetts 49,0%
22 del.
9,5%
4 del.
17,8%
8 del.
17,9%
8 del.
2,6%
0 del.
42 delegater
Minnesota caucus 21,4%
8 del.
29,0%
13 del.
36,2%
17 del.
5,8%
0 del.
7,4%
0 del.
38 delegater
Oklahoma 28,3%
14 del.
34,4%
15 del.
26,0%
12 del.
3,6%
0 del.
6,2%
0 del.
41 delegater
(+2 obundna)
Tennessee 38,9%
33 del.
24,7%
16 del.
21,2%
9 del.
5,3%
0 del.
7,6%
0 del.
58 delegater
Texas 26,8%
48 del.
43,8%
104 del.
17,7%
3 del.
4,3%
0 del.
4,2%
0 del.
155 delegater
Vermont 32,3%
8 del.
9,6%
0 del.
19,1%
0 del.
30,0%
8 del.
4,1%
0 del.
16 delegater
Virginia 34,8%
17 del.
16,7%
8 del.
32,0%
16 del.
9,5%
5 del.
5,9%
3 del.
49 delegater
Supertisdagen 255 218 96 21 3 595 delegater

Tidiga mars[redigera | redigera wikitext]

Marco Rubio vann i Puerto Rico en stor seger som dock inte löste kampanjens låga antal delegater. Då Rubio förlorade Florida drog han sig ur.

Efter Supertisdagen men innan vinnaren-tar-allt-staternas primärval 15 mars hade 9 delstater, 2 territorier och Columbiadistriktet val och 377 delegater skulle väljas. 3 mars gick den förut nominerade Mitt Romney ut och attackerade Trumps linjer. Detta kompletterades med ytterligare angrepp mot kandidaten av de övriga aspiranterna i en Tv-debatt och under den så kallade superlördagen 5 mars vann Cruz 69 delegater, medan Trump fick nöja sig med 60.

8 mars var det åter dags för primärval, den här gången gick det bättre för Trump som vann Michigan, Mississippi och Hawaii vilket gav honom 73 delegater medan Cruz vann Idaho och 59 delegater. Betydligt sämre gick det för Rubio som inte klarade av spärrarna i Michigan, Mississippi och Idaho och därför fick nöja sig med en enda delegat.

Amerikanska Jungfruöarna röstade visserligen 65% på obundna kandidater men samtliga 9 delegater gick till Trump. Guam utsåg 8 obundna delegater och en till obunden för Cruz, men dessa gick också till Trump. I Washington D.C. vann Rubio sin sista seger med 50 rösters marginal över Kasich och fick 10 delegater. Samma dag valdes 12 av Wyomings 29 delegater, vilket för ovanlighetens skull skedde efter county.

Primärval/Caucus Trump Cruz Rubio Kasich Obundna Totalt
Maine caucus
5 mars
32,6%
9 del.
45,9%
12 del.
8,0%
0 del.
12,2%
2 del.
- 23 delegater
Kansas caucus
5 mars
23,4%
9 del.
47,5%
24 del.
16,8%
6 del.
11,1%
1 del.
0,4%
0 del.
40 delegater
Kentucky caucus
5 mars
35,9%
17 del.
31,6%
15 del.
16,4%
7 del.
14,4%
7 del.
0,2%
0 del.
46 delegater
Louisiana
5 mars
41,5%
25 del.
37,8%
18 del.
11,2%
0 del.
6,4%
0 del.
- 43 delegater
(+3 övriga)
Puerto Rico
6 mars
13,3%
0 del.
8,8%
0 del.
70,2%
23 del.
1,4%
0 del.
- 23 delegater
Hawaii caucus
8 mars
43,3%
11 del.
32,2%
7 del.
13,2%
1 del.
10,0%
0 del.
- 19 delegater
Idaho
8 mars
28,1%
12 del.
45,4%
20 del.
15,9%
0 del.
7,4%
0 del.
- 32 delegater
Michigan
8 mars
36,6%
25 del.
24,7%
17 del.
9,3%
0 del.
24,3%
17 del.
- 59 delegater
Mississippi
8 mars
47,2%
25 del.
36,1%
15 del.
5,3%
0 del.
8,8%
0 del.
- 40 delegater
Am. Jungfruöarna
10 mars
6,4%
9 del.
11,7%
0 del.
9,9%
0 del.
- 65,3%
0 del.
9 delegater
Guam caucus
12 mars
9 del. 0 del. 0 del. 0 del. - 9 delegater
Washington D.C.
12 mars
13,8%
0 del.
12,4%
0 del.
37,3%
10 del.
35,5%
9 del.
- 19 delegater
Wyoming caucus
12 mars
7,0%
1 del.
70,9%
9 del.
14,5%
1 del.
2,6%
0 del.
4,7%
1 del.
12 delegater
av totalt 29
Tidiga Mars 152 137 48 36 1 377 delegater

Supertisdagen II[redigera | redigera wikitext]

Trots höga valreultat i frostbältet vann Kasich bara hemstaten Ohio. Han stannade dock kvar i valen och var den sista kandidaten att dra sig ur.

Den 15 mars var det dags för de första vinnaren-tar-allt-staterna, Ohio och Florida. För Rubios kampanj var hemstaten Florida med dess 99 delegater ett måste för att kandidaturen skulle kunna fortsätta. När Trump väntat vann staten med nästan 20 procentenheters marginal och vann de delegaterna, var det alltså inte så konstigt att Rubio drog sig ur primärvalen. Bättre gick det dock för Kasich i hemstaten Ohio, delvis på grund av att Rubio hade vädjat till sina väljare att rösta på Kasich.

Med betryggande marginal vann Trump Nordmarianerna och fick dess 9 delegater. I Illinois vart det inte lika stora marginaler men då Trump vann betydligt fler kongressdistrikt fick han 54 delegater. Desto jämnare blev det i proportionella North Carolina och Missouri där det bara skiljde knappt 1 700 röster, men då staten gav 12 delegater i bonus till vinnaren blev det en mer betryggande marginal i slutändan. Det spekulerades i om en omräkning kanske skulle genomföras, men så blev alltså inte fallet.

Av de 367 delegater som stod på spel vann Trump 228 och fick i det totala antalet delegater en ledning på nära 300 över Cruz.

Primärval/Caucus Trump Cruz Rubio Kasich Totalt
Florida 45,7%
99 del.
17,1%
0 del.
27,0%
0 del.
6,8%
0 del.
99 delegater
Illinois 38,8%
54 del.
30,2%
9 del.
8,7%
0 del.
19,7%
6 del.
69 delegater
North Carolina 40,2%
29 del.
36,8%
27 del.
7,7%
6 del.
12,7%
9 del.
71 delegater
(+1: Carson)
Missouri 40,8%
37 del.
40,6%
15 del.
6,1%
0 del.
10,1%
0 del.
52 delegater
Nordmarianerna 72,8%
9 del.
24,0%
0 del.
1,1%
0 del.
2,1%
0 del.
9 delegater
Ohio 35,9%
0 del.
13,3%
0 del.
2,3%
0 del.
46,9%
66 del.
66 delegater
Supertisdagen II 228 51 6 81 367 delegater

Sena mars och tidiga april[redigera | redigera wikitext]

Efter att Rubio dragit sig ur primärvalen återstod bara tre kandidater och osämjan de emellan blev värre när principen att den vinnande kandidaten skulle ges stöd av de tillbakadragande kampanjerna började ifrågasättas. Allteftersom Trump utökade sin ledning över de andra kandidaterna började stoppa-Trump-rörelsen tänka ut allt mer långsökta metoder för att få någon annan nominerad. Trump svarade med att upplopp antagligen skulle utbryta om han inte nominerades på konventet i Cleveland. Cruz, som fram tills nu hade varit en anti-etablissemang-kandidat han också, fick nu stöd av flera etablerade republikaner som Mitt Romney, Jeb Bush och Scott Walker.

Mur mot Mexico och hårdare invandringsregler ledde bland annat till att Trump vann Arizona och dess samtliga 58 delegater, medan Cruz vann det vanligtvis ultra-konservativa Utah med dess mormoner och 40 delegater. Amerikanska Samoas samtliga 9 delegater gick även de till Trump. I North Dakota hölls varken primärval eller caucus utan istället anordnades ett "state convention", där republikanska partiet valde 28 obundna delegater. Av dessa var 8 anhängare av Cruz medan 1 gav sitt stöd åt Trump. Senare fick Cruz ytterligare 6 delegater, men då han drog sig ur hoppade 3 över till Trump som också fick de resterande 13 obundna delegaterna.

Även i Wyoming och Colorado ägde state conventions rum, men föregicks av "county conventions" respektive "district conventions". I Wyoming betydde det att Cruz vann 14 delegater på grund av att han tidigare vunnit statens caucus. Dessutom fick han en av de 3 delegater som partiets kommitté valt. Även i Colorado gick det bra för Cruz då han i den första omgången vann samtliga 7 kongressdistrikt, vilka gav 3 delegater var. I den andra omgången vann Cruz 13 delegater, Trump fick bara 1.

En annan seger för Cruz blev det som väntat i Wisconsin vilket gav honom 18 delegater från kongressdistrikten och 18 delegater för att ha vunnit staten. Andra visor blev det dock i Trumps hemstat New York där han vann en stor seger med nära 35 procentenheter och 89 av statens delegater. Denna vinst gjorde att det för Cruz blev matematiskt omöjligt att nomineras, och att enbart Trump skulle kunna segra i primärvalen.

Primärval/Caucus Trump Cruz Kasich Totalt
Am. Samoa
22 mars
9 del. 0 del. 0 del. 9 delegater
Arizona
22 mars
45,9%
58 del.
27,6%
0 del.
10,6%
0 del.
58 delegater
Utah caucus
22 mars
13,8%
0 del.
69,5%
40 del.
16,7%
0 del.
40 delegater
North Dakota
1 april - 3 april
17 del. 11 del. 0 del. 28 delegater
Wisconsin
5 april
35,0%
6 del.
48,2%
36 del.
14,1%
0 del.
42 delegater
Colorado
7 april - 8 april
0 del. 21 del. 0 del. 21 delegater
Colorado
9 april
1 del. 13 del. 0 del. 14 delegater
(+ 2 övriga)
Wyoming
14 april - 16 april
0 del. 15 del. 0 del. 15 delegater
(+ 2 övriga)
New York
19 april
59,2%
89 del.
14,5%
0 del.
24,7%
6 del.
95 delegater
Sena mars och tidiga april 180 136 6 326 delegater

Val i nordöst[redigera | redigera wikitext]

Donald Trump var i primärvalen en missnöjeskandidat som lyckades attrahera fler republikanska väljare än någon tidigare. 26 april vann han 5 primärval och en månad senare de 1 237 delegater som behövdes.

Den 26 april var det dags för primärval i Connecticut, Delaware, Maryland, Pennsylvania och Rhode Island. Alla dessa vanns av Trump, och det med stora marginaler. I de tre förstnämnda tog Trump samtliga delegater, och i Rhode Island där delegaterna fördelades proportionellt tog han 12 av 19 tillgängliga. I Pennsylvania där 54 av de 71 delegaterna var obundna vann Trump visserligen samtliga bundna delegater, men bara 42 av de obundna. På grund av dessa segrar överskred Trump 1 000 delegater i antal och kom allt närmare en nominering. En annan milstolpe som Trump-kampanjen i och med dessa val nådde var 10 miljoner röster vilket innebar att han överskred såväl McCain 2008 som Romney 2012.

Primärval/Caucus Trump Cruz Kasich Totalt
Connecticut 57,9%
28 del.
11,7%
0 del.
28,4%
0 del.
28 delegater
Delawere 60,8%
16 del.
15,9%
0 del.
20,4%
0 del.
16 delegater
Maryland 54,1%
38 del.
19,0%
0 del.
23,2%
0 del.
38 delegater
Pennsylvania 56,6%
59 del.
21,7%
4 del.
19,4%
3 del.
66 delegater
(+ 5 övriga)
Rhode Island 62,9%
12 del.
10,3%
2 del.
24,0%
5 del.
19 delegater
Nord öst-delegater 153 6 8 172 delegater

Maj[redigera | redigera wikitext]

Sedan Trump vunnit 5 stater den 26 april framstod Indiana som sista möjligheten att stoppa den kontroversiella kandidaten. Då Indiana fördelade hälften av sina delegater på kongressdistrikt och hälften på vinnaren framstod delstaten som särskilt viktig för Cruz-kampanjen att vinna. För att ytterligare höja chanserna till seger lät Cruz utnämna Carly Fiorina till kampanjens vice-president-kandidat. Indianas guvernör Mike Pence gick också ut och gav sitt stöd åt Cruz. Ingen av dessa åtgärder hjälpte dock, eftersom Trump vann staten med 53% av rösterna och fick samtliga delegater. Efter nederlaget i Indiana såg det dystert ut för Cruz som drog sig ur. Detsamma beslutade Kasich att göra dagen efter. Republikanska partiets kommitté-ordförande Reince Priebus konstaterade samtidigt att Donald Trump var presumtiv presidentkandidat. I Fortsättningen var Trump ohotad i primärvalen, även om Cruz och Kasich fortsatte att få enstaka delegater. 26 maj konstaterade nyhetsbyrån AP att Trump hade nått de 1 237 delegater som behövs för nominering eftersom några ur North Dakota-delegationen förklarat sitt stöd åt denne.

Primärval/Caucus Trump Cruz Kasich Totalt
Indiana
3 maj
53,3%
57 del.
36,6%
0 del.
7,6%
0 del.
57 delegater
Nebraska
10 maj
61,5%
36 del.
18,4%
0 del.
11,4%
0 del.
36 delegater
West Virginia
10 maj
77,1%
32 del.
9,0%
0 del.
6,7%
1 del.
33 delegater
(+1 obunden)
Oregon
17 maj
64,2%
18 del.
16,6%
5 del.
15,8%
5 del.
28 delegater
Washington
24 maj
75,5%
41 del.
10,8%
0 del.
9,8%
0 del.
41 delegater
(+3 obundna)
Maj-delegater 184 5 6 199 delegater

Sista primärvalen[redigera | redigera wikitext]

Med sina 172 delegater hade Kalifornien spåtts bli en mycket viktig delstat att vinna, men sedan Cruz och Kasich båda dragit sig ur blev så inte fallet. 7 juni ägde primärval rum i California, Montana, New Jersey, New Mexico och South Dakota hade primärval. Trump vann alla primärval och samtliga 303 delegater som stod på spel. Därmed fick han drygt 14 miljoner röster och slog det gamla rekordet från republikanernas primärval år 2000, då George W. Bush nominerades.

Primärval/Caucus Trump Totalt
California 74,8%
172 del.
172 delegater
Montana 73,7%
27 del.
27 delegater
New Jersey 80,4%
51 del.
51 delegater
New Mexico 70,6%
24 del.
24 delegater
South Dakota 67,1%
29 del.
29 delegater
Juni-delegater 303 303 delegater

Antal delegater[redigera | redigera wikitext]

Beroende på hur man räknar och vem man frågar så fick kandidaterna olika antal delegater. Oavsett hur man räknar så var det Donald Trump som fick flest delegater och nominerades den 17 juli.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Republican Party presidential primaries, 2016, 11 februari 2016.
  1. ^ ”Berg-Andersson, Richard E. "Republican Convention". The Green Papers.”. http://www.thegreenpapers.com/P16/R. Läst 23 augusti 2016. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]